Höll på att göra något större än AIK – sen kom CL-klassen
TURIN. Juventus borta. En mardröm som i 58 minuter såg ut att bli en dröm för Malmö FF. Sen gjorde Carlitos Tevez det han nästan aldrig gör i Champions League – mål.
Fram till dess hade Malmö stängt effektivt i mittförsvaret och virret från Häcken borta var som bortblåst. Juventus gick ”all in” på högerkanten och Pa Konate fick jobba mot Stephan Lichtsteiner. Inlägget gick dock allt som oftast till ingen alls och MFF ska ha en eloge för försvarsspelet, helt klart.
Hade Malmö klarat poäng hade det var en större bedrift än AIK:s vinst i Moskva och när klockan tickade upp mot timmen fick man nästa gnugga sig i ögonen. Visst hade Juve haft alla chanser att tala om (förutom Magnus Erikssons vrålchans i första halvlek) men Malmö låste ordentligt i mitten och nog fanns det tecken på att stora, mäktiga Juventus var i gungning. Men precis innan timmen var slagen drev Tevez ifrån sin bevakare från kanten, väggspelsklackade med Asamoah och rullade enkelt in 1-0. Det var Champions League-klass på det målet, precis som det var på Tevez-frisparken som borrade sig in i Robin Olsens vänstra kryss ett par minuter innan slutsignalen.
På något sätt var det ändå skönt att MFF föll på det sättet och inte på Ludogorets-viset. Juventus visade varför de har kvartsfinal som målsättning i årets CL och även om det dröjde så var det en vansinnig klass på hantverket när det väl skedde. Malmö-spelarna kunde gå av gräset med raka ryggar och vara stolta över vad de presterat.
Ändå stod Erik Johansson, Markus Halsti och Anton Tinnerholm efteråt och pratade om att försvarsspelet satt som de ville, men offensivt så vågade man för lite. Spelarna var väldigt snabba på att spela ifrån sig bollen när de väl fick tag på den och det i sin tur ledde till att vilan mellan Juve-attackerna blev allt kortare ju längre matchen led. Så blev även MFF-spelarnas ben och den kombon fungerar förstås inte borta mot europeiska storlag.
MFF hade förväntat sig en högre press medan Juventus under Allegri är något helt annat än Juventus under Conte och italienarna gav absolut tid till Malmö-spelarna att vårda boll. Men jag gissar att det är ytterligare en av saker som man plockar med sig i rutinryggsäcken. Det märker vi framöver.
Sedan den halvdana insatsen mot Ventspils har MFF bara blivit bättre och bättre och för var match har de växt med uppgiften. Det ska bli oerhört intressant att se om de lyckas göra det av denna match också. Olympiakos hemma är en tidig ”måstematch” och även om grekerna imponerade mot Atletico så har Malmö alla möjligheter att ta en poäng, förutsatt att försvarsspelet är lika kompakt och väl fungerade som Salzburg hemma och Juve borta. Kan man dessutom addera lite kyla i offensiven kan poängen snabbt bli tre. Och om man nu inte skulle palla, utan att verkligheten (om det nu finns någon sådan) kommer ifatt MFF, så hoppas jag att de fortsätter falla på Champions League-klassmål.
****
Trots MFF-förlust har det varit några fantastiska dagar i Turin så här nedan kommer en liten bildbomb från min och kollega Anton Zettermans tripp till vår första Champions League-match.
Vi träffade Alexander Farnerud som svängde förbi MFF:s spelarhotell tillsammans med hans lagkamrat och förre MFF:aren Pontus Jansson.
Sen bar det av till Juventus Center i Vinovo för presskonferens med…
…tränaren Max Allegri och försvarsklippan Giorgio Chiellini.
Där bjöds det också på detta. En aning annorlunda jämfört med vad allsvenska klubbar brukar duka upp. Champions League-klass, helt klart.
Till matchen fick man ovan ackrediterings”bevis”. Festivalkänsla, onekligen.
Vi gick i drösvis av trappor i Juventus Stadiums plattform och på varje plattform möttes vi av bilder på gamla Juventus-hjältar som Zizou…
…och Robeeeeeerto Baggio!
Vi åt glasstårta (och fantastiska pastarullar + minifocaccia) i pressrummet samtidigt som vi spanade in Alessandro Del Piero.
Mäktigt med ett svenskt lag i det här spektaklet, det får en ändå säga.