Det går mode i allt och för några år sen smög sig ordet ”akademier” in hos alla elitklubbar. Det blev certifieringar (Sef) och viktigt att utåt sett ha en bra akademi. Det säger sig självt och alla strävar dit. Hur varje klubb vill göra fortsätter att vara individuellt, och så ska det fortsätta. Här är några funderingar runt den  AIK:s eventuellt kommande ändringar i sin ungdomsverksamhet. 

AIK har lyckats med många saker och det gäller även arbetet med att fostra egna spelare. Man kallar det ”Från U till A” (typ). Ljuset lyser givetvis ännu starkare på klubben nu när Alexander Isak har slagit igenom på det sätt han har gjort. Det är dock viktigt att inte stirra sig blind på en spelare, för det är inte det arbetet akademierna går ut på.

Genom åren har det fyllts på med egna talanger i många av de svenska elitklubbarna. Brommapojkarna är återkommande i statistiken över vilken klubb som har fostrat flest elitspelare, landslagsspelare eller hur man nu vill mäta. Nu är det fler klubbar som ”kommit närmare” och dessutom sett till att befinna sig i allsvensk miljö själva.

***
Om jag ska göra någon slags bedömning, utifrån sett, på vilka akademier som ”är bäst” just nu kan man välja olika sätt att mäta. Men jag gillar inte att mäta så noga.

Om jag säger att det jobb som görs i alla akademier är bra så är det sant. Om jag säger att Malmö FF, AIK och Elfsborg ligger långt framme just nu så är det knappast någon som protesterar högljutt. Flera spelare i egna A-laget, spelare som säljs vidare och spelare som representerar Sverige i ungdomslandslagen.

För att då vara lite tydligare: Malmö, AIK och Elfsborg är de som för tillfället ser ut att ha störst glädje av sin akademiverksamhet i sina representationslag i allsvenskan. Här och nu.

Pojklandslagen är ett litet ”tecken” på vilka klubbar som har bra åldersgrupper men i mina ögon ska det ”mätas” i seniorlagen, och då menar jag speltid och prestationer där.

***
Det råder alltid delade meningar om när, i vilken ålder, man ska ”satsa” eller selektera hårdast. Vissa anser ju att det inte ska göras alls. Åter igen anser jag att man inte kan kräva att klubbar eller enskilda spelare alltid ska behandlas lika. För de är inte lika. Förutsättningarna varierar från klubb till klubb, från stad till stad och framförallt, från individ till individ. Det som är rätt för den ena är fel för den andra.

***
*Det finns forskning som visar…* ja det finns forskning som visar väldigt mycket och det ska man ha all respekt för. Man ska komma ihåg att forskningen dock är forskning på en specifik grupp och att dra för hårda slutsatser av dessa inte alltid är det korrekta.

***
AIK har framgångar med sina unga spelare och är glada och stolta över det. Det friskaste en organisation kan visa är att man är införstådda med att man måste se över sin egen verksamhet kontinuerligt och hitta förbättringsområden. Alexander Isak hade nog slagit igenom med eller utan akademilag men sannolikt har det hjälpt till i hans utveckling.

AIK verkar ha full kontroll på vad man gör och anser man att en justering av något behövs så gör man det. Man behöver inte titta på sina konkurrenter, man vet själva vad man behöver.

***
Man ska inte jämföra äpplen och päron men jag tröttnar ibland rejält på att fotbollen hängs ut som utslagsgivande och krävande. Innan man skriver krigsrubriker eller hänger ut klubbar som ”toppar” måste man veta mer. Inom musiken, dansen, tennis eller för all del andra lagidrotter som ishockey är det relativt vanligt med hård selektering innan man är 14 år. Men det läser vi inte om så ofta va? Det kan vara bra med lite perspektiv ibland.