Årets första match kan onekligen se ut på många olika sätt. Det brukar bli en blandning av osynkat försvarsspel och försäsongströtta ben blandat med en väldigt stor vilja hos spelarna att visa upp sig för supportrarna. Det brukar kunna innebära högt tempot inledningsvis, högre än vad spelarna egentligen klara av, ”kalvar på grönbete” är ett uttryck som gärna myntats efter den första matchen för året.  Det är inte heller ovanligt att det bjuds på många målchanser och också en hel del mål som en konsekvens av de nämnda anledningarna.

Men det kan se ut på andra sätt också. Inför AIK:s premiär mot Vasalund så var min prognos att det skulle bli en hel del mål och den känslan visade sig vara korrekt. Vad som inte var korrekt, rättare sagt inte ens i närheten av korrekt, var att Vasalund gjorde fem (5) av dem, varav fyra stycken i den första halvleken.  AIK var liksom inte där.

Andreas Alm:s ”vi tränar på att vara dåliga” som han sa i pausintervjun var nog kanske det roligaste som kom från AIK idag, och det är inget högt betyg. Ska man söka några spelmässiga ljusglimtar får man leta länge, men lite finns det att nämna.

  • Niklas Eliassons första halvlek hade ljusglimtar. Han försökte, slog inte bort lika mycket bollar som sina lagkompisar och förarbetet till årets första AIK-mål var fint.
  • Att Eero Markkanen trots en svag spelmässig insats ändå gjorde mål kan väl ses som positivt.
  • Andra halvlekens insats var okej, det var betydligt fler spelare som tog matchen på allvar och faktiskt såg till att göra ”riktig match” av det.

Det var för mycket dåliga beslut, för individuellt försvarsspel och alldeles på tok för många dåliga mottagningar och svagt slagna passningar. Vill man dra det ytterligare till sin spets kan man ärligt säga att siffrorna kunde ha varit ännu större i halvtid för Vasalund hade fler möjligheter att näta, riktigt bra möjligheter.  Det var kort och gott en obegripligt svag insats av Gnaget.

Efter åtta stycken byten i paus (Hauksson, Saletros och Eliasson var de som var kvar) blev det ett annat AIK i den andra halvleken. Det blev en annan intensitet i allting man gjorde och stundtals bättre kvalitet också. Det gick lite snabbare i omställningarna och man visade i perioder av den andra halvleken att tempot finns där.

Allra störst individuellt avtryck gjorde nyförvärvet Amin Affane som tog för sig direkt i spelet, sedan gjorde han två väldigt fina mål, nästan identiska, och dessutom hann med att ”skänka” en straff till inhoppande Daniel Sundgren som från straffpunkten fick göra sitt första mål i AIK:s A-lag. Affanes teknik och blick för spelet i kombination med det hårda jobb han lade ner kan mycket väl ge både honom och AIK många positiva saker.

Den andra halvleken kan ses som godkänd med AIK-ögon sett och att man ”vinner” den med 3-1 samt skapade många fler lägen utöver målen ger väl något slags lugn ändå. Åtminstone dämpar det besvikelsen en aning hos några stycken.

***

Det var en typisk försäsongsmatch på så många sätt och resultaten spelar som alla vet ingen roll i de här tillställningarna. Prestationen däremot spelar roll och i synnerhet när den avviker väldigt mycket från det tänkta scenariot.

Det var många troliga startspelare som inte deltog i den här matchen (bl.a Patrik Carlgren, Stefan Ishizaki och nye Denni Avdic) men det är ingenting att skylla på. AIK ska kunna prestera bra mycket bättre än vad man gjorde även utan dessa spelare.

***

Vad betyder det här då?

Det borde betyda att några spelare måste se sig själva i spegeln och inse att det trots allt bara är en månad tills tävlingssäsongen börjar och att antalet chanser att ”ta en tröja” inte är oändliga. Det bör betyda att Alm och hans tränarstab kan ”peka med hela handen” och utkräva väldigt bra prestationer under de träningar man nu har fram till nästa match.

Normalt sett ska det här inte betyda någonting negativt i det långa loppet, en träningsmatch är en träningsmatch. Den här matchen får man placera i facket märkt ”Märkliga matcher” för det var precis vad det var.

***

Djurgården åkte till Örebro och Behrn Arena för möte med Örebro SK. Det blev en förlust för Pelle Olsson och hans DIF med 4-2 och Olsson var missnöjd med försvarsspelet. Nye Jakob Une-Larsson gjorde mål in sin debut, en nick från nära håll efter en nickskarv av sin gamla BP-polare Jesper Karlström.  Djurgården lät båda sina provspelare få känna på att spela i djurgårdströjan, men några större avtryck gjorde ingen av dessa herrar. Här måste man ha lite tålamod innan man fattar beslut.

Att Olsson är missnöjd med försvarsspelet efter fyra insläppta mål, samtliga inprickade från nära håll, är inget konstigt. Är det något Olsson kan så är det att styra upp sin lag i försvarsspel, så det finns ingen större anledning att oroa sig för DIF heller.

***

Det allra bästa med den här dagen är att det nu är igång på riktigt och att det från den första matchen, generellt sett, alltid bara blir bättre och bättre. Imorgon sparkar Hammarby igång sitt matchande med att möta finska KuPs på Tyresövallen klockan 13.00, frågan är vad  den matchen tar för riktning?