• Publicerat 18 september, 2014
  • Skrivet av Jonas Jacobson
  • 0 Kommentarer

Förra sommaren skapade Hull Citys ägare Assem Allam ett smärre ramaskri runt om i fotbollsengland när han meddelade planer på att döpa om klubben från Hull City AFC till Hull Tigers.

Anledningen var enligt Allam lika enkel som obekväm för många av fansen: ”Hull Tigers” skulle vara ett coolare namn som skulle kunna sälja fler souvenirer på nya marknader. Ett sätt att bygga klubbens varumärke. ”City” var ett för trist och vanligt epitet inom den engelska fotbollen, tyckte Allam.

Assem Allam, som fyllde 75 år i augusti, har bott i Hull-området under nästan hela sitt vuxna liv efter att ha flytt tortyr under den egyptiska diktaturen 1968. Att äga stadens fotbollslag var pricken över det ståtliga i han byggt upp med investeringar i sjukvård, utbildning och arbeten för folket i och kring Kingston-upon-Hull. Ni kan läsa mycket mer om honom och hans resa här.

Sportjournalisten James Horncastle brukar hävda att Allams krav på namnbyte var en effekt av att kommunen inte var villig att bygga ut KC Stadium, arenan som Hull City delar tillsammans med ett av stadens två rugbylag, Hull FC. KC Stadium slog upp portarna 2002 och tar in drygt 25 000 åskådare – ett antal som Allam alltså kan tänkas ha varit missnöjd med.

Hull Tigers var alltså vägen framåt. Som vilken annan pamp som helst som kastar om en invand ordning möttes Allam av stark kritik, både från de egna leden och även bland andra fans. Det sjöngs ”City till I die”, det signerades jätteflaggor och det såldes halsdukar under hela säsongen. Rörelsen ”No to Hull Tigers” mottog beröm från alla håll och kanter för sitt supporterarbete.

Och sen i april kom en undersökning, gjord på uppdrag av klubbledningen, som ett glas kallt vatten över de flestas huvuden. Man hade bett säsongsbiljettinnehavarna svara på en enkät med tre möjliga svarsalternativ. Så här svarade Hull-supportrarna:

2 565: Yes to Hull Tigers with the Allam Family continuing to lead the club
792: I am not too concerned and will continue to support the club either way
2 517: No to Hull Tigers
9 159: Antalet fans som inte röstade

De högljudda, färggranna och medsvepande No to Hull Tigers-sympatisörerna var i själva verket en minoritet.

Engelska fotbollsförbundet avslog under våren, efter lång överläggning och konsultation, Allams ansökan om namnbyte för klubben. Som den drivne egyptiern tidigare hotat med är klubben nu till salu – om inte Hull-ledningens överklagan på FA:s beslut går igenom.

Förra säsongen var tillräckligt inspirerande på planen, med FA-cupfinal i maj som den stora höjdpunkten, för att stämningen kring klubben trots allt skulle vara övervägande positiv. Nu har dock de som inte bryr sig om huruvida klubben byter namn eller ej även de börjat höja sina röster.

När Hull i måndags mötte West Ham på hemmaplan började vissa delar av KC Stadium-publiken att sjunga ”City till I die” vid 19:04 (klubben bildades år 1904) in i matchen. No to Hull Tigers-kampanjen fortgår i takt med att Allam är villig att fortsätta styret av klubben om Hull Tigers blir verklighet. Vad som däremot kastar en skugga över hela fotbollsstaden Hull är att en betydande del av hemmapubliken började bua.

Det råder segregering på Hulls läktare. Som Hull Daily Mail-skribenten Phil Buckingham påpekar: det har aldrig i historien varit så här objektivt spännande att följa Hull City, och trots detta finns nu negativitet av sällan skådat slag kring klubben. ”Mörkaste dagen i klubbens historia” är en fras som Buckingham vägde i sin hand innan han till synes la tillbaka den på hyllan – men ändå.

Hull-ledningen verkar ha ett case i sin överklagan av FA:s beslut – t.ex. hade supportergrupper aldrig förr konsulterats vid namnbytesprocessen, men i Hulls fall hände just det. Allam har sagt att han kommer att sälja klubben om ett vettigt bud dyker upp innan ett eventuellt namnbyte gått igenom. Det finns en risk att Hulls inre supporterstridigheter kommer att fortsätta åtminstone fram till dess.

Själv har jag ett ord för det hela: sorgligt.