Foto: Bildbyrån

Fyra mål låg han bakom, Mini-Foppa. I skuggan av Zlatan är Emil Forsberg på väg att bli folkkär. Han är lågmäld, ödmjuk och tar ingen offentlig plats, men på fotbollsplanen är han just nu Fredrik Ljungberg.

Ett mål, en fixad straff, en framjobbad hörna och en fixad frispark. Emil Forsberg banade väg för Zlatans målsuccé i playoffet. Inblandningen kring Sveriges fyra mål mot Danmark visar vilken central roll Forsberg spelar i dagens svenska landslag.

Det snabba kantspelet har, förutom Zlatans skärpa, varit Sveriges främsta vapen i dubbelmötet. När Danmarks vänsterback Riza Durmisi tog offensiva kliv utnyttjade Sverige omgående den ytan genom Forsbergs rappa fötter.

Och framför sofforna och storbilderna runtom i landet yttrades förmodligen inte en negativ mening om den spelmässiga charmknutten. Hans spelstil är av sådan sort som de allra flesta förtjusas av.

Han transporterar boll, passerar en dansk, folket jublar. Han blir nedsparkad av en dansk, folket jublar. Han gnuggar fram en hörna, folket jublar.

Och något som inte får glömmas: han tar ett viktigt defensivt ansvar. Under 180 minuter understödde han både ytterbackar och centrala mittfältare på ett sätt som försvårade danskarnas möjligheter att skapa målchanser. Christian Eriksen plockades bort fullständigt och det har Forsbergs understöd en del i.

Utanför planen är det ingen som vet någonting om Forsberg. Via media framstår han bara som ödmjuk och småtråkig och inget mer. Och ingen ser honom spela fotboll till vardags heller. Bara landskamperna, där han har utvecklats till en blågul nyckelspelare.