Anders Svensson – en bespottad spelare som kanske betytt mest av alla

När Sverige ikväll genrepar inför ännu ett mästerskapskval gör vi det med hopp om att ”nästa generation” verkligen ska visa vägen och garantera oss en morgondag. Vi hyser förhoppningar om att spelare som Rasmus Elm, Ola Toivonen och Sebastian Larsson nu på allvar ska demonstrera sina platser i startelvan som självklara och övertyga oss om att vi för många år framöver har ännu en stomme spelare att lita till.

Det kommer dock bli knepigt, för på bänken sitter Anders Svensson – alltid nära till hands och spelaren som i mångt och mycket definierar ordet pålitlig.

I skrivande stund har Anders Svensson 131 landskamper innanför västen, något belackare och kritiker ibland försöker vifta bort med att ”han spelar ju varenda träningsmatch och januariturné”, som om det då skulle dra något slags skugga över hans heder och ogiltigförklara ett femtiotal av dessa kamper. För mig har denna tes alltid tett sig mycket märklig.

När Fredrik Lungberg valde att avstå träningslandskamperna kallades han diva och primadonna, när Anders Svensson gladeligen följer med en orutinerad landslagstrupp till andra sidan jorden kallas han rekordkåt och sorglig. Visst har han ett par landskamper på CV:et som kanske inte så många minns, men i dessa finns helt andra innebörder gömda, andra gåvor än snurrfinter och kvalpoäng som han gett till vårt land.

För vem tror ni har visat upp en proffsighet, en ambition och en ödmjukhet under alla dessa samlingar? Vem tror ni de allsvenska spelarna lyssnat på råd ifrån under turnéerna till Sydafrika och Costa Rica? Knappast Olof Guterstam, på den tiden då han drack ramlösa på nyårsafton för att förbereda sig inför januariturnén.
Ni förstår ju givetvis att detta bara är retoriska frågor och inte någon tipspromenad med ett facit upp och ner längst ner på sidan, så: vem tror ni det är som år ut och år in visar våra allsvenska spelare precis hur bra man måste vara hela tiden för att nå till de fullsatta läktarna under ett VM eller EM? Självklart är svaret Anders Svensson.

Det skulle vara väldigt svårt för mig att säga att den spelare som gjort mest för svensk fotboll de senaste tio åren heter Anders Svensson, för så är nämligen inte fallet. I alla fall inte om vi ska se till helhetsbilden, till det fullskaliga spektrumet. Där har Anders en utlandskarriär som inte nämnvärt gjorde något eko i Europa eller där han genom sin klass på planen var en lysande ambassadör för svensk fotboll så som Henrik Larsson, Fredrik Ljungberg och Zlatan varit. Men bortser vi från vad som uträttats i de utländska ligorna och endast fokuserar på vad spelarna under 2000-talet åstadkommit i landslagströjan skulle jag faktiskt vilja påstå att Anders Svensson förmodligen brädar samtliga.

Detta är definitivt inte bara baserat på någon snurrfint mot Senegal eller ett frisparksmål mot Argentina. Detta är sprunget ur Anders Svenssons fantastiskt höga lägstanivå och engagemang som han visat upp vare sig motståndet hetat Spanien, Luxemburg eller Jordanien och detta har alltså Anders manifesterat över 130 gånger i sin karriär. Tänker man då på hur många spelare i landslaget – men också spelare på motståndarsidan i Allsvenskan eller framför tv:n – som måste ha dragit användbar lärdom från denne mans insatser ter det sig fullt rimligt att Anders Svensson är den som faktiskt gjort mest för svensk landslagsfotboll det senaste decenniet.

Att fotbollsspelare har kritiker är ofrånkomligt, men så mycket skit som Anders Svensson fått utstå från både media och fans i Sverige har i mina ögon alltid varit orättvist. Han har i snart sju säsonger visat att han är bland de absolut bästa spelarna i Allsvenskan, det kan varken AIK:are eller några andra tacosatiriker påstå, och de som 2006 trodde Svensson kom hem för att ”varva ner” har fått tänka om rejält. 
Till dem som sen skriker sig hesa om att ”det inte är speciellt svårt att vara bäst mot Daniel Bernhardsson och Joseph Baffo” vill jag säga att det inte är mycket att komma med, då Anders Svensson gång efter annan under dessa år visat att han är Sveriges bästa mittfältare även i landslaget.

Nu börjar dock Anders bli till åren och även om hans ben känns som 24 håller jag helt med om att det bör fasas in nya hörnstenar i vårt landslag. Problemet är bara att landslagsfotboll, kvalspel och mästerskapsmatcher, inte i första hand handlar om att ”ta chansen” eller slussa in yngre förmågor. Det handlar om resultat, resultat och åter resultat under en väldigt komprimerad tidsrymd. Det finns sällan tid att spela in speciellt många nya ansikten, poängen ska in på kontot och då ligger givetvis alltid de gamla rävarna, som vet hur jobbet skall göras, närmast till hands. Men att spela med Anders Svensson ytterligare ett helt kval för att sen kanske klara sig utan honom i ett eventuellt VM, på grund av någon fullt naturlig skada en då 38-årig kropp råkar ut för, kan samtidigt bli förödande. Matcherna i EM blev nämligen ett smärtsamt bevis på hur viktigt det är med tydliga roller och ett inspelat lag.

Men oavsett om Anders Svensson därför kommer befinna sig på bänken eller i händelsernas centrum under detta – förmodade -  sista mästerskapskval hoppas jag att han utifrån behandlas som den store, store fotbollsspelare han både varit och fortfarande är. För hade det gått att dela ut någon slags retroaktiv guldboll för lång och trogen tjänst, ja, då hade min gått till Anders Svensson alla dagar i veckan.

Gusten Dahlin
gusten.dahlin@fotbolldirekt.se