Kung Kennedy är skillnaden mellan misär och lycka
Kennedy Bakircioglu.
Det finns snart ingen större spelare i Bajen under min livstid. En sann hjälte, en tvättäkta krigare och en fullständigt makalöst bra fotbollsspelare.
En man som gör allt för Bajen, som pratar om sin kärlek för klubben och förstår oss frustrerade fans när allt går åt skogen. Som peppar och taggar sina lagkamrater till max på varenda träning och varenda sekund av matcherna. Som på egen hand kan förändra en matchbild, skapa målchanser, slå perfekta genomskärare och mästerliga dribblingar.
Och som i går eftermiddags på Stora Vallas miserabla grusplan i den där gemytliga lilla värmländska bruksorten där till och med poliserna är trevliga, så kan han återigen skruva in en hörna direkt i mål och avgöra matchen.
Kennedy var skillnaden mellan en (eller noll i värsta fall) och tre poäng i går.
Många andra i Bajen gjorde bra ifrån sig, Johannes Hopf i mål och Guldborg i backlinjen till exempel, men det var Kennedy som gjorde skillnad.
Den där löpningen på hundra meter efter hörnmålet bort till oss i klacken på motsatta kortsidan för att fira, med bultande hjärta för klubbmärket och fansen, den visade exakt hur viktigt det där målet var.
Vi vänder en trend som är så usel att det vore en grov underdrift att ens kalla den negativ.
Efter tre raka 0-1-förluster och en tappad 2-0-ledning till 2-2 lyckas vi äntligen få med oss tre poäng från en match igen.
***
Men det finns massor av frågetecken och orosmoment kvar så klart.
Första halvlek i går gav verkligen inget hopp alls. Tafatt, orörligt och omständligt. Ineffektivitet i avsluten och runtbollande som så många gånger förr.
När Castro och Lallet byttes in i andra blev det genast mer fart och press mot Degerfors-målet.
Men vi ska avgöra en sån här match tidigare, vi ska sätta ett eller två spelmål också.
För vi kan faktiskt inte förlita oss helt på Kennedy, även om det är ofattbart skönt att ha honom i laget och se honom leverera exakt varje gång han spelar.
***
Nu återstår endast en vecka till sista matchen på Söderstadion. Det är så oerhört svårt att ta in, att förstå att det snart är över.
Jag kommer skriva och delta i ett antal olika texter och håll under veckan. Det är väldigt mycket som ska minnas och dokumenteras inför avskedet.
Du har väl köpt säsongskort till Nya Söderstadion förresten?
Forza Bajen!
Frustrationen
Det är tungt nu. Hammarby Fotboll fortsätter gräva sig ännu djupare ner i den resultatmässigt sämsta period vi befunnit oss i sedan andra världskrigets dagar.
Jag har varit ledig ett tag. Åkte till Lissabon en vecka för att komma bort från allt. Jobb, stress och ett allmänt kaotiskt bergochdalbaneliv, däribland också Bajen. Jag behövde fly undan lite. Byta miljö helt och tänka lite annorlunda några dagar.
Under en veckas tid gick det ibland faktiskt flera timmar, nästan hela dagar stundtals, utan att jag kände av den där ångesten som förknippas med vårt grönvita fotbollslag. Jag märkte hur jag sakta men säkert byggde upp nån sorts inre lugn och harmoni i kropp och själ.
Men bara några timmar efter att jag landat var allt det som bortblåst igen.
***
Efter tre raka 0-1-förluster lyckades vi åtminstone bromsa in djupdykningen en liten smula i går kväll efter 2-2 hemma mot Varbergs BoIS.
Att vi ledde matchen efter en timmes spel, och såg ut ha hittat ett ganska fint spel bitvis, men sedan totalhavererar och släpper in två snabba mål efter att ytterbackarna varit uppe i fel straffområde – det är väl mest bara symptomatiskt för känslan av att vara bajare nu.
***
Det är som att det vilar en förbannelse över oss.
Vi verkar bara inte kunna göra mål, trots att vi har ett gäng spelare i truppen som har dokumenterat bra målskytte sedan tidigare (Adelstam, Sundin, Lallet, Kennedy m fl).
Och vi verkar inte kunna vinna matcher alls längre.
Trots att vi har en trupp som på pappret, både i rutin och ren kvalitet, ska vara överlägsna många av våra seriekonkurrenter och åtminstone topp två totalt i Superettan (endast i konkurrens med Örebro SK) så förlorar vi mot lag som Falkenberg, Gais och Jönköpings-Södra och spelar oavgjort mot Värnamo, Ljungskile och Varberg. Klubbar som har en bråkdel av vår ekonomi, våra resurser, vårt supporterstöd och våra förutsättningar.
