Sören Rieks är Blåvitts hetaste vapen i guldkapplöpningen. Men yttereleganten behöver växla upp ytterligare.

Det har gått två veckor sedan IFK Göteborg naglade fast sin serieledning inför landslagsuppehållet.

Jämväl har två veckor passerat sedan ett av IFK Göteborgs viktigaste knän lindades hårt och rullades av Gamla Ullevis gräsmatta med hjälp av en bår.

På slutsignalen slog jag in en öppen dörr och skrev att det ögonblicket kunde bli förödande för klubbens guldambitioner, om det skulle visa sig innebära Thomas Rognes frånvaro i höst. Dagen efter konstaterade röntgenplåtarna att norrmannens korsband inte hade fixat vridningen.

Nästan identiska scener ägde rum den 4 juni, men då var det Sören Rieks som vred sig i knäsmärtor på samma matta.

Där och då såg Blåvitts guldsug ut att kunna grusas. Vägen mot Lennart Johansson-lyftet kunde just ha krokats till, en timme in i den tolfte omgången.

malinhilmralf

Men någon korsbandsslitning rörde det sig inte om – trots doktor Ralfs igenkänningsfaktor – och Rieks missade bara en match.

Utan Rieks hade Blåvitt kunnat ge kocken ledigt vid månadsskiftet oktober/november.

Okej, om det hade kört ihop sig rejält med Rieks knä den junikvällen så hade Mats Gren haft sommaren på sig att ersätta den elegante yttern, men den roll som 28-åringen har spelat sedan mitten av juli har varit direkt avgörande för Blåvitts offensiva överlevnad utan Vibe.

Det är ingen hundraprocentig leverans, lägstanivån är fortfarande såpass låg att en hel match kan förgå utan att hans närvaro märks av, men så är det som om någon knäpper med fingrarna och Rieks blir allsvenskans skarpaste spelare. Om och om igen.

Genomgående har kantkompanjonen Haitam Aleesami betytt mer för den blåvita vänstersidans prestanda – vänsterbacken står för den kontinuerliga höjden – men de blixtrande topparna är det Rieks som producerar. Interaktionen på den vänsterkanten är inte så lätt att rå på. Aleesamis trygga uppbackning gör det möjligt för Rieks att röra sig med stor frihet och utnyttja sin rörlighet och snabbhet.

Det tog sex matcher och 54 minuter innan Rieks skrev in sig i årets allsvenska poängprotokoll. När mål nummer ett väl var gjort städade han av tvåan av bara farten. Och det gjorde han med den här juvelen:

”Maradona-lobb” skrev någon på Twitter, Fotbollskanalen beskrev den som en ”Totti-lobb” och Jörgen Lennartsson tyckte att Cantona-liknelsen låg närmast till hands.

Bergkamp-lobb.

I dag, söndag, behöver IFK Göteborg släpa hem tre poäng från Olympia för att återta sin serieledning. Förra gången de gjorde samma resa var det just Sören Rieks som iförde sig matchvinnarhatten, och han behöll den på med den här curlade smekningen:

Rieks bredsida är att dö för när den träffar bollen rätt.

Med sina åtta mål och tre assist är han Göteborgs främste poängplockare, men bara ett av målen och en av målpassningarna har han levererat på bortamark. Blåvitt går nu in i en avgörande höst med bortafajter mot Helsingborg, Elfsborg, Djurgården och AIK i kalendern. För att ta sig ur det snåret krävs en formstark Sören Rieks innanför andra linjer än bara Gamla Ullevis.

@FredrikTillberg

rieks