• Publicerat 23 augusti, 2015
  • Skrivet av Gustav Gelin
  • 0 Kommentarer

Måndag 13 april 2015, klockan är strax efter nio på kvällen.
I högtalarna på Nya Söderstadion går Lalla Hanssons klassiker ”Bajen va namnet” igång och på den västra långsidan står jag och dansar medan jag blickar nedåt över flera tusen andra bajare. Nästan varenda en ser exakt ut som jag känner mig i den studen. Euforiskt leende, sprudlande lyckliga, hoppande, studsande, glädjefyllda.
Hammarby har vunnit över Djurgården med 2-1 efter att Nahir Besara avgjort med en redan klassisk klackspark.

***
Det har bara gått drygt fyra månader sedan dess, men det känns redan som en helt annan tid.
Då var vi ett lag sprängfyllt av självförtroende. En nykomling som kommit tillbaka efter fem mörka år i Superettan för att visa att vi är ett lag att räkna med i toppen på allvar. Sju poäng på tre matcher. Vinst över Häcken, kryss borta mot Elfsborg och så derbysegern över de blårandiga från tivoliön.

***
Nu är vi ett om inte sargat så åtminstone mer vardagligt lag, som periodvis spelat bra utan att få med oss poängen och periodvis spelat riktigt undermåligt, men i vissa matcher lyckats få med oss poängen ändå.
Derbyhjälten Besara har flyttat till Turkiet, liksom målvakten Johannes Hopf. Inhopparen Pablo Pinones-Arce har åkt på en långtidsskada medan bänkade Rennie, Mihajlovic, Nordin och Guldborg också har lämnat oss (i Rennies och Viktors fall på lån).

I stället har en kvartett spelare kommit in:
– Ögmundur Kristinsson, som efter en svajig inledning har vuxit till vad som redan känns som en riktigt stort målvakt. Nere i Falkenberg i måndags var han tveklöst skillnaden mellan vinst och förlust för Hammarby. Visar han samma klass i morgon så kan han definitivt bli matchavgörande.
– Mittbacken Richard Magyar, som inte visat storformen riktigt än, men heller inte gjort bort sig på något sätt- En habil värvning som jag hoppas kan få ut mer av sin potential.
– Imad Khalili, som främst spelat i rollen som släpande forward i Nannes bergfasta 4-2-3-1-system. Han var i dålig matchform när han kom, men börjar sakta men säkert visa att han är en klasspelare.
– Jakob Orlov, som kom för knappt två veckor sedan och fick debutera direkt mot Falkenberg där han brände ett öppet mål och ytterligare ett givet friläge. Men trots dessa plumpar tyckte jag att han såg väldigt intressant ut. En kille som tar exakt rätt löpningar in i boxen, som hela tiden går rakt på mål och som dessutom har en långt ifrån oäven statistik i målprotokollen.

Utöver dessa fyra har vi även tagit in 19-årige ghananske mittbacken Joseph Aidoo. Han var med på uppvärmningen nere i Falkenberg, men har uttalat sagts vara ett namn för framtiden snarare än denna säsong.

***
På pappret måste man nog säga att vi spelare för spelare har förstärkt truppen avsevärt, även om vi rent numerärt borde ta in en till med tanke på Pablos långtidsskada.
Ändå ser spelet som sagt väldigt svajigt ut.
Den senaste veckans båda matcher, mot Falkenberg i Allsvenskan och mot Carlstad United i cupen, må ha inneburit två vinster. Men spelmässigt är det oerhört mycket som inte har klaffat. Passningsspelet, tempot, fokus i avsluten, sårbarheten när motståndarlaget ställer om snabbt.
Jag hoppas – och tror faktiskt också – att mycket av detta handlar om tid. Att de många nya spelarna inte hunnit spela ihop sig ordentligt än. Att det lossnar successivt under närmsta veckorna ju fler minuter och träningar de får tillsammans.

***
Men att vinna mot ett division ett-lag med hjälp av ett självmål och att slå Falkenberg med en snedspark av Torsteibö i slutminuterna, det är inget som ingjuter något större självförtroende inför morgondagens derby direkt.
Djurgården må ha en dålig trend just nu, med två raka förluster och 23 dagar utan att göra mål sedan 2-1 hemma mot Häcken 1 augusti.
Men de har trots allt 14 fler inspelade poäng än vi för närvarande. Och ett lag med några ruskigt heta spelare, inte minst zimbabwiske anfallaren och notoriske målspottaren Nyasha Mushekwi som av allt att döma gör sin sista match i dif-tröjan i morgon.
Det tar givetvis emot att säga det, men Djurgården har imponerat och överraskat mycket hittills i år.

***
Då är det roligare att kolla statistik några år bakåt.
Som att Hammarby har vunnit de fem senaste mötena lagen emellan. Faktum är att Djurgården inte har vunnit över Hammarby på över åtta års tid, sedan 13 augusti 2007.

Så även om mycket talar för Östermalmsklubben i morgon sett till kvalitet på laget och resultat i år, är det nog ändå en hel del som kan tala för Hammarby också, trots allt.

***
På läktaren blir vi, för första gången på jag vet inte hur många år, färre grönvita än blårandiga. Den första seriematchen vi spelar på Nya Söderstadion på över ett år med färre än 20 000 hammarbyiter på plats.
Det kommer naturligtvis kännas lite konstigt, men jag tror ändå att vi kommer kunna dominera volym- och sångmässigt (utan doping från PA-system, hehe). En mindre, tajtare klack med uteslutande hardcore-fans är som bekant ofta bättre än 25 000 marginalsupportrar som på flera av våra vanliga hemmamatcher.

I morgon handlar det inte om en sexpoängsmatch för att undvika kvalplats neråt, eller en vinst för att ta sig vidare i cupen.
I morgon handlar det bara om en enda sak: heder.
Hedern i att vinna ett derby är bland det största som finns för en fotbollssupporter i Sverige. Hedern i att vinna över Djurgårn för andra gången i år vore underbar.
Ska du dit så har jag en uppmaning, eller snarare ett krav:
Sjung för Bajen! Sjung och skrik det absolut högsta du kan förmå att klämma ur dina stämband i 95 minuter minst!
Och röj med värdighet. Vi representerar alla Hammarby och vi står och faller med vårt klubbmärke, i vått och torrt.

Forza Bajen!

Gustav Gelin


"Har skrikit mig hes på Söderstadion sen 1983. Ser Hammarby borta som hemma och är en obotlig romantiker. Anser att supportrar får sporten att leva och att en schysst glidtackling är det vackraste som finns."

Twitter: @gustavgelin
Mejl: gustav.gelin@fotbolldirekt.se