Andreas Alm – lite som Sir Alex
I går när Gefle gjorde 1-0 mot AIK tog jag följande print screens från C Mores sändning.
Om man vill gå in och möta den mannen i omklädningsrummet sen? Not so very mucho.
Andreas Alm. Inför säsongen gjorde vi på FD en ranking av de allsvenska klubbarnas bemötande av media samt hur de framställer sig själva i olika kanaler. Där skrev jag att Alm hade gått från ”charmknutte på TV4 till dryghetens mästare som AIK-tränare” . Dagen efter hade jag ett mejl från Alm.
”…
Fastnade dock till slut på din kommentar om mig som ”dryghetens mästare”, eftersom jag snabbt frågade mig hur många gånger jag har varit dryg mot dig och när i sådant fall?
Just den titeln är rätt skarp och riktar in sig direkt på mig som person. Eftersom du skriver den i text, förväntar jag mig att du skulle kunna säga det till mig också om vi sågs, vilket gör att jag undrar vad du som biträdande chefsredaktör på Fotbolldirekt bygger din bild av mig på? Som en fråga: hur har du bestämt att jag är dryghetens mästare?
Om du har svårt att formulera dig i text, vänligen slå mig en signal.”
Jag ringde upp (om det är för att jag har svårt att formulera mig i text låter jag vara osagt) och förklarade varför jag uppfattar honom som dryg, han förklarade att det framstod som att jag tycker att han är ”den drygaste personen av alla människor” medan jag menade att han i sin roll som allsvensk tränare ofta använder sig av ett drygt bemötande i intervjuer där han ofta försöker hitta fel i journalistens fråga istället för att svara på den. Vi enades om att min formulering var olycklig och jag bad om ursäkt, även om jag stod fast vid att jag tyckte han hade en dryg ton vilket han inte höll med om.
Samtalet avslutades med att Alm sa något i stil med ”jag kommer svara även nästa gång du ringa, inga hard feelings”. Jävla tur för Alm att han inte jobbar i Helsingborg.
Någon vecka senare var det dags för allsvensk upptaktsträff och jag gick fram och hälsade på Alm och vi småsnackade lite. Supertrevlige Martin Åslund gled in mitt i samtalet och jag vet inte om det var därför det kändes avslappnat eller om Alm helt enkelt la allt åt sidan utan att vara det minsta långsynt.
Under året har jag pratat med Alm ett tiotal gånger såväl IRL som över telefon. Han är precis som innan men jag har, istället för att tycka att det är drygt, funnit en charm i det. Han står upp för sitt lag i vått och torrt, han skyddar alltid sina spelare och med en åsnas envishet står han fast vid sin agenda what-so-ever.
Två tydliga exempel:
1. Daniel Gustavsson tacklade omkull en fri Robin Sellin när AIK slog Sundsvall med 3-2. ”DG” skulle förstås haft solklart rött kort efter att klockrent ha satt axeln i ryggen på Sellin. ”Axel mot axel” sa domaren Michael Lerjéus. ”Rätt dömt” sa Alm och ryckte på ja.. axlarna?
2. När jag intervjuade Alm förra veckan frågade jag om bänkningen av Borges, Mutumba och Bangura mot Dnipro. Alm sa att alla i truppen var skadefria och att AIK ställde upp med bästa laget. Jag frågade om Borges som, då, hade startat 24 av 25 matcher i allsvenskan, 7 av 7 i Europa league och som Alm själv kallat ”allsvenskan kanske bästa innermittfältare” inte tillhörde en av de elva bästa spelarna i AIK?
Alm stod fast vid att han inte vilade några spelare för en allsvensk guldjakt utan att det var det laget som lämpade sig bäst för dagen som spelade.
Celso Borges lämpade sig alltså bäst i 31 av 32 matcher inför Dnipro-matchen och är enligt sin tränare – och många med honom – allsvenskans kanske bästa innermittfältare. Men han är inte bäst lämpad mot Dnipro? Hur många tror det är hela sanningen?
Det finns något internationellt över Alms sätt att leda sitt lag och han har en attityd som AIK som klubb alltid eftersträvar att utstråla. Inga jämförelser i övrigt men han har lite av Sir Alex’s och José Mourinhos sätt att stå fast vid och ta hand om sitt, oavsett vad omvärlden tycker.
Eller såhär: inga jämförelser i övrigt, men att argumentera mot Alm är som att argumentera mot sin pappa. Pappor (i dessa tider av Bosse Hansson-generaliseringar) kommer alltid stå fast vid att han har rätt även om ingen annan håller med. Och det viktigaste för pappor är att de tycker att de har rätt.
Tack vare sitt sätt passar Alm som handen i handsken som ledare för Solna-klubben. Jag undrar jag om han inte kommer bli nästa svenska tränare att prova sina vingar ute i Europa?
-
Jesper Åström