Men också, just därför, en bråkdel av den press som finns i en klubb som Hammarby.
Den där pressen är nog en av de större bovarna i det här tragiska dramat. Vi pratade en del om den i gårdagens webbradio-Eftersnack med Bara Bajen där vi för övrigt kanske hade lite högre i tak än vanligtvis, på gott och ont.
***
Det är lätt att säga att det är veka spelare som inte hör hemma i Bajen om de inte klarar av den mentala pressen, men jag tror det är att förenkla lite.
Det är ännu lättare att dra fram skrämselpropagandan om att det är ”fansens fel”. Att vi har orimliga krav och att vi hatar och hotar och skrämmer slag på spelarna. Det är också att förenkla alldeles oerhört mycket.
Vi är frustrerade, enormt frusterade, och det tar sig uttryck på olika sätt för olika individer. Vissa blir arga och vill protesterade högljutt och livligt, andra går hem och stirrar apatiskt i taket halva natten med en gigantisk jävla svulst i hela bröstkorgen.
Men vi gör allt vi kan under 95 minuters match för att stötta, hylla och höja vårt lag. Inga burop, inga busvisslingar och inga avgångsrop.
Att det sedan efter matchen är avblåst kommer missnöjesyttringar är bara bevis på hur mycket vi känner för klubben och hur fruktansvärt besvikna och frustrerade vi är efter de fyra senaste årens totala misär.
Läs gärna Elena Lövholm-Erikssons utmärkta blogginlägg om matchen och efterspelet i går.
***
Och det är inte längre bara de mest högljudda hardcore-supportrarna som ropar om Greggs avgång nu. Långtifrån.
Nästan samtliga etablerade media som var på Söderstadion i går går i samma banor.
Expressens Daniel Sjöberg är ett exempel.
Fotbollskanalens Andreas Sundberg är ett annat.
Det som är uppenbart är att något är skevt i klubben. Väldigt skevt.
Att man inte får ut ens i närheten av all den potential som finns. Att spelarna är sämre tillsammans som grupp än på enskild individnivå.
Dagen innan premiären i april skrev jag ett öppet brev till Gregg här.
Där menade jag att det var upp till honom att fixa det här. Det är han som bär det yttersta ansvaret och vi har det som ska krävas för att vara med uppe i toppen.
Nu har mer än en tredjedel av säsongen gått och vi ligger farligt nära bottenstriden i stället.
***
Men vi ses så klart ändå i Degerfors på lördag.
Boka bussar med Bajen Fans nu direkt!
Och 23 juni tar vi ett värdigt farväl av Söderstadion. Oavsett matchresultat och tabellplacering. Då handlar det bara om vårt hem, vår gemenskap och vår kärlek. Inget annat.
Forza Bajen!
Stäng Norrlandsfönstret!
Jag har just hunnit börja bearbeta och förtränga måndagens katastrof när jag inser att det ju faktiskt är match igen redan i morgon.
Gif Sundsvall står för motståndet vilket lär bli ohyggligt tufft. De har inlett serien över förväntan, många hade nog inte trott att de skulle hittat den stabiliteten som de har redan nu efter fjolårets degradering från Allsvenskan.
Giffarna ligger trea i tabellen och är alltid ett tungt lag att möta uppe på Norrporten.
Det är två lag som känner varandra väl, med ett antal spelare och ledare som växlat mellan klubbarna de senaste åren. Billy Berntsson var där tidigare och i Sundsvall huserar ju nu såväl Simon Helg som Roger Franzén (samt den tidigare pojkspelaren Pa Amat Dibba).
***
Ser vissa bajare på sociala medier som är så fokuserade på att Gregg ska avgå att de helst ser att vi förlorar i morgon, för att det då skulle innebära ett snabbare tränarbyte.
Det är naturligtvis idioti, anser jag.
Vi ska givetvis göra allt som står i vår makt för att stänga till Norrlandsfönstret ordentligt i morgon eftermiddag.
Hammarby ska vinna varje match och gå upp till hösten. Är man missnöjd med tränaren (vilket väldigt många är – och jag själv säger inte alls emot på många punkter där) så kan han avsättas eller bytas ut ändå tids nog. Att önska att vi förlorar är vansinne i min värld.
Men jag tror, vilket bland annat en av våra mest aktiva ultras lyfte på informationsmötet i onsdags, att det är väldigt dumt att ta stressade och ogenomtänkta beslut i tränarfrågan.
Vi har bytt sex tränare de senaste fyra åren redan.
