KRÖNIKA: MFF:s ultimata drömmatch på gång: ”Ronaldo mot…”
MALMÖ. Nu hade jag kunnat skriva att jag hade det här på känn. Att Åge Hareides snack de senaste två veckorna om Salzburg och deras svagheter, Malmö och deras styrkor, fick mig att tro att MFF kunde greja det.
Det hade varit en klassisk journalistgrej som såväl jag och kollegor kör med om vartannat. Istället så ska jag villigt erkänna att när jag ändå satt där och kalkylerade innan matchen så hade jag oerhört svårt att se att rödbullarna inte skulle göra mål. Och då hade MFF behövt göra två för att ta det till förläning, tre för att vinna. Detta mot ett lag som slog Ajax med 3-0 på bortaplan ifjol.
Magkänslan mot logiken. Man ska alltid lita på det första sägs det, men det är svårt, och jag blev verkligen förvånad över hur Malmö hanterade den här matchen. Det var prickfritt från start och det var inte ens yttepyttelite nära att Salzburg gjorde mål. De hade som mest halva halvchanser.
****
Mange Eriksson. Det syntes att han var taggad innan matchen. Äntligen skulle han få chansen från start efter att ha suttit på bänken i fyra Europa-matcher. Och vilken match sen. Det går kanske inte så jävla fort alla gånger och det är väl det som talar emot att han ska lyckas på en högre nivå än typ mittenlag i Holland. Men han har förbättrat det, han har också förbättrat styrkan i kroppen (det blev påtagligt att den inte räckte till förra året mot Swansea) men mot Salzburg var det främst de egenskaper som är han främsta som han lät skina ännu mer. För utvecklingen i de fysiska attributen innebär egentligen bara att han kan låta sin passningsintelligens och bollbehandling ta sig till nästa nivå.
Målet är världsklass och smartnessen när han skjuter (för inte fasen är det en petning i alla fall) vid straffsituationen är briljant.
Pa Konate. 20-åring med fyra allsvenska starter på kontot och rakt in i hetluften i avgörande Champions League-kval och han sköter det som om han inte gjort annat. Fläckfri i defensiven, frejdig de få gånger han gick på offensiven. Var det en once in this year-time eller ett genombrott? Om det var det senare verkar hans inte så succéfyllda Öster-sejour ändå ha gjort gott.
Markus Halsti. Ensam kung i mittförsvaret där Helander och Johansson – som jag tycker har hållit till och från men ändå inte haft DEN kvalitén som behövs i Europa – fick precis den hjälp de behövde. Han till och med bicicleta-rensade. Som jag skrivit tidigare (nu kom det): 1 % Samba – 99 % Sämpa.
Markus Rosenberg. Ja, det räcker så.
****
Stämningen var något ursinnigt. Det börjar bli klyschigt men shiet pommes vad Malmö-publiken verkligen bar fram sitt lag. Ett enormt tryck i med och motgång. Sen får nog bengal-lallarna lära sig att synka sitt poppande (det heter så på kidzens språk va?).
****
Det vänds och vrids mycket på vad man vill ha. En sportslig drömgrupp i stil med Benfica, Basel och Ajax eller en SHITVADFETT-drömgrupp med Real, PSG och Liverpool. Det skulle vara intressant att se vad MFF kan göra mot lag som Basel och Ajax. Red Bull slog ju som bekant Ajax med 6-1 över två matcher ifjol, å andra sidan har de två vitt skilda spelidéer och österrikarnas verkar har passat MFF som handen i handsken.
En sak som var lite intressant, och någon form av försvarsmekanism antar jag, var att efter att Salzburg kört över MFF fullständigt i Salzburg men ändå bara fått med sig 2-1 så var ganska många ”Skåne-journalister” övertygade om att Salzburg ändå skulle vinna och drog då till med: ”De kommer bli så överkörda i Champions League sen med det där spelet”.
Det enda jag kunde tänka på då var: Men hur tror ni det skulle gå för MFF då?
Dinamo Zagreb slog alla tiders bottenrekord i antal insläppta mål i ett CL-gruppspel det året de slog ut MFF. Det skvallrar väl lite om vad som väntar.
Men jävlar i min lilla låda vad jag ser fram mot att se Anton Tinnerholm mot Cristiano Ronaldo. Eller Erik Johansson mot Zlatan Ibrahimovic.
Eller Super-Mackan Rosenberg mot vem fan som helst.