Slutspurt för Bajen: “Ångest och 28 dagar av oro”
Vaknar med en dålig känsla i hela kroppen.
Ska snart flyga söderut för att i kväll ännu en gång stå på dynamiska Landskrona IPs bortaläktare.
Är orolig, nervös, ångestladdad.
Hammarby har allt i egna händer nu. Vinner vi de fyra återstående matcherna så är de fem senaste årens lidande över.
Men förlorar vi dem fyra återstående matcherna kan vi fortfarande helt rimligt hamna femma i tabellen.
Det är inte direkt lätta matcher vi har kvar.
Landskrona och Gais slåss desperat för att hänga kvar – eller åtminstone undvika negativt kval.
J-Södra spelar för att nå positivt kval medan Östersund faktiskt fortfarande har en teoretisk möjlighet till det också och nog inte alls bör räknas bort än.
Ångest.
Om fyra veckor vet vi. 28 dagar av oro.
***
På ett sätt är det här så mycket jobbigare mentalt än de föregående fyra åren. Då har vi varit avhängda i september och man har kunnat lämna all skit bakom sig för att börja om, igen och igen.
Nu är det så fasligt nära att man inte kan undvika att drömma och komma på sig själv med att prata om “derbyna nästa år”. Som om det vore klart redan.
En massa experter och andra lags fans har ju sagt det hela sommaren. “Klart att Bajen går upp”.
De fattar naturligtvis ingenting.
Så länge inte allt är 100 procent färdigt så kommer jag aldrig våga tro på det.
Inte ens då. Inte förrän premiären i april verkligen blåses igång kommer jag tro på det.
Men just nu känns det mest som fantasier.
***
Ett lag som verkligen har gått upp på allvar är Hammarby Damfotboll!
Jag var på Grimsta igår och såg den krampartade matchen mot BP, där lagkaptenen Olga Ekblom till slut avgjorde. En underbar seger och ett enormt stort grattis till en fantastisk säsong för laget och alla ledare runtomkring som sliter stenhårt i ur och skur för Bajen.
Jag hoppas herrarna kan inspireras av damerna och göra samma sak.
Jag drar till Arlanda nu. Vi ses i Skåne.
Forza Bajen!