Det är inte utan att man måste titta lite i backspegeln när det gäller IFK Norrköping, det bara är så. Hösten 2014 fanns det farhågor om negativt kval till Superettan, det var ett faktum och det insåg ledningen. Med tur och skicklighet tog man sig ur den fällan och hamnade skuggan av Malmö FF, AIK och IFK Göteborg vad gällde snacket om guldstriden 2015. En större blåsning lär det dröja väldigt länge till vi ser igen…

Att vi ska få vi se IFK Norrköping lika bra anno 2015 är nästan en utopi då de truppen måste vara synonym med perfektionism på alla plan, men frågan är om det inte är på väg att bli just så..?

När ”lilla” IFK Norrköping vann guld kraxade många, inklusive undertecknad, om att laget skulle bli sönderköpt och att bara spillror skulle återstå innan det var dags igen.

”Vi” har aldrig haft mer fel. Och det gläder mig oerhört.

***

2015 fanns det en uppenbarligen en perfekt balans i IFK Norrköping, en balans många andra bara kan drömma om. Målvakten David Mitov Nilsson som på alla sätt och vis visade att det var så här skåpet skulle placeras. Han är kvar i IFK fast många trodde att han skulle försvinna efter vad som inte kan betraktas som en riktig genombrottssäsong. En mycket viktig pjäs i Janne Anderssons lagbygge.

Linus Wahlqvist var en annan spelare som många trodde låg i riskzonen att säljas. Det har ryktats om Malmö FF och en rad utländska klubbar men icke, högerbacken är kvar i sitt Peking ytterligare en halv säsong åtminstone. Det ska varenda Norrköpingssupporter vara väldigt nöja med.

Janne Andersson har verkligen gjort bra saker med den här truppen och att han nu hittat den isländske Jon Gudni Fjoluson (från GIF Sundsvall) som radarpartner i till Andreas Johansson i backlinjen borde ge alla Pekingsupportrar en stor portion ”jag-vet-vad-jag-sysslar-med”-känsla. En vänsterfotad och mycket skicklig mittback som kommer att komplettera Johansson mycket väl. Det är bara att gratulera och lyfta på scout-kepsen.

På mittfältet har man drabbats av ett avbräck då Alexander Fransson fortsätter sin karriär i FC Basel, men även här anser jag att man gjort ett väldigt bra jobb och ersatt den både talangfulle och skicklige Fransson med ännu ett spännande namn: Erik Smith från Halmstad BK faller in både i ”talangbeskrivningen” och i sättet Norrköping vill spela på. Det blir mycket intressant att se om ”Daja” Sjölund kan vägleda nästa talang ut i Europa. Dessutom har man hämtat in Andreas Blomqvist från danska Ålborg, en mycket intressant värvning.

Jämte Smith finns förstås den egna talangen Tesfalde Tekie, som säkerligen är sugen på att göra samma resa som Fransson gjort, och det är absolut inte omöjligt att det blir så.

***

Jag har en uppenbar svaghet när det gäller fotbollslag i allmänhet och anfallsspel i synnerhet, jag fastnar ofta på kanterna…

IFK Norrköping har kantspelare som jag verkligen fullkomligen älskar att se spela fotboll. Linus Wahlqvist och Niklas Bärkroth till höger och Christoffer Telo (Nikola Tkalcic) och den lysande isländske kant-virtuosen Arnor Ingvi Traustasson till vänster. Ren njutning att titta på och, ursäkta språket, ett helvete att försvara sig mot.

Längst fram blir det inte sämre, Christoffer ”Totte” Nyman som springer och springer och springer. En mardröm att möta och dessutom gör han en hel del mål. Att han inte har lämnat för större uppdrag är märkligt men icke desto mindre lysande för IFK Norrköping.

Emir Kujovic var ju redan förlorad? Jag var säker, merparten av media var säkra och även Janne Andersson trodde nog att vi sett det sista av Kujovic i allsvenskan på ett tag. Men icke. (om det nu inte rasar in något vansinnigt kinesiskt eller ryskt bud i elfte timmen) kommer Kujovic att fortsätta jaga en plats i den svenska EM-truppen på allsvenska arenor. Vi kan kalla det för ett rekordsent genombrott, men kommer Kujovic upp i samma standard som 2015 blir det svårt för Erik Hamrèn att blunda. Så många svenska forwards som dominerar har vi verkligen inte att prata om.

Dessutom finns den fysiske och farlige Alhaji Kamara som utmärkt komplement till dessa herrar och Joel Enarsson som inte heller han är en oäven inhoppare.

***

Allt det ovanstående låter ju som en ren och skär hyllning till de regerande svenska mästarna och det är kanske vad det är också. Jag är imponerade över balansen i truppen, förmågan att ersätta tappade spelare (Boo-Wiklander ut- Fjoluson in, Fransson ut- Smith in) och dessutom vara så pass kyliga att inte sälja spelare som Wahlqvist, Traustasson, Kujovic och Nyman vittnar om en ambition som inte går av för hackor.

***

Matchen mot Östersunds FK i Svenska Cupen började aningen trevande från IFK:s sida, Östersund fick ha bollen och gjorde det riktigt bra de första 10-15 minuterna, men sedan tuggade IFK- maskinen igång. Bärkroth och Traustasson rev upp stora sår på ÖFK:s kanter, Nyman och Kujovic hotade allt mer och att det till slut rullande in fyra bollar var relativt rättvisande.

Östersund inledde piggt men fick problem med ett skickligt hemmalag, andra halvlekens inledning var ganska bra fram till 3-0, det målet släckte mycket av jämtarnas stridslusta. Det var förståeligt.

***

I och med hur Janne Andersson har lyckats behålla stora delar av truppen och dessutom göra sin backlinje ännu mera komplett med den vänsterfotade islänningen Fjoluson (det kommer att ge Peking ett bra alternativ när motståndare försöker styra bort Andreas Johansson som uppspelschef) istället för Boo-Wiklander så anser jag att IFK Norrköping har väldigt goda förutsättningar att bli minst lika bra som 2015. Visst måste exempelvis Kujovic ligga kvar på samma nivå, visst måste Bärkroth och Traustasson vara friska, visst måste David Mitov Nilsson fortsätta sin hyperintressanta utveckling. Men visst känns det  faktiskt ganska realistiskt att denna säsong räkna in IFK Norrköping som en av de stora utmanarna om Lennart Johanssons pokal?