Informationsmötet orkar jag inte kommentera mer än att hänvisa till Bara Bajens utmärkta spontan-podcast direkt efteråt, samt officiellas rapport och för dem som orkar scrolla självklart också Bajen Fans fantastiska liverapportering på Twitter.
***
Några fler länktips när jag ändå håller på:
- ”Söderstadion – Mitt hjärtas hem” heter en bok som släpps inom kort. Det är bajaren Jens Kassnert som har dokumenterat Söderstadions sista år (lite drygt, från permiären 2012 till avslutningen om några veckor) med fokus på supporterkulturen. Boken går att förboka här!
- ”Söderstadion Forever” heter en annan bok som ska komma i höst. Det är en enormt ambitiös historiebok om hela den 43-åriga sagan runt Söderstadion. Massor av exklusiva gamla (och nya) bilder, texter och fakta från några av oss som ingår i redaktionen bakom Supportrarnas Matchprogram. Även den går bra att förboka här!
- ”Jag hör till de få som kan leva” heter en tredje bok som också utkommer inom en snar framtid. ”När den är klar” som det står i annonserna i matchprogrammet. Bakom boken ligger Katarina Kuick, Augustprisvinnande författare och trogen på Söderstadion sen långt innan jag ens var påtänkt. Hon har gjort ett riktigt mastodontprojekt och följt en bajare per match under hela 2012 i varsitt kapitel. Jag vågar nog säga att det kommer bli en känslomässig och gripande bok på väldigt många sätt, som nog sammanfattar en del av allt det vi kopplar ihop med Hammarby och kulturen runt klubbmärket.
Alla dessa tre böcker är givetvis måsten i varje sann bajares bokhyllor!
***
Nu fokuserar vi på Sundsvall Away i morgon. 08.15 är det samling på Gullmars. Vi blir nog rätt många som åker upp, trots den parodiskt usla matchdagsflytten med bara sex dagars varsel.
Forza Bajen!
Ovärdigt
Foto: Henric Wauge/Hammarby Foto.
- Jag är trött på att vara konstruktiv nu! Jag har varit det i tre och ett halvt års tid, nu vill jag bara hata och gnälla.
Så sa jag själv till några vänner på Gullmars-Puben för ett par timmar sedan.
Vi satt och eftersnackade (utan någon webbradiosändning denna gång, som tur var) efter 0-1 hemma mot Jönköpings-Södra och en andra halvek som kan ha varit Bajens sämsta på flera år. Vilket säger en hel del med tanke på våra senaste års minst sagt magra resultat.
Jag lugnade ner mig lite efter en stund, men det var inte direkt någon av de enklare kvällarna att hålla sig ifrån ett järn och en bärs.
I stället åkte jag hem. Läste vad tidningarna skriver, kollade Fotbollskväll, ögnade igenom forumen lite snabbt och såg delar av matchen i repris nu igen.
***
I halvtid kändes det ändå inte så uselt i dag.
Nojigt och jobbigt med 0-0, visst, men vi hade ändå sett ett hyfsat bra spel och ett antal chanser.
Vi har åtta avslut på mål i första halvlek och ett (1) i andra. Det säger nog allt som behöver sägas.
Andra halvlek är under all kritik.
Det saknas såväl taktik och linjer som inställning och fokus. Allt har bara raserats.
Som vanligt går det mest runt-runt kring staffområdet och när vi väl tar ett avslut så blir det alldeles för lamt. Och i andra halvlek var det inte ens runtspelande utan i stället ett anfallsspel som gick ut på att skicka långbollar på en Erik Sundin som är minst ett huvud kortare än J-Södras mittbackar.
Vi saknar en tung, målfarlig, anfallare, men också en ordentlig playmaker. En spelfördelare som är kreativ och går framåt i banan, som slår bollar som öppnar upp för anfallarna.
Det finns en sån spelare i laget i dag, men Nahir Besara spelar tyvärr konsekvent på fel position för högt upp för att komma till sin fulla rätt.
I stället lades det ansvaret på unge Robin Tranberg som fick backa upp Baggio på innermittfältet i dag. Jag tycker Robin gör en fullt godkänd insats, men han ska knappast behöva vara i en så ansvarsfull roll för hela laget riktigt än. Kul också att Viktor Nordin, född -96, äntligen fick debutera på allvar i Bajen. En trist match för honom att inleda med, men ändå viktigt att han börjar få speltid. Det är en riktigt stor talang som kan gå långt i framtiden.
På det positiva kontot vill jag också nämna Christoffer Carlsson och Thomas Guldborg Christensen. I övrigt är det många som måste lyfta sig markant för att nå sin fulla potential.
