Det fanns en känsla av att Tony Pulis hade tagit Stoke City så långt han kunde. När den meriterade walesaren fick sparken sommaren 2013 hade dock kugghjulen som skulle snurra igång nästa fas i den 152-åriga klubbens historia redan hunnit ett par varv. 

Pulis gjorde ett bra jobb i Stoke. Han tog klubben från Championship till Premier League, till en FA-cupfinal, till Europa League. Men han gjorde det med en i längden ohållbar transfersyn. Pulis ville ha britter och irländare, och de går för priser lika skeva som när årets första hummer går under klubban i Göteborg.

I december 2012 hade Stoke under de fem tidigare åren gått drygt 800Mkr minus på spelare in och ut ur klubben.
I december 2012 tillsattes Mark Cartwright som ”technical director”.

PRINT SCREEN mark cartwright stoke
Ägaren Peter Coates – vars familj även äger klubbens tröjsponsor bet365 – hade länge själv fått täcka de skenande kostnaderna, men nu fick det vara nog och vd:n Tone Scholes gavs i uppdrag att lösa problemet. Scholes val blev att tillsätta den förre spelaren, tränaren och agenten Mark Cartwright som technical director, en sorts sportchef. Hans erfarenheter inom transferbranschen var tänkta att komma väl tillhands i breddandet av scoutingnätverket.

Vad Tony Pulis, som sedan dess lämnat Crystal Palace på grund av för stora restriktioner vad gäller värvningar, tyckte om att helt plötsligt tvingas jobba under de här förutsättningarna är ganska enkelt att gissa. Att han fick lämna klubben sex månader efter Cartwrights inträde är knappast någon slump. In istället med den betydligt mer världsvane Mark Hughes.

Så fort Stokes evolution nämns i sändningar och tidningar nu för tiden brukar det oftast stanna vid att någon nämner att man försöker passa bollen mer efter marken, men att man fortfarande ”är Stoke”, och så tar det slut. Det är i ärlighetens namn ganska träffande, för Hughes försökte implementera passningsspel rakt av, men har fått revidera och det vi ser nu är en blandning av ett robust lag som dock även anfaller på ett mer kreativt och kontrollerat sätt.

Hughes ska ha beröm, men det ska även Coates, Scholes och framför allt Cartwright ha. Hughes har sina önskemål om spelartyper, och ingen värvas utan hans medgivande, men det är snart 42-årige Cartwrights fingertoppskänsla och nätverk som gjort att man i somras faktiskt gick plus på transfersidan för första gången på sju år.

Eller vad sägs om Erik Pieters, Marko Arnautovic, Marc Muniesa, Stephen Ireland, Peter Odemwingie, Steve Sidwell, Phil Bardsley, Mame Biram Diouf och Bojan Krkic värvade och Victor Moses, Oussama Assaidi och nu senast Philipp Wollscheid inlånade för en sammanlagd summa av drygt 100Mkr över de 18 senaste månaderna? Det var ungefär vad Kenwyne Jones kostade ensam när han köptes av Pulis från Sunderland.

Wollscheid, en 194 cm lång mittback från Tyskland, är ett utmärkt exempel på vad Stoke handlar om år 2015. Man är fortfarande ett av de huvudstarkaste lagen i ligan, men istället för att splasha cashen på någon engelsman har man istället hämtat in honom på lån från Bayer Leverkusen. Hans kontrakt med Leverkusen går ut i sommar. (Wollscheid är inte officiellt presenterad i skrivande stund, men han tränar enligt Staffordshire Sentinel med klubben idag och Hughes assistent pratar om honom som vore han en Stoke-spelare).

Det Nya Stoke med Hughes, Cartwright, Arnautovic och grabbarna tog en finfin tionde plats i tabellen förra säsongen. I år försöker man växla upp med Bojan Krkic och Mame Biram Diouf, och efter en knackig inledning där hemmaspelet svikit är man nu ett av de formstarkaste lagen i ligan.

Förra säsongen avslutade man starkt med sju segrar på de elva avslutande matcherna, och det mesta talar för att det återigen är tid som behövs för att sätta samman ett spelarmaterial som i större utsträckning än tidigare behöver tid att anpassa sig till Premier League. Att korsbandsskadade Peter Odemwingie, som var drivande bakom superavslutningen 13/14, knappt kunnat medverka än den här säsongen är även det en del i förklaringen till den något överraskande svaga första halvan av 14/15.

Man kan säga vad man vill om Stoke, men sättet som man fasar in framtiden på imponerar.

Och ärligt talat, vem hade kunnat se det här framför sig för bara två år sedan?