Jag vill slå fast det direkt. Någon utseendefixerad människa är jag inte. Jag ger blanka fan i hur folk ser ut. De får klä sig, frisera sig och hudvårda sig bäst de vill. Men någonstans måste jag sätta ner foten.

Det är åtta år sedan Jakob Johansson slog sig in på den svenska fotbollsscenen. 2007. Sedan dess har han haft exakt samma frisyr. I åtta år. Som mest har det skilt en och en halv centimeter i längden på hans hår. Jag tror att han har ett schema. Den 5:e och 23:e varje månad laddar han hårtrimmern med två-millimeterskammen och kör igång.

Jag kan tycka att det är dags att odla en riktig frisyr nu.

Skämt åsido så är det Jakob Johanssons fotbollsspelande som den här texten ska handla om. Johansson är gjuten i AEK Aten och det är relevant att ställa frågan: bör den förre Blåvitt-gnuggaren finnas med i en landslagsdiskussion?

Sedan flytten till Aten har Johansson glömts bort lite. Nu har han börjat göra mål och när vi ser svenska spelare i internationella målprotokoll öppnar vi ögonen direkt. Fastän målskytte är långt ifrån Johanssons uppgift i den grekiska klubben. På söndagen nätade han för andra matchen i rad, och precis som förra helgen så gjorde han det med pannan.

Jag har inte sett Johansson spela sedan han lämnade allsvenskan vid årsskiftet, men jag läser rapporter och statistik och förstår att han är en viktig beståndsdel i AEK Aten, som är på väg mot den grekiska toppen igen. I våras dominerade de andraserien och i höst har den anrika klubben gått bra i högstaligan. Efter en dryg tredjedel av säsongen är de ett av fyra lag som fajtas om placeringarna bakom Olympiakos, som ingen rår på. I fem år i rad har Olympiakos lekt hem den grekiska ligan. Förra säsongen kammade de hem serien med tolv poängs marginal och i höst har de hittills gjort rent hus. Trots en eller två matcher färre än övriga leder de med sju poäng.

Tvåa är just nu AEK Aten. Där har Jakob Johansson spelat 90 minuter i samtliga tolv matcher, som defensiv gnuggare på grekernas centrala mittfält.

Kvaliteten på grekiska Super League är kanske inte som namnet vill antyda, men det finns inte särskilt många svenska mittfältare som spelar nyckelroller på den nivån. Det krävs förmodligen mer för att slå sig in i en landslagstrupp som innehåller (eller åtminstone kan innehålla) flera intressanta centrala mittfältstyper, men nog bör Jakob Johanssons namn finnas på en aktuell lista.

Johansson är ingen spelare som sticker ut och gör skillnad, men hans egenskaper avlöser och frigör spelartyper som kan göra skillnad.