Det är uppehåll och visst saknar vi det redan, den allsvenska pulsen fattas helt klart. Så är det i alla fall för mig. Vi har sett många bra matcher och det har gjorts många bra prestationer och vackra mål under de första 96 matcherna. Men visst har det funnits besvikelser också, här några saker som i mina ögon är besvikelser. Men jag tittar på andra saker än spelarnas insatser här.

Disciplinnämnden: Jag ska inte raljera över enskilda fall och bestraffningar det vore fel. Jag konstaterar i alla fall att utfallet av disciplinnämndens arbete och beslut är, från min synvinkel, inkonsekventa. Kasta ”spjut”, ta strypgrepp eller en vårdslös tackling i spelet. Samtliga är illasinnade gärningar, alla med olika domar och bedömningar som för den breda massa ( i alla fall mig)  är obegripliga att förstå. Att anmälningar kan ske i efterhand kanske är ok, men nog bör det väl finnas en kortare ”karens” för det? Ska dessutom vem som helst kunna anmäla? Jag är skeptisk. Jag tror att risken är att det slutar i en djungel av anmälningar och det vore helt värdelöst. Låt matcherna avgöras på planen, om än med viss möjlighet till åtgärder i efterhand. Sen vore det fint med en aningen mer balanserade straff.

Gnället på konstgräs: Det klagas och gnälls på att vissa klubbar spelar sina hemmamatcher på konstgräs. Helt ärligt är det dags att sluta gråta över det nu. Folk inom fotbollen föreslår att säsongen ska förlängas ytterligare och att det i princip ska spelas matcher året runt. Den som tror att spelbara gräsplaner går att uppbringa i hela landet året runt måste sätta sig ned och fundera lite till. Men ni som tänker ta er den funderaren ska få ett tips av mig: Spara tid och strunta i att fundera, det fungerar nämligen inte. Hur gärna man än vill att det ska fungera kan jag inte se det hända om inte klimatet går helt ”bananas”. Och då har vi nog ändå annat än gräs/konstgräs att fundera över.

Domarna: Alltid ska man gnälla på domarna, så jag gör väl det här då, det här är ju ändå den klart gnälligaste krönikan jag skrivit (på uppdrag av). I alla fall hittills. Den nya regeln som ska skydda domarna att bli utsatta av spelare som protesterar eller omringar någon i domarteamet och dylika gärningar är ok som regel. Men problemet i Allsvenskan var väl inte så stort innan? På videon domarbasen visade på den allsvenska upptaktsträffen var (vad jag kan minnas) alla klipp från andra länder än Sverige. Det har hittills kostat många varningar då även ”spontana reaktioner” bestraffats med varning. Minst lika många har man ”missat”. Här känns det verkligen som att det spelar stor roll vem det är som skriker eller viftar med armarna. Inkonsekvens i regeltolkning är givetvis inte med avsikt men det blir så skevt. Eftersom gula kort så småningom leder till avstängningar kan det bli kännbart för spelare och klubbar. Jag tycker inte att domarna har hanterat det här bra helt enkelt. Fast det kanske är så att domarna inte själva riktigt vet hur det ska skötas och bedömas? Snittet på gula kort är efter tolv omgångar drygt 2,9 per match, det är exakt vad det landade på förra säsongen. Med tanke på att hösten ”gäller mer” lär snittet öka.

Talangbristen: Här är jag kanske aningen hård, men jag vill se mer och fler av de unga talangerna som finns ute i klubbarna. Några klubbar har verkligen vågat och fått utdelning: Norrköpings mod för några år sen gav SM-guld ifjol, Malmö FF har Frans Brorsson och Erdal Rakip som spelar ganska frekvent. AIK har givetvis Alexander Isak och Christos Gravius. Blåvitt har gett lite speltid till lille kvicke Patrik Karlsson Lagemyr och i jumbon Falkenberg är 17-årige Jesper Karlsson väl den enda (?) ljusglimten. Men det finns fler spelare, många fler. Med de stora satsningar många klubbar gör på egna akademier vet jag att det finns många spelare med potential i de allsvenska klubbarna. Jag hoppas att vi får se ännu fler unga spelare få möjligheten att ta nästa steg i sin utveckling under resten av säsongen. Det är vad jag skulle kalla ”bra för svensk fotboll”.

Spelprogrammet: Visst, jag vet att problemet är stort när det ligger ett EM-slutspel mitt i säsongen, inget snack om det. Men ändå, exempelvis 3 matcher på tio dagar och sedan nio dagars uppehåll. Rytmen för alla lag har varit overklig och det är så olyckligt. I första hand drabbas ju spelarna och lagen av detta. Även publiken, som ju är så central för allsvenskan, kanske inte heller har möjlighet att se sitt lag i den utsträckning man önskar. Jag vet att det är lättare sagt än gjort att göra detta tillfredsställande för alla men den här våren känns det som att man ”slarvat” en hel del med spelprogrammet. I tillägg till detta var det lite sura miner över att några spelare inte kunde ansluta till landslaget vid tidpunkten för samlingen. Ok SvFF, vems fel var det?