Umeå Away: Nu kör vi!
Foto: Petter Ekbäck/Hammarby Foto (från Invasion Degerfors i fjol).
En vanlig söndagskväll i april i landet Sverige.
Men för några hundra av oss är det sprittande nervositet, resfeber (ja, riktig resfeber denna gång) och förväntan som fyller våra kroppar.
I morgon bitti delar vi tunnelbana med brevbärare för att samlas i hundral på vårt kära Gullmarsplan där vi sätter oss i bussar märkta med Bajen Fans grönvita fanor.
Det ska korkas upp Kir-flaskor, skålas för Bajen och sjungas interna sånger, travestier på Gyllene Tider och Loreen, men också gamla Nacka Skoglund- och Lalla Hansson-dängor.
Vi kommer nostalgiskt minnas andra bortaresor, från i fjol likväl som från SL-bussarnas tid på tidigt 90-tal, precis som att vi om ett år eller tolv kommer prata om just den resan vi nu är i färd med att göra.
En resa på 639 kilometer enkel resa, rakt norrut, till Västerbotten och slutdestination: björkarnas stad, Umeå.
Vi ska vara borta i exakt ett dygn innan vi halv sju på tisdagsmorgonen kliver av vid Gullmarsplan igen.
Förhoppningsvis med tre poäng och minnet av en episk resa i bagaget.
***
I dag har jag varit ute på Grimsta IP och sett Brommapojkarna vinna över Falkenberg med 1-0.
BP imponerar stort och om de bara lyckas finslipa sina avslut (de borde haft minst 3-0 i dag egentligen, sett till alla chanser de fick) så kommer de vara extremt svåra att sätta emot i toppstriden i år.
Men mycket kan hända.
Att de väljer att bänka Pablo Pinones-Arce från start tyckte jag var lite konstigt, speciellt som han imponerat stort under våren och enligt både det jag sett själv och det jag läst mig till varit en av de absolut bästa spelarna i laget.
Men det har säkert sina skäl.
Viktigast i BP i dag var mittbacken Nicklas Carlsson och den tunge mittfältaren Ante Eriksson, båda gamla gnagare och med stor rutin vilket visade sig avgörande mot Falkenbergs svårmanövrerade lag med Christoffer Carlsson som general på mittfältet.
***
Även om det nog anses idylliskt att sitta i vårsolens mys på Grimsta och titta på fotboll så måste jag ändå säga att det är lite sorgligt att bara 852 personer kommer på en match med ett förväntat topplag i Sveriges andraliga.
Den tillresta Falkenbergsklacken på sex man överröstade för det mesta hemmaklacken på kanske det dubbla antalet. I övrigt var det mest spelarna själva som hördes upp på läktarplats.
Det behövs supportrar och aktiv läktarkultur för att få fotbollen att leva på allvar. Det bevisas varenda gång jag ser en match i Superettan där inget av lagen heter Hammarby.
***
I morgon ska vi visa Norrland hur supporterkultur stavas.
Jag räknar med att vi blir minst 500 bajare på plats, förhoppningsvis ännu fler. En rätt bra siffra för en enkel resa på 64 mil en sen måndagskväll i april.
Sedan är det bara hoppas att spelarna gör jobbet på plan också.
En enkel liten önskan bara sådär. Haha.
Jag vill som sagt inte gå in på startelvor eller truppen, men en spelare avslöjade ju en rätt intressant sak på Twitter själv i dag åtminstone.
***
Kommer nog inte blogga något under morgondagen, men en längre rapport från matchen och resan kommer givetvis under tisdagen!
Längtar bara tills klockan blir halv sju i morgon bitti. Möta upp alla vännerna på Gullmars och ge sig i väg på resa genom landet.
Som jag sa i går. Det är det vackraste som finns.
Forza Bajen!