Publicerat 17 oktober, 2012

Upphämtningarnas jävla morsa

Det som skulle bli en av de allra tyngsta förlusterna någonsin i ett kvalspel blev till en poäng med oändlig mersmak. Och det som skulle bli en skoningslös kritik riktad mot Erik Hamrén och dennes laguttagning blev i stället till ett kramkalas och spontana rop om bragdguld. Efter att ha bevittnat den absolut sjukaste landskamp jag sett vet jag inte riktigt vad som bränt sig fast på näthinnan. Förutom att man aldrig riktigt blir klok på den här sporten.

När Rasmus Elm skickade in 4-4 bakom Manuel Neuer tryckte sig min 89-åriga farmor upp från sin stol hemma hos brorsan. Hon fick ur sig ett skrik som mer liknade en råmande kviga än något annat och hon dunkade sin käpp i soffbordet i takt med det djuriska lätet. Hade hon haft något mer än senapssill och rårörda lingon i vaderna hade hon jämfota skuttat upp i taket och kapat ytterligare någon centimeter i längd. Och förmodligen hade det känts rimligt.

Den nivån var det, mina vänner. Den fullständigt sinnessjuka magnituden hade den här upphämtningen. Att hämta upp ett fyramålsunderläge mot världens näst (?) bästa landslag, på deras hemmaplan i en hundraprocentig tävlingsmatch under matchens avslutande halvtimme ska inte generera något annat än helt nya sätt att fira.

Det ska inte vara några trötta ”Yes!” eller några halvdana sms till kompisar. Det ska vara käppdunkningar i soffbord från 89-åringar, det ska vara avgrundsvrål från vår statschef jämte Tysklands dito och det ska basuneras ut att Glenn Hysén sket på sig i diarré på läktaren i slutminuterna. För den typ av upphämtning var det här!

Visst ska vi inte glömma den ka-ta-stro-fala första halvleken, den – än en gång – högst tvivelaktiga laguttagningen eller att Tyskland förmodligen ändå lär stå som segrare i den här gruppen om ett år. Men efter att ha åstadkommit det som skedde mellan matchminut 62 och 93 känns det sekundärt att lyfta fram i en sådan här text. Idag ska vi slå oss för bröstet och njuta av att våra landslagsspelare pissade på all logik som fanns tillgänglig när Mesut Özil sköt 4-0. Vi ska häpna kring att ett lag som blev fullständigt förnedrade under en timmes spel lyckades samla den kraft och tro på någonting som krävs för att ta sig därifrån med en poäng. Idag ska vi njuta av vi ännu en gång lurats av fotbollens förunderliga påhitt om att matcher är avgjorda innan domaren blåser av.

Det här var inte bara matchen som kommer gå till historien som den mest skruvade någonsin i svensk landslagshistoria – jag har nämligen aldrig sett en värre scenförändring än den som skedde vid Zlatans nick till 4-1. Det var heller inte bara ett ypperligt bevis på att den vinnarmentalitet som allt oftare efterlysts i det här laget verkligen verkar finnas där. Det här var dessutom den absolut mäktigaste upphämtning jag skådat på en fotbollsplan. Utan några som helst tvivel.

Det här var tamigfan upphämtningarnas jävla morsa.

Gusten Dahlin
  • Norra1891

    Nej, det var INTE ” Bragdens jävla morsa”. Det var på sin höjd ”Bragdens lillasyster”. Skillnaden mellan AIK och CSKA är större än mellan Tyskland och Sverige. Skillnaden rent specifikt är att om Sverige ställt upp med rätt elva hade dom haft chans att vinna matchen med ett eget spel, i och med att kvalitén finns i grund och botten. AIK behövde ställa den rätta elvan på planen för att minimera risken att släppa in mål, drömma om en kontring, + att man redan låg under med ett bortamål. Förutsättningarna var helt olika. Resultatet blev att AIK vann och gick vidare, Sverige spelade lika. Ett likaresultat kan aldrig värderas högre än en bragdvinst!
    Det jag vill säga är att ”Bragdens Mamma” inträffade i augusti, inte i oktober!

    • Zzzzlatan

      Det är helt OK att du tycker Solnas upphämtning var en bragd. Saken är bara att den typen av ”bragder” händer några gånger om året. I de flesta länders ligor och internationella cuper. Sveriges Berlinbragd var av en dignitet som modern fotboll aldrig tidigare har skådat. Om du inte är övertygad så läs om det i internationella medier. Tror bara att Aftonlögnen skrev om Solna och CSKA.
      Puss

    • VIP1891

      Förlöjliga inte stolta, stora, stygga AIK nu broschan. Sveriges bragd äger. Punkt. När gjorde vi ens fyra mål i en och samma match? Det har ju inte hänt sedan Sundsvall brann. Än mindre på 30 minuter mot ett mot ett lag av klass.

    • Gusten Dahlin

      Bragdens mamma stod AIK för, upphämtningarnas mamma stod landslaget för. Skillnad.