***
I matchanalyserna efteråt återkommer samma ord gång på gång.
Hos de lite mer sansat objektiva journalisterna låter det: ”Inga linjer”, ”fegt”, ”uddlöst”, ”stillastående”, ”saknas mönster”.
Mest smärtsamt var det att höra Daniel Nannskog i Fotbollskväll som kallade oss Bajensupportrar ”stackars jäklar” och sedan pratade om att det saknades både en Plan A och en Plan B.
Hos supportrarna på krogen och i forumen är det hårdare ordalag: ”Uselt”, ”Katastrof”, ”Sämsta skiten jag sett”, ”Bedrövligt”, och så naturligtvis den ständigt återkommande ”Avgå Gregg”.
***
Vi diskuterade det länge i kväll. Huruvida man ville ha Gregg kvar eller inte. De flesta – i mitt gäng – höll nog ungefär samma linje.
”Jag har inte förtroende för att Gregg ska leda det här laget, men jag tror att det vore dumt att sparka ännu en tränare mitt under säsong”.
Ungefär så.
Jag vet att det finns många starka åsikter om detta och tro mig att jag funderat över dem många timmar. Det viktigaste är att vi (i detta fall styrelsen) har en väl genomtänkt plan för framtiden, både på akut kort sikt och mer långvarigt.
***
Samtidigt är det ju uppenbart att något inte står helt rätt till i laget.
På nio spelade matcher den här säsongen har vi redan använt samtliga 22 utespelare som tillhör A-truppen, plus Johannes Hopf i mål. Det är, än så länge bara reservmålvakterna Tim Markström och Kevin Angleborn som inte fått speltid.
Det är knappast ett tecken på en välmående trupp att ha sån enormt stor ruljans av spelare på så kort tid.
På många sätt känns det som att försäsongen fortfarande pågår och att vi testar oss fram, trots att nästan en tredjedel av serien är avklarad redan.
***
Överhuvudtaget är det mycket som känns ovärdigt just nu.
Vi spelar i en skitserie som Superettan för fjärde året i rad.
Vi torskar hemma mot ett lag på trettonde plats i tabellen, ett lag som inte gjort mål på 430 minuter innan i kväll.
Vi har lika mycket folk på Söderstadion som på de andra fem Superettan-matcherna i kväll tillsammans (nåväl, det skiljer 47 personer åt fel håll, men det är i felmarginalen).
Vi har längre upp till en allsvensk direktplats än vi har till kvalplats neråt nu.
Och om knappt fyra veckor tar vi farväl av Söderstadion, som ett mittenlag i Superettan.
Det är så fruktansvärt ovärdigt, så sorgligt och ledsamt att jag bara vill lägga mig ner och gråta under en filt tills någon väcker mig om ett par år och berättar att det är bra nu.
***
Men vi kan så klart inte ge upp nu. Det är 21 matcher kvar av serien. Vi måste kämpa vidare, både på plan och på läktare. Vi måste sjunga för laget i Sundsvall på söndag (en fullkomligt uselt skött matchflytt från SvFF med endast sex dagars varsel för övrigt) och spelarna måste tagga till, nöta avslut och börja göra mål.
Just nu är det allra viktigaste att vi stoppar nedåtspiralen, vänder trenden och inte hamnar i en liknande svacka som vi gjorde förra sommaren. Att vi visar att vi har en mycket högre lägstanivå än vad vi fick se i andra halvlek i kväll.
Vi måste försöka tänka konstruktivt och framåt. Sedan finns det alltid olika vägar till målet, det återstår att se vilka de blir.
På onsdag är det medlemsmöte i Klacksparksrummet. Det lär bli både intressant och välbesökt.
Forza Bajen!
Revanschsuget
Klockan 19.00 i kväll är det avspark för tredje sista gången någonsin på Söderstadion.
Hammarby tar emot Jönköpings Södra och en bra bit över 9 000 biljetter är sålda redan.
Allt under 10 000 i publiksiffra är underkänt i kväll. Egentligen borde det självklart vara lapp på luckan för länge sen.
Alla som kallar sig bajare måste ju vilja ta de här sista chanserna att få uppleva och vara delaktiga i att skapa den där omtalat unika stämningen som vi har på vårt kära Söderstadion. Det är märkligt hur folk kan avstå såna här matcher.
***
Jag är grymt taggad för matchen. En positiv pepp, vilket inbjuder till jinx-varningar av högsta grad så klart, men det struntar jag i just i dag.
Det känns som att laget borde vara ordentligt revanchsugna efter den bittra förlusten i Göteborg i torsdags.
