Defensiven är Hamréns framtidsproblem
Sverige ute ur EM. De åkte ur bara någon timme innan jag satte mig på cykeln för att trampa de 30 milen runt Vättern. Jag tvingades också checka ut tidigare än beräknat då ett ihärdigt spöregn öste ner under tre timmar. Om jag var besviken efter Sveriges EM-uttåg så var det ingenting emot vad jag kände efter att ha tvingats bryta i Fagerhult.
Jag kände ändå att jag hade krafterna och ”kvalitén” att greja 17 mil till.
Svenska landslaget hade betydligt sämre förutsättningar.
****
Olof Mellberg gjorde ett och ett halvt mål, Zlatan ett. Ändå så känns det inte som att offensiven är det som oroar inför framtiden.
Olof Mellberg blev förvisso överkörd av Andrej Sjevtjenko i premiären. Men någonstans var ändå ”Mellis” den kanske mest stabila försvararen i det svenska laget. Nu försvinner han och bakom honom finns det i ärlighetens namn inte mycket att hurra över. Jonas Olsson och Andreas Granqvist har – hur mycket de än jagas av Tottenham hit och Milan dit – inte speciellt stabila ut.
Martin Olsson och Mikael Lustig fick Mikael Nilsson att framstå som säkerheten själv och i straffområdet var svenskarna många gånger chanslösa mot europeiska ”helt okej-anfallare” som Danny Welbeck och Andy Carroll.
Jag hade större förväntningar – och förhoppningar – på det här landslaget men det var kanske lite naivt. Sverige har ingen Henke Larsson, ingen Freddie Ljungberg och, ne, inte ens någon Tobias Linderoth. Mittbackarna höll inte måttet och förlorade flertalet straffområdsdueller trots stort numerärt övertag i straffområdet.
Offensivt finns det ändå att ta av: Bajjan, Elm, Seb, Guidetti. Men backlinjen. Är det Granen och Jolsson vi ska förlita oss på i VM-kvalet? Eller ska Iron-Mike Almebäck skolas in? Niklas Backman? Alexander Milosevic?
Äh, jag vetefan rent ut sagt.
Erik Hamrén har en del att vrida och vända på.
Det är en sak som är säker.
