Senaste nytt
MatchrapporterPÅ FD – LISTA: Talangerna att hålla ögonen på
Jäkla imponerad man är. Italienarna var ju inte så märkvärdiga.
Håkan Ericson körde över Luigi Di Biagio. Oscar Lewicki städade av Sturaro och Baselli som om de hette Robin Nilsson och Anders Bååth. Hiljemark styrde det centrala fältet och lät Viviani gny på bäst han ville. Joseph Baffo lade Battocchio i ena bakfickan och Belotti i den andra. Firma Thelin/Guidetti satte skräck i Rugani/Bianchetti och Mikael Ishak kom in och överlistade såväl Sturaros psyke som Bardi.
Jaha, då blir ju följande lista märklig att publicera. Den innehåller nämligen inte en enda svensk. Däremot två italienare. Bland mästerskapets tio mest intressanta spelare.
Den är subjektiv, listan.
Harry Kane och William Carvalho och Marc-André Ter Stegen och sådana där trötta namn skiter jag i. De är för färdiga. Intressanta, men redan hajpade. Glöm dem. Det är roligare att följa de här grabbarna:
1. Max Meyer, 1995, Tyskland
Schalke 04:s offensiva mittfältare är världens kanske främsta bolltalang just nu. Lille Max bör uppmärksammas ännu mer.
2. Ruben Neves, 1997, Portugal
En taktiskt skicklig, positionssäker balansspelare med en trygg passningsfot. Smack. Varning för distansmörsare. Tyvärr behövs inte Ruben när William Carvalho bossar det där mittfältet.
3. Bernardo Silva, 1994, Portugal
En trixig, svårfångad liten lirare med låg tyngdpunkt, på ett sådant där skönt sätt du vet. Bollurslingen sitter som fastlimmad över den vänstertassen, oavsett fart. Lycka till att komma åt den, backjävel. Bernardo dom-i-ne-rade England i premiären igår.
4. Pione Sisto, 1995, Danmark
GENIET Pione Sisto. Definitionen av ess.
5. Kevin Volland, 1992, Tyskland
Egentligen är han lika färdig som Kane, men Kevin har inte uppmärksammats ens hälften så mycket som engelsmannen i Sverige. Och det är synd, för Kevin bär runt på en komplett offensiv arsenal.
6. Domenico Berardi, 1994, Italien
Också färdig, men zooma in den här målsprutan nu. Högtekniskt tillslag.
7. Johannes Geis, 1993, Tyskland
Man vet att konkurrensen på tyskarnas centralmittfält är tuff när en av Bundesligas bästa sittande mittfältare inte platsar. Geis är en kraftfull, spelsmart mittfältstyp med en saftig bollträff.
8. Pierre-Emile Höjbjerg, 1995, Danmark
Här kan vi också tala om snärt i högerklubban. Det kan bara smälla. Men framför allt sticker playmakerns passningsförmåga ut. Spelintelligens, bollkontroll och genomskärare är andra vassa attribut. En Bastian Schweinsteiger-typ i vardande.
9. Filip Djuricic, 1992, Serbien
Den här offensiva mittfältaren har varit på gång i flera år nu men utan att få det där europeiska genombrottet sedan han lämnade Heerenveen 2013 med två fina säsonger i ryggen. Mot Tyskland visade Djuricic att U21-EM kan vara rätt plattform.
10. Daniele Rugani, 1994, Italien
Försvarsgeneral i Empoli som ser ut att få chansen i Juventus 2015/16. Lär vara en av världens bästa mittbackar 2020. Välskolad.
Jag hade velat klämma in några till där. Som Milos Jojic och Federico Bernardeschi. Eller Emre Can, jösses. Emre Can kan bli en läskigt komplett mittfältare.
Som Raphael Guerreiro och Alessio Romagnoli. Di Biagio måste släppa Matteo Bianchetti nu. Klipp navelsträngen. Romagnoli ÄR en bättre back.
Tiago Ilori. Vaclav Kadlec. Sam Larsson. John Stones. Viktor Fischer. Simon Gustafson. Bernd Leno! Ge mig Bernd i kassen!
Tyskarnas målvaktstillväxt är bortom all rimlighet. Den bör inte vara möjlig. En Loris Karius (etta i Mainz) hade gått in i de flesta av mästerskapets övriga sju startelvor, kanske alla, men i tyskarnas trupp får han inte ens plats. Timo Horn (ordinarie i Köln) knep tredjetröjan framför Karius.
Samtidigt sitter Englands stackars coach Gareth Southgate på Jack Butland (tvåa i Stoke), Marcus Bettinelli (etta i Fulham, 17:e bästa lag i Championship) och Jonathan Bond (tvåa i Watford).
Nå?