Har ingen aning om tilltänkt startelva, men klart är ju att Nik är avstängd och att vi därför kommer få se en ny uppställning på innermittfältet.
Min förhoppning är ju att Besara plockas ner till sin rätta position, med Baggio bakom sig (för jag utgår ifrån att Greggs stora favoritspelare blir kvar i elvan, även om jag personligen skulle tycka det vore intressant att testa Robin Tranberg där).
Det skulle i så fall öppna upp för Sundin, som jag hoppas är tillbaka efter sin känning i ljumskarna, tillsammans med Schuler eller möjligen Adelstam på topp.
Kennedy lär vi tyvärr få vänta ett tag till på, gissar jag.
***
I dagens Supportrarnas Matchprogram har jag gjort huvudinterjvun med Monday James. Det är en fascinerande man, som säger ett och annat intressant citat i intervjun.
Läs gärna det! Om ni vill köpa det direkt av mig så står jag som vanligt nere vid tunneln från Gullmars mot Norra, där Bajen Fans finns på plats med souvenirförsälning, medlemsvärvning och allmänt skönt häng från 17.30.
***
Här finns förresten ett mycket bra uttalande från Bajen Fans-styrelsen om händelserna i samband med Gais borta i torsdags.
Jag hoppas vi slipper liknande bemötande från polisen framöver, även om det ju bevisligen finns väldigt mycket att jobba på för att lösa den biten.
Vi ses på Söderstadion i kväll!
Forza Bajen!
Gais-torsk, maktmissbruk och föreningsdemokrati
Det har gått snart två dagar men jag är fortfarande arg över Gais-matchen och allt runtomkring den.
Matchresultatet så klart, men också polisens bemötande mot oss supportrar. Deras överdimensionerade insats, deras maktmissbruk och inte minst deras fullständigt godtyckliga gripanden av helt oskyldiga Bajenfans.
Jag åkte ju bil ner, en mycket städad, lugn och jättetrevlig resa, och hamnade därför en bit ifrån händelsernas centrum innan matchen, men min vän Anna Wester såg allt med egna ögon och har skrivit ett väldigt detaljerat och bra blogginlägg om allt som hände. Läs det!
Att vi hade såpass dålig stämning på läktaren var alltså till stor del på grund av att vi saknade två av våra ultrasgrupper (samt delar av den tredje) och därmed såväl trumma som capo som massor av flaggor och inte minst rutinerade stämband i klacken.
Det var jobbigt att se och höra alla vänners historier där under matchen och efteråt i det kaos som uppstod på grund av polisens agerande.
***
Och det kändes nästan som det dåliga humöret hos oss på läktaren spred sig lite ner på plan. För det var ingen bra fotbollsmatch vi såg där på Gamla Ullevi.
En typisk 0-0-match egentligen, där Baggio fumlar till en straff som Andreas Drugge sätter bakom en i övrigt stabil Hopf i mål.
Vi skapar dock en del framåt, men är på tok för uddlösa och tappar en hel del även på innermittfältet.
Gais vinner rättvist och Bajen måste höja sig en nivå för att kunna fortsätta ha häng i toppstriden.
Det kommer bli en ångestfylld sommar nu igen känns det som.
***
Redan på måndag är det match igen. J-Södra står för motståndet i Söderstadions tredje sista match någonsin.
Jag var nere och kollade träningen på Årsta i dag. Det var de som inte startade i torsdags som körde ett pass med mycket avslutningsövningar och det såg väl ganska bra ut i solskenet. Mest av allt kollade vi dock på Erkan Zengin som ju är hemma från Turkiet och tränar med Bajen denna vecka och nästa inför sitt landslagsuppdrag senare. Väldigt kul att se honom igen, inte minst hans bolltouch och teknik.
***
Dagens stora nyhet i idrotts-Sverige är naturligtvis att Riksidrottsmötet röstade nej till förslaget om att flytta ner frågan om 51%-regeln till förbundsnivå.
I klartext innebär det att vi även i den närmaste framtiden kan se fram emot att bo i ett land där medlemmarna äger sina föreningar.
Ofantligt viktigt och skönt att beslutet nu äntligen är klubbat och klart.
Vi i SFSU med ordförande Tony Ernst i spetsen har kämpat ohyggligt hårt för detta, på klubbarnas egna årsmöten, i media och på nationell nivå. Ruskigt starkt jobbat av alla inblandade!
Föreningdsemokratin segrar.
***
Köp plåtar och fyll Söderstadion på måndag nu!
Forza Bajen!
Övertändning
I morgon är det äntligen dags. Gais Away. En bortaresa som betyder dynamik. En resa till en riktig stad, till en riktig arena, till en anrik fotbollsklubb med en stor och trogen supporterbas.
