• Publicerat 20 oktober, 2014
  • Skrivet av Gustav Gelin
  • 0 Kommentarer

Såg just Gif Sundsvall vända 0-1-underläge (kära Robin Tranberg, tack för att du försökte åtminstone) till 2-1-seger. En match som innebar att Giffarna tog över serieledningen från Ljungskile och puttade ner Hammarby till kvalplats.
Kvalplats. Tre poäng före J-Södra. Tre omgångar kvar. Det är så djävulskt jobbigt nu att jag inte kommer kunna sova i natt. Heller.

***
De senaste veckorna har jag gått igenom spelschemat och tabellen oräkneligt antal gånger. Jag borde ha svenskfotboll.se/superettan/tabell-och-resultat/ som startsida egentligen. Jag har suttit och fantiserat ihop olika scenarior. Tänkt ut vad som händer om resultaten går si eller så.

Fram till i dag satt den där positiva gubben på min ena axel och hojtade om att vi minsann kunde bli klara redan på söndag nere i Göteborg. Eller åtminstone att få fira ”i kostym” när Giffarna torskar mot Sirius på min födelsedag (och trettonårsdagen av att Hammarby lyfte SM-bucklan!) nästa måndag.

Men nu har den där andra, tokpessimistiska, gnällgubben på andra axeln nitat honom och tagit över fullständigt.
Nu finns det ingenting annat än ren jävla ångest kvar.
Hela kroppen andas oro och nerver.

***
Tre raka vinster är vad vi behöver nu. Nio poäng är nästan ett krav för att vi ska kunna gå i land med detta.
Ljungskile är lika sega som lyckosamma i varenda match. Det känns smått osannolikt att de skulle tappa poäng mot varken Syrianska eller Varberg.
Giffarna slår Sirius och Landskrona enkelt.
J-Södra kan ju i allra högsta grad fortfarande utmana. En vinst mot Öster och så spelar vi plötsligt om kvalplatsen inför 30 000 bultande ångesthjärtan på Nya Söderstadion i sista omgången.

Jag klarar inte av detta.
En Jönköpings-kompis (japp, jag har sådana) twittrade nyss till mig att vi har mycket bättre målskillnad och att han tror att vi klarar det och hoppas Ljungskile brakar ihop.
Jag svarade:
Tro och hopp är vad jag levt på de senaste fem åren. Jag behöver kalla fakta för att må bra.

I morgon är det dags. Första etappen av tre i det här ångestloppet.

Forza Bajen!


Gustav Gelin


"Har skrikit mig hes på Söderstadion sen 1983. Ser Hammarby borta som hemma och är en obotlig romantiker. Anser att supportrar får sporten att leva och att en schysst glidtackling är det vackraste som finns."

Twitter: @gustavgelin
Mejl: gustav.gelin@fotbolldirekt.se