CSKA vilade sig till seger
SOLNA. Jag vet inte, men jag tror att CSKA-spelarna tänkte ungefär såhär: ”Så länge vi inte känner att AIK kan hota oss så kan vi väl bara chilla, eftersom att vi utan vidare gör tre mål hemma nästa vecka om det är vad som skulle behövas”.
Det var i alla fall så det såg ut.
Trean i 4-2-3-1-uppställningen med Alan Dzagojev, Keisuke Honda och Zoran Tosic trillade boll på tre kvadratmeter och försökte hitta instick i straffområdet. Det misslyckades typ hela tiden då AIK inte behövde göra annat än gröta ihop allt de hade framför eget straffområde.
Kantspel fanns inte på kartan och den enda spelaren i den offensiva trean som är en kantspelare är Tosic. Han spelar till höger och är så vänsterfotad att det syns på lagfotot.
Längre ner i banan fick Rasmus Elm fick precis så mycket tid på sig som han ville och hade han varit ”Pirlo i EM-bra” hade det blivit 12-0 till CSKA. Nu tog Elm det lite lugnare och fördelade boll med en puls på max 50 medan AIK stundtals försökte sätta press men sällan – för att inte säga aldrig – lyckades. Bollsäkra Moskva-spelare höll i bollen om och om igen och förr eller senare skulle förstås Dzagojev-Honda-Tosic-trillandet leda fram till något. Det skulle leda fram till Ahmed Musa.
I första halvlek hittade Tosic in till nigerianen som bjöd på en vändning som visade varför det är han och inte Viktor Lundberg som lirar i det vinnande laget, innan han la bollen någon meter utanför. Kvarten in i andra halvlek visade Musa återigen prov på sin skicklighet när han rann ifrån sin bevakare, bredsidade in bollen i straffområdet där den dittills ointresserade Honda dök upp och enkelt rullade in matchens enda mål. Skolboksexempel, ni vet.
AIK försökte, ibland. Men spelaren de saknade satt på CSKA:s bänk nästan hela matchen. Och det dröjde 62 minuter innan de bytte in sin egen Pontus Wernbloom, Daniel Tjernström.
Det var exakt 62 minuter för länge.
Visst, Martin Mutumba såg het ut första kvarten, Celso Borges hade en lurig frispark och Nisse Johansson skickade Elm i backen och bollen tätt över i en nickduell. Men AIK var mil ifrån de två mål upp laget förmodligen hade behövt för att ens ha en sportkepa inför returen.
Trots det kom drömläget med minuten kvar. Viktor Lundberg fick tid att ladda och sikta inne i straffområdet. Det blev ett så kallat ”Helsingborgs-avslut”. Det är därför han, och inte Musa, spelar i det förlorande laget.