Ja, det är relativt så klart. Jämför du med Blåvitt, MFF eller de två norrortsklubbar som just förlorat två poäng var i derbyt på Kamratvallen (för övrigt inför 300 åskådare färre än vi hade på gamla Råsunda mot Dif 2003) så är kanske inte Gais speciellt mycket att hänga i storklubbsgranen.
Men vi spelar i Superettan och har så gjort de senaste fyra åren.
Sedan 2009 har vi spelat 97 matcher i seriespel och egentligen har bara en enda av dem betytt någon form av motstånd på läktarna: IFK Norrköping borta sensommaren 2010.
Vi som kuskar land och rike runt för att försöka se så gott som varenda bortamatch med Bajen har blivit motvilligt vana vid diverse pittoreska idrottsvallar, med löparbanor och en kultur som mest doftar Åshöjdens BK.
Och jämför man med Ängelholm, Trollhättan eller Ljungskile så är faktiskt Gais en ganska gigantisk förening. Och Gamla Ullevi är rena drömmen i jämförelse med Finnvedsvallen, Falkenbergs IP eller Valhalla.
Därför är det inte så konstigt om många av oss bajare är lite extra uppspelta så här kvällen innan avfärd ner till Sveriges baksida.
Personligen är jag så övertänd att det nästan är derbykänslor som snurrar runt i magen och blodomloppet nu.
Jag åker bil ner med några vänner. Jobbar halvdag först vilket känns rätt bra för då måste jag åtminstone fokusera på något annat än Bajen under förmiddagen.
***
Sportsligt har vi på pappret möjligen ett litet favoritskap. Gais har inte inlett säsongen speciellt bra och ligger för närvarande på åttonde plats efter tre vinster, tre förluster och en oavgjord. De har väl lite liknande sits som vi med höga ambitioner och hårda krav, men nästan konstant underpresterande lag i förhållande till förväntningarna.
En Gais-polare messade häromdagen ”Välkomna ner på tre enkla poäng”.
Jag vågar så klart inte hoppas på något alls. Är luttrad och tveksam efter de senaste årens tunga misär. Men vi har ett enormt positivt flow i laget efter tre raka vinster och jag hoppas verkligen vi kan förvalta det och fortsätta spela precis den typ av fotboll som vi fick se på Söderstadion i måndags.
Min gissning är att det blir något eller några byten i startelvan, med tanke på det hårda spelschemat just nu. Men det vill jag inte spekulera för mycket i nu.
Vi ses på Gamla Ullevi i morgon kväll!
Eller så hör ni oss i tv-sändningen.
Kolla gärna Flibbens film från i måndags också. Ungefär 14 minuter in börjar den berömda växelramsan med det där sanslösa trycket.
Forza Bajen!
Segertårar
Foto: Henric Wauge/Hammarby Foto.
Ungefär klockan kvart över åtta i kväll kom den där känslan över mig på allvar om att vi faktiskt ska lämna vårt hem snart.
Söderstadion just där och då var den mest magiska plats som går att hitta på denna jord. Nästan nio tusen människor, unga och gamla, rika och fattiga, svarta och vita, män och kvinnor, mysbajare och gnällgubbar. Alla, verkligen alla, blev tillsammans en enda massiv enhet som inte gick att stoppa.
Vi sjöng en enkel växelramsa bara. ”Hammarby är dom bästa – Heja, heja, heja Bajen!”. Men vi gjorde det mellan hela Söderstadions alla fyra läktare, och alla tog i som om det handlade om liv och död.
Mitt i en match där vi krigar på med 1-0-ledning mot Landskrona, i en serielunk på vårt fjärde miserabla år i världens mest oglamorösa Superettan.
Men då, helt plötsligt utan någon egentligen rimlig anledning, så bara brakade det loss. Vi sjöng och skrek för att hylla Hammarby, för att hylla oss själva och de elva spelarna som bar märket på sina bröst nere på plan. Och för att hylla Söderstadion, dit vi nu bara har tre ynka chanser kvar att gå till i resten av våra liv.
Det var magiskt, ett ord jag (och många med mig) kanske överanvände lite i samband med cupfinalen mot Helsingborg 2010. Men i kväll finns det inget annat ord för att beskriva den stämningen vi alla skapade då.
Jag hade gåshud över varenda cell i kroppen och tårarna rann från ögonen på både mig och mina vänner runtomkring mig.
Aldrig har ”Det är vi som är Hammarby”-ramsan känts mer naturlig än som uppföljning efter de fem minuternas maximala ljudtopp.
