Tre poäng och en legendarisk resa
Vi vinner över Degerfors borta – för första gången i modern tid! – och vi gör de båda ledningsmålen i ett läge när vi har en man mindre, efter att Monday fått både starta och dra på sig två gula kort för första gången denna säsong.
Det är klart att det tyder på stor karaktär i truppen.
Och det är klart det är galet sköna poäng och en enormt välbehövlig vinst för att äntligen vända den negativa trenden uppåt igen!
Men samtidigt är det ändå något som smakar bittert i den här segerns sötma.
Efter en rätt hygglig inledning så tappade vi matchen mer och mer och från slutet av första halvleken och en halvtimme framåt var det stundtals så dålig fotboll att det gjorde ont att se.
Jag stod där på läktaren och kände hur allt bara rann iväg. Den där glädjen från i våras när vi vunnit de fyra första matcherna i rad och vi spelade drömfotboll med självförtroende och kreativitet, den var som bortblåst.
Det var lågt tempo, stillastående och bolltapp, samma gamla mantra som det varit på tok för ofta de senaste 4-5 matcherna nu.
Vi saknade Castro något så oerhört mycket i dag. Och Rynell med för den delen. Båda var alltså borta på grund av sjukdom/skada.
Ett tag i mitten av andra halvleken kändes det nästan tröstlöst, som att den här säsongen verkligen var på väg att rinna oss ur händerna helt.
Men i stället för den där sista dolkstöten i ryggen så ger sig en nyinbytt Max Forsberg ut på soloraid och avslutar hur kyligt som helst i målvaktens bättre hörn.
Och när Degerfors-bekante Lalelt sedan på stopptid får avgöra till 3-1 är misären förbytt till lycka igen.
Det finns dock mycket att jobba på innan vi kan vara nöjda med spelet.
Men att kan lämna Stora Valla med tre poäng kändes ändå ruskigt skönt i kväll.
Det innebär också att vi nu har återtagit andraplatsen i serien igen och kanske förhoppningsvis också leda till att den svacka vi gått igenom kanske bara var tillfällig och att vi nu kan ånga på framåt igen med stärkt självförtroende.
Det är enormt viktigt!
***
Resan då?
En fullständigt legendarisk och alldeles, alldeles, underbar resa med Bajen Fans chartrade tåg till Degerfors har redan skrivit in sig i historien.
En resa som sammanfattar den fantastiska gemenskapen inom hela Hammarbys supporterled, från sponsorsvagnen längst bak via 50-årsfirande gamla klackrävar, elitbajare, mysbajare, julgranar, familjevagnen, diverse olika lokalgrupper från 08-området (och grannlänen) till ultraskillarna och basterdsen längst fram i tåget.
När några gamla rävar – och jag själv – tågade igenom alla elva vagnarna av tåget på hemresan konstant sjungandes refrängen till ”Vårsång” (”Hammarby, Hammarbyyyy, Oooh-oooh-Ham-mar-by…” o s v) så var det som att gå rakt igenom hela Bajens supporterhistoria.
Där fanns så många gamla och nya supporterprofiler och hjältar på läktarna genom åren att det skulle vara omöjligt att försöka minnas dem alla.
Ulras-vagnen var ett enda stort barbröstat dansgolv (och danstak med för den delen) till Alina Devecerskis ”Flytta på dig” som blivit sommarens tveklösa monsterhit under bortaresandet. Inklusive discokula och blinkande lampor.
Hällbom & Co hade gourmet-bord och bjöd på en delikat macka.
Vanligtvis ordentliga Bajen-kvinnor drack rosé som vore det studentfest samtidigt som män kramades och sjöng sånger om Nathan Paulse och Jonas Kling.
***
Tåg är helt enkelt ett speciellt och väldigt roligt sätt att resa som bortasupporter.
Vi hoppas verkligen kunna ordna en till tågresa redan i höst igen.
Det tar väldigt mycket tid och jobb och kostar en ansenlig summa pengar, men är det sån stämning som idag så är det värt det alla gånger om!
Tack för att alla skötte sig utmärkt och inget allvarligt gick sönder eller inträffade (trots total frånvaro av den allomfattande polismakten, kors i taket!)
Tack alla som var med överhuvudtaget för att vi är Bajen tillsammans!
Forza Bajen!
