Senaste nytt
MatchrapporterFörlösning
Jag kan inte ens minnas när jag jublade så mycket och så överlyckligt av ren och genuin glädje efter ett mål senast som när Fredrik Torsteinbö nickade in 0-1 i 93:e minuten på Södertälje Fotbollsarena i kväll.
Det var tunga minuter innan dess. Tålamodet för oss bajare är inte stort, stubinen är millimeterkort numera. Redan efter knappa timmen spelade av säsongen började vi gnälla på läktaren. Svordomar, frustration och irritation på varenda felpass, varenda missad löpning och förlorad närkamp.
Den där känslan av att alla förhoppningar, all förväntan, alla drömmar som vi byggt upp det senaste halvåret skulle raseras igen. Att Nanne-effekten och allt prat om ett nytt Hammarby mest var tomma ord. Det kanske låter löjligt för en utomstående att känna så redan efter sisådär två procent av säsongen, men alla vi som följt och levt med den här klubben de senaste fem åren vet exakt vad det handlar om.
***
Det kan talas om långsiktighet, men i grund och botten är vi otåliga.
Som Nanne Bergstrand sa själv på upptaktsträffen förra veckan:
“Alla hammarbyare jag möter säger samma sak: Vi ska bygga långsiktigt, men vi ska gå upp NU!”.
Känslan som sakta men säkert kröp in under det fuktiga skinnet där vid Genetaleden i kväll var “Inte ett år till…Jag orkar fan inte mer”.
Det såg tveksamt ut, ärligt talat. Många nådde inte riktigt sin potential i laget. Bitvis märktes det alltför väl att spelarna inte haft så mycket tid med varandra, att hitta varann utan att titta, att slå de där bollarna för att man vet att någon tar löpningen, att inte springa ihop på samma yta, att veta när man ska täcka upp för att någon annan kliver fram. Alla de där sakerna. Många av dem kändes tveksamma i kväll.
Framförallt märktes det att vi saknade tre av våra bästa spelare, som dessutom spelar på i stort sett samma position. Hade Kennedy, Erik eller Pablo varit friska så tror jag vi hade sett en helt annan match i dag.
Det fanns många bra glimtar med hög press, bra intensitet, högt bolltempo och bra kreativitet framåt, precis sådär som Nanne vill att vi ska spela. Men det var också alldeles för mycket slarv och misstag. Och det kändes som att många av spelarna inte riktigt orkade tempot, att vi helt enkelt blev för trötta mot slutet av båda halvlekarna.
***
Jag gillar inte att gnälla på domaren i efterhand, men i dag vill jag faktiskt göra det. Vi skulle haft en helt solklar straff och frilägesutvisning (jag har sett tio repriser på tv, samt bilden här ovan, där det framgår tydligt att det är en kapning utan att ens vara nära boll först). Utöver det fanns det åtminstone två till tveksamma straffsituationer och flera andra väldigt märkliga domslut. Domar-Glenn hade ingen bra dag helt enkelt och hade vi inte tagit tre poäng så hade jag varit galen på honom nu.
***
Men så kom det där målet ändå till slut. 92.09 in slår Timisela ett perfekt inlägg rakt på Torsteinbö som nickar kraftfullt i nätmaskorna. Och vi jublade som om vi vunnit ett riktigt derby nästan. Vi kramades med allt och alla runtomkring oss, folk stagedivade ner över varandra, rasade runt på läktaren i en stor lycklig kollektiv hög. Sådär som vi brukade göra ibland förr om åren, men jag knappt kan minnas när vi gjorde senast. Det känns som att det var flera år sen.
***
Jag vill lyfta några spelare lite extra:
Stefan Batan, som är otroligt viktig och gör ett sanslöst jobb över hela sin vänsterkant, både offensivt och defensivt.
Johan Persson, som återigen dominerar mittfältet, är ettrig och vinner bollar överallt.
Andreas Haddad, som sliter och hugger i boxen på ett sätt som nog kan ge väldigt mycket om han får hålla sig hel under säsongen.
Och så Fredrik Torsteibö förstås. Vilka mål han har gjort de senaste matcherna! En tvättäkta matchvinnare, med så mycket kvalitet att det första jag gjorde när jag kom hem i kväll var att kolla upp hans kontraktslängd.
Vi har skrivit tre år med honom, vilket nog kan vara ganska värdefullt med tiden, gissar jag.
***
Premiären är över. Säsongen är igång. Det satt långt inne, men vi fick tre poäng med oss, som jag tror är oerhört viktiga för framtiden. Att få gå marschen över Skanstullsbron om en vecka med ren glädje och aningen mindre ångest i hjärtat.
Tack för det, Hammarby!
Forza Bajen!