***
Matchen då? Ja, vi vinner med 1-0 efter att ha haft 19-8 i avslut (dock bara sex av dem på mål). Självklart ska vi sätta ett par mål till på alla de chanser vi skapar. Men samtidigt kändes det faktiskt stabilt i dag.
Försvarsspelet, från anfallet och ner till målvakt, är nästintill helt felfritt. Vi spelar plötsligt med en krigarinställning, vilja och grundtrygghet som jag inte hade anat alls för bara några veckor sedan.
Stundtals är det också ett riktigt vackert passningsspel, med snygga kombinationer, högt tempo och underhållande teknik. Framförallt ska trion Rynell-Carlsson-Besara hyllas för sitt fina samspel i andra halvan av första halvlek i dag. Det var verkligen en fröjd att se, om jag får tillåtelse att låta lite Thomas Nordahlsk här.
Det enda smolket i glädjebägaren är den där förbannade effektiviteten i avsluten. Det kvittar ju egentligen hur snygga uppspel och kortpassningskvadrater vi kör runt motståndarförsvaret om vi inte till slut kan sätta bollen i nät.
Nu vinner vi ändå matchen, men det är panik ända in i slutsekunderna när Landskrona får en boll i ribban, som dock var avblåst för offside innan (det var 0 bollar i virket i den officiella matchrapporten, vilket kanske gör att t ex Fotbollskanalen borde ändra sin rubrik lite här).
***
Nu har vi tre raka segrar. Tre raka nollor. Ett enormt positivt stim och en skön känsla i kroppen, både för oss supportrar och för spelartruppen.
Det är enormt viktigt inför den tuffa period som väntar nu, med Gais Away på torsdag (jag är så vansinnigt laddad redan nu!) och ny hemmamatch mot J-Södra nästa måndag.
Forza Bajen!
Den enda vägen är framåt
Jag har inte bloggat något på över en vecka här, men det innebär inte på något sätt att jag inte levt med Bajen nära inpå ändå.
Jag har varit nere på Kanalplan och kollat både U19-laget och damlaget (som för övrigt är obesegrade serieledare just nu i Elitettan!).
Jag har hängt på Årsta och kollat träning, gjort en längre intervju till nästa matchprogram och gjort en annan kul Bajen-intervju som kommer om ett litet tag.
***
Och så har jag varit på Bajen Fans extrainsatta årsmöte i eftermiddags. En bra uppslutning i Södra Latins aula och ett möte där vi inte behöver gå in på alla detaljer mer än att göra som nyvalde ordföranden Mia Lindberg sa i sitt vackra avslutningstal: Det finns bara en väg och den är framåt!
Mia blev ju egentligen ordförande redan förra veckan när Sebastian Kuijpens valde att lämna posten på grund av tidsbrist, men först i dag valdes hon in av ett helt enigt årsmöte.
Jag har känt Mia ytligt i ett par år och den här våren lärt känna henne ganska bra – och jag kan ärligt säga att jag har svårt att se en enda person i Bajenleden som kan göra jobbet som BF-ordförande bättre.
Hon har förtroende ifrån alla olika led och håll i den minst sagt brokiga Bajenskaran.
Hon har ett driv och ett engagemang som är galet och som är en förutsättning för att kunna klara av att ta det ansvar och lägga all den närmast omänskliga tid och energi som krävs för ett så stort uppdrag som det är att vara ordförande i Sveriges överlägset största supporterförening.
Hon är lika delar kaos och struktur. Alltid öppen, alltid inkluderande mot alla typer av människor och situationer. Och hon är samtidigt organiserad och välplanerad in i minsta detalj.
Mia kommer bli en lysande ordförande för Bajen Fans. Och jag tror mycket på den övriga styrelsen också. Där finns gott om drivna personer och många väldigt kloka hjärnor som tillsammans kan skapa något hållbart och långsiktigt riktigt bra.
Det finns i dag en organisation och en struktur som håller på att byggas upp för att verkligen lyfta föreningen till nya nivåer, inte bara medlemsantalsmässigt utan också förtroendemässigt och konkret för alla vi i dagsläget nästan 8 000 betalande medlemmar.
Det kommer bli bra det här.
***
Och i morgon är det äntligen match igen. Söderstadion kallar och Landskrona BoIS står för motståndet.
Det känns som evigheter sen vi var i Borlänge och det här uppehållet på tio dagar har gjort att längtan varit närmast olidlig stundtals.
