Häromdagen försökte jag mig på en inventering av IFK Göteborgs trupp och landade i att klubben i första hand behöver behålla så många spelare som möjligt. Men för att ha guldchans nästa säsong behöver Blåvitt fylla på med spets. Så vilka externa förstärkningar behöver IFK Göteborg inför 2016?

Det är få som har missat det, men Göteborg är verkligen i behov av en anfallare. Lasse Vibe ersattes med ett tredjeval (Riku Riski) och så flyttades Gustav Engvall och Mikael Boman upp varsitt pinnhål. Tredjevalet gjorde ett minimalt intryck och lämnar nu Göteborg. Den nuvarande anfallsuppsättningen Engvall, Boman och Victor Sköld är ingen uppsättning som man vinner ett SM-guld med, och dessutom finns det internationellt intresse kring Engvall, som verkar småsugen på att ge sig iväg snart.

Mats Gren kommer att plocka in en forward, och jag är ganska övertygad om att han siktar in sig på ett förstaval, för att ersätta Vibe på riktigt den här gången. Boman har sina nyttiga egenskaper och fyller en funktion, men någon allsvensk spetsspelare när det står och väger kommer han inte att bli. Han är lite för begränsad för att Blåvitt ska kunna vinna guld med honom i den ordinarie startelvan. Däremot behövs han som alternativ.

Tobias Hysén? Det verkar som att den återkomsten faktiskt är möjlig i vinter. Varje Blåvitt-supporter skulle svara ja i sömnen på den här frågan, men är han vad IFK Göteborg behöver nu?

Nu har jag inte haft möjlighet att se Hysén spela kontinuerlig fotboll sedan 2013, men jag kan avläsa statistik och finna highlightsklipp på nätet. Tills i våras/somras spottade Hysén in mål i den kinesiska ligan, vars kvalitet förresten är svårbedömd för mig. Jag har inte sett en enda fotbollsmatch i den serien. Under hösten har Hyséns målfrekvens sjunkit och han har inte heller varit given i Shangai-elvan. Sedan slutet av juni har 33-åringen gjort ett mål, på fem starter och fyra inhopp.

När Hysén lämnade IFK Göteborg för två år sedan frågade sig alla vad i jösse namn Blåvitt skulle ta sig till nu. Blåvitts spelidé stavades Tobias Hysén. Vid det här laget har Jörgen Lennartsson implementerat ett grundspel som inte är lika beroende av en djupledslöpande anfallare. Däremot syntes det under delar av hösten att en sådan utpräglad spelartyp saknades (efter Vibe-flytten).

Det dröjde till den sista månaden tills Engvall kom i form, och Engvall är en komplett spelartyp som fyller den djupledsfunktionen bland flera andra funktioner. Om Lennartsson vill fortsätta bygga vidare på 4-2-3-1 (eller 4-1-4-1) som han avslutade säsongen med – då är inte Hysén någon startspelare, så länge Engvall stannar och hittar formen. Isåfall får Hysén verka i en kantroll. Dock är det troliga att Lennartsson kör 4-4-2 om Hysén nu skulle anlända. Och anfallsduon Hysén-Engvall är en duo som går att vinna guld med.

Att Hysén hinner fylla 34 innan nästa säsong tar vid har ingen som helst betydelse. Visst, det är ingen framtidsinvestering, men hans spetskvaliteter skulle kunna ge avkastning i form av ett SM-guld och allt som följer med det.

Ett annat intressant anfallsalternativ för Blåvitt är Falkenbergs genombrottstorn Gustaf Nilsson. Han har visat stor potential under säsongen och skulle kunna utvecklas ytterligare i IFK Göteborgs miljö. Vilken roll han skulle kunna spela beror på Engvalls framtid. En anfallsduo som heter Engvall och Nilsson, födda 1996 respektive 1997, skulle vara en intressant men oerfaren satsning. Väl vågad.

Vilka spelartyper behöver IFK Göteborg mer? Om vi förutsätter att nuvarande trupp blir kvar är ett nytt tredjeval på mittbackspositionen prioritet två. Korsbandsskadade Thomas Rogne saknades i de åtta sista matcherna och bara på grund av hans frånvaro förlorade Blåvitt tillräckligt många poäng för att tappa greppet om guldet. Överlag gjorde Hjalmar Jonsson vad som kunde förväntas av honom, men Göteborg är i behov av en högre nivå på sitt första back-up-alternativ.

Klubben har ett spännande internt alternativ som kan fylla den rollen, men klubbens ledning verkar osäker på om Patrick Dyrestam är redo för att göra det redan nu. Han imponerade under årets försäsong och behöver imponera ännu mer under nästa för att få chansen. Utlåningen till Utsikten blev ingen framgångssaga. Där spelade han bara 191 minuter.

Vad gäller mittfältare har IFK Göteborg så det räcker. Det centrala mittfältet är oerhört starkt på pappret, med tre toppalternativ i Gustav Svensson, Mads Albaek och Sebastian Eriksson. Tom Pettersson fyller back-up-rollen perfekt och ett intressant ungt tillväxtalternativ finns i Sabah Lawson.

Det skulle vara yttermittfältet då. Amor Layouni har provspelat och lagets assisterande tränare Magnus Edlund beskrev honom som en Haris Radetinac-liknande typ. Det skulle vara en spelartyp som kan komplettera Blåvitts nuvarande yttermittfältskollektion.

Over to you, Mats.

@FredrikTillberg