Kennedy är här för att leverera
Klockan var strax efter halv fem i eftermiddags och ett femtiotal Hammarby-supportrar hade samlats utanför Söderstadions södra läktare.
En trappa upp, i ett sponsorsrum inne i arenan, hade ett drygt trettiotal mediarepresentanter samlats, varav ungefär hälften från den egna grönvita sfären bloggare, supporterskribenter och fans-fotografer.
Vi som sitter däruppe lyssnar på Hammarby Fotbolls nytillträdde vd Henrik Kindlund som berättar om läget i klubben. Han säger att vi haft stora ekonomiska problem, men att det är stabilt nu efter en lång tids hårt arbete.
Han berättar om hur AEG blivit mer aktiva och bidrar med mer hjälp i klubben, samt att det nu har funnits utrymme för att ta in några nyförvärv utöver budget.
***
Samtidigt sprids ett jubel nerifrån fansen utanför. De sjunger ”OH-AH-KENNEDY!” och vi börjar le.
Någon minut senare kommer han in, med tränare Gregg Berhalter och sportchef Gustaf Grauers vid sin sida.
Den fjärde störste Hammarby-spelaren genom tiderna, enligt fansens egen omröstning på hemsidan 2005 (bara Nacka, Kenta och Ronnie anses större i Bajenhistorien).
Kennedy Bakircioglü.
Han har hunnit bli 31 år gammal nu, fyller 32 i december till och med.
När han senast hade en matchtröja med Hammarbymärket på skulle han just fylla 23. Han var den unga supertalangen, det ständigt leende löftet som trollade med bollen på sin högerkant och vann både derbyn och SM-guld åt oss under fem magiska år på Söderstadion.
***
Han ser mogen ut nu. Äldre, rutinerad, världsvan på ett sådär självklart sett som vissa rockstjärnor kan göra ibland på presskonferenser. När de liksom äger hela omgivningen på ett självklart vis.
Men han ler samma leende som då när han tittar ut genom fönstret där fansen klättrat upp på Hovets tak för att få en skymt av hjälten.
Gustaf Grauers går igenom formaliteterna. Kontraktet gäller till 2014 och förhoppningsvis kan Kennedy vara spelklar redan till måndagens möte med Ängelholm. Det handlar om pappersexercis som det spanska förbundet ska lösa.
Kennedy berättar att hans fysiska status är på bättringsvägen efter tre månaders paus från organiserad träning och att han gått igenom en bra upphämtningsperiod.
Han får frågan om han är i form för att spela på måndag. Och svarar att det är upp till tränaren, men att han självklart är sugen och vill spela.
Gregg svarar på samma fråga lite senare och säger då bestämt att Kennedy kommer få speltid (om pappersbiten är löst), men att det kanske inte blir 90 minuter.
***
Han pratar mycket om att han ser det som en spännande utmaning att komma tillbaka till Hammarby. Att klubben har betytt mycket för honom och att han haft en bra kontakt ända sedan han spelade i Ajax.
Han säger att han alltid velat komma tillbaka och att han känner sig hemma i Hammarby. Att han kunnat få 5-6 gånger mer pengar utomlands men att han valde att komma hem för att det kändes rätt, inte minst för att han ska bli farsa i höst och att ”det känns tryggt” då.
Jag ställer en fråga, om att vi supportrar har höga krav och förväntar oss att han ska leverera. Hur han ser på det.
Han svarar:
- Det är klart, jag är här för att leverera. Jag är inte här för att ha semester hoppas jag väl. Jag har varit ute i Europa och känt på den pressen så det ska inte vara några problem, det är adrenalin för mig bara. Jag tycker det är kul, det är motivation för mig.
Han pratar vidare, svarar seriöst och bra på alla frågor. Han menar att Hammarby gjort en väldigt bra och spännande satsning nu under sommaren och att hoppet absolut inte är ute än. Men det är nästa år vi ska gå upp.
***
Jag får gåshud flera gånger under presskonferensen. Att sitta där, omgiven av ett gäng bajenvänner både på stolarna runtomkring och på Hovets tak utanför – och ha en verklig ikon, en av våra största idoler, rakt framför sig i en tröja som han med största sannolikhet kommer spela i nere på gräset redan på måndag och i ytterligare två och ett halvt år framöver.
Det är så stort. Smått ofattbart att ta in, även om jag precis som många andra hört rykten och spekulationer från diverse trovärdiga källor under de senaste veckorna.
Efter presskonferensen går han ut på Söderstadion, gör en radiointervju och sedan ner för att möta fansen som väntat. Alla kramar honom, hälsar honom välkommen och vill ta bilder bredvid honom.
En tvättäkta hjälte har kommit hem till Söder igen. Det är vackert.
Och just i dag bryr jag mig inte om något annat alls. Det är bara glädje.
Välkommen tillbaka till Hammarby, Kennedy!
Forza Bajen!