Jag hoppas spelarna är lika taggade som vi supportrar. Det såg så ut på gårdagens träning, som hade hög intensitet och bra fokus från truppen. Jag vill som bekant inte spekulera i startelvor eller eventuella skador alls här, av hänsyn till Greggs önskemål, men jag hoppas och tror att vi har en startelva som ska kunna köra över ett BoIS som hittills sett ganska bleka ut i serien.
Vi ses på Söderstadion!
Forza Bajen!
En vacker seger
Tre poäng är trots allt det viktigaste både skrev och sa jag och många andra efter förra matchen. Då slog vi Assyriska hemma med 1-0 efter ett självmål från dem i en match som väl inte direkt ingav något större hopp om framtiden.
I dag kom vi också hem med tre poäng, efter en fantastiskt fin resa till Borlänge (med älskade DLN121-bussen). Skillnaden är dock stor i känslovärlden i dag jämfört med förra veckan.
I dag fick vi äntligen se att Hammarby faktiskt kan spela riktigt bra fotboll. Bortsett från den första halvtimmen ungefär, då det såg lite för trögt och uddlöst ut bitvis, så äger vi matchen ganska klart.
De sista 20 minuterna är det snudd på propganda-fotboll stundtals, när vi radar upp fina anfall, bra passningskombinationer och skapar en hel del både halvfarliga och målgivande avslut.
Foto: Peter Jonsson.
Att Lallet kommer in i 66:e (efter att Rynell gjort en fullt godkänd insats, bör tilläggas) och bara tre minuter senare får sätta en drömträff i bortre burgaveln är så vackert.
Det säger också mycket om hur hungrig den käre Christophe har varit på att få spela, att få visa vad han går för, att få vara med och påverka. Det är precis rätt inställning att bara kriga vidare och verkligen ta vara på chansen när man väl får den.
Åtta minuter senare sätter Nik 2-0, efter hårt förarbete av Billy Schuler, och sedan kunde vi i stort sett leka av den resterande kvarten. Kul att både Lincan och Robin Tranberg fick göra inhopp. Även om det bara var ett par ynka minuter i Robins fall så tror jag att det ändå kan betyda en del att få känna att han inte är så fasligt långt ifrån att få spela.
***
Bajen visade upp ett fint anfallsspel med bra fart och kreativitet i dag och vi ska givetvis vara grymt nöjda med två mål framåt.
Men det som återigen måste poängteras är hur enormt stabilt försvaret är just nu. Vi har bara släppt in tre mål på sex matcher och nästan oavsett vilka som spelat har vi haft samma kompakta och stabila försvarsspel genomgående.
Det är ovärderligt och ruskigt viktigt.
Men vi måste naturligtvis få igång målskyttet framåt också. En eller ett par av våra anfallare måste börja göra mål på allvar snart och jag tror vi kommer värva någon ytterligare i sommarfönstret.
***
Trots vinsten och det fina spelet så var det återigen med en viss bitter bismak man stod på Domnarvsvallen i kväll. När fjolårets procedur med plankor som knäcktes och folk som rasade ner i hål mitt på läktaren upprepade sig exakt likadant igen.
Det är inget annat än en fullständig skandal att Brage kommer undan med detta.
De borde ha dryga böter och stenhårda krav på att omgående rusta upp den gamla träläktaren så att den uppfyller normal säkerhetsstandard.
Bra att Fotbollskanalen tar upp det, speciellt som jag fick rapporter från folk som tittade på TV att det där hade pratats om hur bra Brage jobbat med säkerheten och förbättrat läktaren i år.
De hade alltså inte gjort något alls sedan i fjol.
Och dit kommer vi, långt över 1 000 hammarbyare, som alla betalar minst 120 kronor vardera för att utsätta oss för allvarlig fara. Det är ingenting annat än uselt att det kan få vara så här i svensk elitfotboll 2013.
***
Det blev för övrigt visst ståhej om att vi träffade på Dulee Johnson på en indisk krog 2,5 timme innan matchstart i kväll. En lite annorlunda uppladdning minst sagt.
Och skönt att sedan se hur han neutraliserades bra matchen igenom av Guldborg och Theorin.
***
Jag hade förresten gärna åkt ett par timmar till i bussen en sån här kväll. Det var en sån resa. Fina vänner, bra mix av folk, glädje och segeryra i luften. En sån där känsla man vill dra ut på i oändlighet.
Men nu väntar elva dagars uppehåll innan Landskrona Bois hemma, följt av Gais borta.
Det är tid att läka skador och suga på den här söta karamellen ett tag, men också att fortsätta bygga ett ännu starkare lag. Och att träna avslut till förbannelse.
Tack för i dag, det var oerhört sköna poäng, en fin resa och en väldigt vacker seger.
Forza Bajen!
