• Publicerat 14 april, 2015
  • Skrivet av Gustav Gelin
  • 0 Kommentarer

Alla farhågor, all ångest, all rädsla, varenda negativ tanke som legat och grott i våra huvuden de senaste veckorna kastades bort på några minuter i kväll.
Hammarby vann över Djurgården med 2-1 i vårt första allsvenska derby på över fem års tid och det första riktiga derbyt om Nya Söderstadion någonsin.
Vi vann helt välförtjänt, det håller samtliga objektiva betraktare med om också. Och vi vann för att vi var det bättre laget.
Vi fick se två fullständigt magiska mål. Först Kennedys briljanta smekning upp i krysset. Ett mål som, kombinerat med hela hans insats på plan i kväll – sätter honom ännu högre upp på den redan obestigbara gudstron vi placerat honom på sedan länge. Kennedy har nu gjort kvitteringsmålet i två derbyn i rad. Två derbyn mot varsin 08-klubb, där vi lyckats vända och vinna. Att han älskar press och lever upp för stormatcher är inte direkt någon underdrift.
Och så Nahir Besaras fantastiska klackspark. Ett mål som var så osannolikt att jag bara stod och gapskrattade i flera minuter efteråt på läktaren. Klacksparkens vänner är tillbaka i Bajen.

Men det är dumt att bara lyfta målskyttarna. Hela laget förtjänar att hyllas en sån här kväll.
Man visar återigen vilken enormt stark moral det finns i truppen. Anders Friberg ska hyllas för det, vid sidan av Nanne Bergstrand så klart. Och Claes Hellgren ska höjas än en gång för att spelarna ser ut att orka exakt hur mycket som helst.

***
Nu har vi sju poäng efter tre matcher. Det är bättre än de största optimisterna hade kunnat drömma om inför säsongen.
Hammarby har fortfarande inte förlorat en seriematch sedan den vidriga kvällen i regnet på Ängelholms IP den 18 augusti i fjol.
Vi är inte buskis längre, som Balsam sa efter guldet 2001. Det gäller mer än någonsin just nu.

***
derbytifo
Stämningen var fantastisk i kväll. Tifot var makalöst! Budskapsbanderollerna lika många som fyndiga. Sångerna osynkade men starka, som alltid. Och vi skapade precis den fest vi drömt om. Utan bråk, bara glädje och stolhet.

DN:s Johan Esk skriver att ”Det var en löneförmån att vara på plats” och kallar stämningen ”fullständigt världsklass”.

Och ja, det var den, precis som allting annat i kväll.

Expressens Daniel Sjöberg – för övrigt en av få journalister som inte tröttsamt nog gnäller på bengaler – skriver också väldigt fint om tifona, stämningen och matchen.

***
Tack alla som var med och skapade den här kvällen. Laget på planen, alla tränare och ledare runtomkring, alla som slitit med vårt makalösa tifo och alla som sjöng sönder sina strupar i två timmar på läktarna.
Tillsammans är vi Hammarby.

Det var en perfekt kväll.

Forza Bajen!

Gustav Gelin


"Har skrikit mig hes på Söderstadion sen 1983. Ser Hammarby borta som hemma och är en obotlig romantiker. Anser att supportrar får sporten att leva och att en schysst glidtackling är det vackraste som finns."

Twitter: @gustavgelin
Mejl: gustav.gelin@fotbolldirekt.se