Nä, vad säger ni, om man skulle rycka åt sig Mats Grens jobb för några minuter? Eller åtminstone låtsas rycka åt sig det.

Ibland blir jag avundsjuk på sportcheferna, jag vill också hålla på så där som de gör. Gå igenom scoutrapporter, konsultera mina kontakter i olika delar av världen, helst i någon skön håla i typ Djibouti. Det hade varit ett gött samtal att ringa, oavsett om det gav något eller inte. Värva in intressanta löften och se dem utvecklas. Sportchefstolen har sin charm. När jag själv ringer ner de jävlarna och frågar hål i deras huvuden är jag mindre avundsjuk på sportcheferna.

Men det ska jag inte göra nu. Nu ska jag nämligen tala om för Mats Gren vad han ska göra.

Det är mycket IFK Göteborg i den här bloggen nu och det beror på att det ingår i arbetsbeskrivningen som västkustkorre. Min chef har beställt en lista och en lista ska han få. ”Vilka får IFK Göteborg inte sälja – och vilka borde säljas?” Jo, de här:

Malick Mané
Viktigast först. Faktum är att Malick Mané är den spelare som har kostat IFK Göteborg flest övergångskronor, av spelarna i den nuvarande truppen. Du kanske har glömt att han tillhör den? Närå, han är ute på låneturné fortfarande. Tredje stoppet. Numera härjar han runt nere i Saudiarabien där han förstås har gått mållös i fem matcher. Spark mot öppen dörr: Malick Mané bör säljas. Problemet är att det inte går att sälja honom.

Jakob Ankersen
Borde och borde. Jakob Ankersen borde inte säljas, men av de ordinarie Blåvitt-spelarna som ryktas bort är Ankersen lättast att ersätta. Dansken har gjort en godkänd men ojämn säsong. Sex mål är okej men tre assist är för få. Däremot tror jag att han har mer att hämta efter det här grundåret i allsvenskan. Om det trillar in ett schyst bud i faxen kan det innebära pengar värda att återinvestera, men det tror jag inte att det gör.

Martin Smedberg-Dalence
Till skillnad mot oförutsägbare Ankersen vet man vad man får när man spelar Martin Smedberg-Dalence. På gott och ont. Tack vare den nya landslagskarriären i Bolivia har sydamerikanska scoutögon börjat kika åt 31-åringens håll, och Blåvitt skulle inte förlora några guldvärderade kvaliteter på att släppa iväg den hängivne truppspelaren. Förutom högerfoten och hans starka känslor för klubben. Men Smedberg-Dalence är också värd mer än 260 allsvenska minuter på en säsong. Bara högerfoten är det.

Hjalmar Jonsson, som sitter på utgående kontrakt? Han är en perfekt fjärde-mittback.

Överlag bör IFK Göteborg göra sig av med så få spelare som möjligt. Det går att spetsa truppen, men det senaste året har så många ansikten bytts ut att folk börjar bli snurriga på Kamratgården. Jörgen Lennartssons nuvarande trupp har ytterligare utvecklingspotential. Med lite slipning och ett par spetsförstärkningar är Blåvitt guldfavoriter 2016.

Däremot kan klubben tvingas sälja en eller två nyckelspelare. Förutom Ankersen och Smedberg-Dalence förekommer transferrykten kring Sören Rieks, Haitam Aleesami och Gustav Engvall. Alla de tre är svåra att ersätta, men inte omöjliga.

Enligt uppgifter i somras har den defensiva centralduon Mattias Bjärsmyr och Gustav Svensson haft turkiska klubbar i hasorna. Bådas roller i dagens Blåvitt är närapå omistliga, men det krävs också något speciellt för att någon av dem ska nappa.

Mads Albaek har precis anlänt och Thomas Rogne är långtidsskadad. De rör inte på sig.

Många av de nämnda spelarna behövs verkligen i laget, men jag hittar bara en spelare som IFK Göteborg absolut inte får sälja:

Emil Salomonsson
Han har varit allsvenskans bästa offensiva högerback i ett par år, och numera håller även hans defensiva kvaliteter hög klass. Förutom poängskörden (fem mål och sju assist på 30 matcher) är personligheten Emil Salomonsson en personlighet som IFK Göteborg behöver. Han utstrålar harmoni och passion på samma gång. Högerbacken har fler än en gång betonat att han inte ska någonstans och det är tur för klubben det, för IFK Göteborg kan inte ersätta Emil Salomonsson.