• Publicerat 14 maj, 2012
  • Skrivet av Gustav Gelin
  • 0 Kommentarer

Det har gått drygt ett dygn nu och det är hög tid att summera intrycken från söndagen, både vad som hände på plan och utanför den.

Om vi börjar med det sportsliga så är det en 1-0-seger som återigen visar vilken karaktär som finns i det här laget.

En match som denna hade vi garanterat inte vunnit i fjol eller året (åren?) dessförinnan.

Vi gör en stundtals riktigt bra första halvlek, men tappar väldigt mycket i andra, när Micke Rynell tvingas gå ut och Bojassen inte riktigt håller samma kvaliteter i passningsspelet.

Därmed tappar vi mittfältet rätt mycket och släpper igenom Värnamo alldeles för lätt ett antal gånger. Inte helt otippat var det ofta just ex-bajarna Vlado Zlojutro och Carlos Gaete som låg bakom deras chanser också.

Johannes Hopf räddar oss med storspel i mål, både rena klassräddningar och ett aktivt arbete i försvaret som helhet. I mitt tycke var han bäst på plan i går.

Jag vill även lyfta fram Erik Figueroa som gör sin bästa match för året på sin vänsterbacksplats och bland annat står för fint förarbete till målet, som denna gång tveklöst tillskrivs den sprudlande Lallet!

Castro gör återigen en bra match och håller boll mycket, men åker på allt fler ojustheter och fula tjuvnyp av motståndarförsvaren nu.

Flera andra gör dock avsevärt svagare insatser och det känns som att det stundtals blev ängslighet, för mycket stillastående bolltittande och lite tendenser till bristande fokus och passivitet, vilket jag är livrädd för om det inte görs något drastiskt åt det snarast!

Det blev en ångestfylld avslutning där jag stod på Debaser Medis, vilket Pernilla har beskrivit väldigt träffsäkert i sin allt mer frustrerade direktrapportering här.

***

Men överlag går det ju så klart inte att gnälla. Vi vinner matcher. Vi tar tre poäng borta, är alltjämt obesegrade efter sex omgångar och har 16 av 18 möjliga poäng.

Trist dock Öster är precis lika bra och dessutom har ett plusmål till godo på oss så att vi petas ner till en andraplats (även om man väl med lite god vilja kan kalla det ”delad serieledning”).

Där bakom skuggar Brommapojkarna, Jönköping, Ängelholm, Assyriska och Halmstad, som nästan alla möter varandra i de närmsta två omgångarna.

***

Det kändes väldigt konstigt att inte vara på plats i Värnamo.

Men samtidigt var det så klart alldeles underbart att få uppleva festen och gemenskapen på Bajen Aid.

Det finns så mycket att säga om gårdagen.

Från Petters ”fortfarande kung över Bajenland” till Love Antell som sjöng om gatorna som tillhör oss och berättade om när han jobbade på Kvarnen och skurade toaletterna ”kvällen då Bajen tog guld”.

Från Stephen Simmonds vackra soulstämma till Johan Johanssons långfinger åt Madeleine Sjöstedt.

Från Mange Schmidts, Rusiaks och Pee-Wees ”Bajen”-skrålande till Sofia Karlssons & Tomas Andersson Wijs fullkomligt magiska duettversion av ”Just idag är jag stark” och den egna, helt nyskrivna Bajen-låten!

Från kung Lalla Hanssons rörda leende över allsången till ”Bajen var namnet” till Mats Ronanders munspel när Weeping Willows avslutade med ”Vårsång” och Magnus Carlsons ”Platsen i mitt hjärta”.

Anna har skrivit bra om kvällen på officiella.

Och Jesper har skrivit jättefint hos Bara Bajen!

Det var en kväll vi sent kommer glömma. Tack än en gång alla inblandade!

***

Samtidigt var det verkligen genuint olyckligt att alla de hjältar och allra trognaste supportrarna som var på plats i Värnamo inte fick möjlighet att gå på festen.

För eventuellt framtida gånger så kommer vi absolut försöka hitta en bättre lösning så att alla verkligen kan få vara med.

Det ska väl för sakens skull också påpekas att det räknades in totalt 776 personer på Hammarbys bortasektion på Finnvedsvallen i går, samtidigt som allsvenska (och inför matchen tillika obesegrade) Aik på sin bortamatch i Borås exakt samtidigt hade 523 personer på plats.

***

Redan på fredag är det match igen på Söderstadion. Assyriska står för motståndet och 9 726 biljetter är sålda så här fyra dagar innan.

Det är en massiv tryckvåg av Hammarbyism som pågår just nu. Och ingenting tyder på att den inte kommer fortsätta att växa sig ännu större för en lång tid framåt.

Tomas Andersson Wijs sång från ”Bajen Forever”-skivan får sammanfatta allt det här.

Forza Bajen!

 

Gustav Gelin


"Har skrikit mig hes på Söderstadion sen 1983. Ser Hammarby borta som hemma och är en obotlig romantiker. Anser att supportrar får sporten att leva och att en schysst glidtackling är det vackraste som finns."

Twitter: @gustavgelin
Mejl: gustav.gelin@fotbolldirekt.se