Publicerat 18 juli, 2012

Dåren, Diktatorn och Dunka-Dunka med Svenne Rubins

Faran med att vara Dåre, syriansk folköl och en Dunka-Dunka-föreställning. Det är lite så det låter när norrettan levererar vidare. Häng med en sväng ut på fotbollens obskyra bakgård.

Först till det väsentliga: kollega Jelecak och hans Väsby har det tufft. Drömstarten har blivit en mardröm utan segerjubel. Senast förlust mot Eskilstuna City med 0–2, Dåren blev utvisad. Det var visst domarens fel. Och när han tidigare fick syna ostskivan för filmning mot Östersund… ja, då var det – domarens fel. Stinstrion är minsann ingen Dåres bästa vänner. Passa sig, min käre Dåre, passa sig…

”Folköl och Dunka-Dunka…”

Svenne Rubins mest kända (och enda) fotbollslåt behandlar ”Långa bollar på Bengt”. Oklart vem denne Bengt är och huruvida han spelar i norrettan, men Svenne Rubins känns ju så där perfekt lagom bonntöntigt som norrettan säkert verkar för den oinvigde. Folköl och Dunka-Dunka är en annan smash-hit med kultbandet från Vansbro och visst var det en riktig Dunka-Dunka-föreställning som Sirius bjöd på mot Syrianska?

7–o symboliserar ordet överkörning och måhända hade syrianerna halsat en folköl för mycket eller två. Om ni ursäktar min låga humor, så var de höga siffrorna inte särskilt överraskande om vi granskar världen med logiska linser. 7–0 kan låta för extremt för ett lag som veckan innan torskat med 2–3 mot samma Syrianska, men faktum är att fotbollen var i schack klart mycket mer än tidigare. Sirius var det Sirius som försäsongen erbjöd, med målfester och utdelning på seriens bästa spelartrupp – Syrianska det Syrianska som med all vett och sans SKA läcka med en total avsaknad av struktur i spelet.

Syrianska – den dumdristige sluggern

Men hur mycket ordningen än var återställd så kan jag inte låta bli att understundom imponeras av detta Syrianska. Fast kanske är förundras ett mer beskrivande ord. Jag begriper mig inte på dem. Det är ett märkligt lag. Denna avsaknad av struktur leder till en vilja att rycka sönder matchbilderna fullständigt, en taktik som lyckas mellan varven.

Tre raka segrar före storförlusten föranleder liknelsen med den dumdristike sluggern, boxaren som inte vet bättre än att chansa vilt och hoppas på så många lyckträffar att han hänger kvar i branschen. Syrianskas brist på organisation leder just till chansartade matchbilder som ibland gynnar dem, men oftast inte. I en serie där bottenlagen verkligen är botten lever dock hoppet om ett nytt kontrakt. Återstår att se, alltså, om nämnda taktik är fruktsam i bottenträsket.

Tack och hej, ESK…

”Säg den lycka som varar för evigt.” Enköpings nykomlingshybris försvann så när som i säsongspremiären mot Syrianska i april. Förlusten där, 1–2, bådade knappast gott och tio förluster till har öst vatten på en småningom dränkt degraderingskvarn. Fem poäng, 14 matcher. Ja, ni hör ju. ”Man ska aldrig säga aldrig” och ”hoppet är det sista som överger en” är fler ordspråk som ignorerar Sveriges närmaste stad. Norrettan säger bye-bye till ESK redan i halvtid.

Dalkurds tankeställare

Jag gillar faktiskt Dalkurd, laget som alltid vill uppåt och understundom får skit för det. Onda röster hävdar att de flyger i väg, men de rösterna har nu för tiden fel. Dalkurd har ett driv som inspirerar och är på många sätt en oerhört trevlig liten förening. Tillmötesgående, framåtsträvande och ansvarstagande.

Därför är det trist att det går som det går och det går ju inte speciellt bra. Tio poäng från en kvalplats är en enorm missräkning för stjärngänget (jorå, på division 1-nivå vill jag säga så). Nyligen gick deras ordförande, skönt skumme Ramazan Kizil, ut och förklarade säsongen körd. Han gav också svar på tal om vem som varit vårens absolut främste spelare hos Dalkurd, när Dalarnas Tidningar intervjuade honom.

”Temesgen Berhane har varit vår bästa spelare och han har inte spelat mer än 20 minuter.”

Värt att tillägga: citaten kom minuterna efter förlusten hemma mot Forward och är födda ur ett besviket hjärta. En rejäl sågning är det icke desto mindre från mannen, myten, legenden – ”Muxtar”, kurdiska för diktator. Och det är väl den gängse uppfattningen utifrån om denne Kizil. En lätt burdus figur som vill tycka och tänka till om lite för mycket.

Det var också min uppfattning, men är emellertid en bild som kräver nyansering och inte enbart kan målas i svart och vitt. Vi kan konstatera att ”Muxtar” faktiskt inte har stått för några tuffa utspel på länge och att så väl han som klubben Dalkurd har lärt sig läxan om norrettan. För ett par år sedan var man raketen som bara flög fram genom serierna, men nu tvingas man möta en annan vardag. Det här året har varit tufft för dem, men – tror jag – mycket nyttigt. Drivet finns kvar och ett steg tillbaka kan ibland vara vägen för två steg framåt. Nu finns dessutom gott om tid till förberedelse för nästa säsong.

En sak till bara…

… ESK letar frälsare med elitmeriter. Spelare som trappat ner men plötsligt ska upp och bli lagpappor hos en hopplös jumbo. Upsala Nya Tidning frågar gamle ”värvningsgurun” Stefan Holm om det är i division 2 eller 3 man letar:

”Det kan det vara, det kan även vara division VII”, svarar han. Vilken stjärna. Och vilka stjärnor i division sju känner ni till? Namedropping, tack. Fortsättning lär följa – och mer silly season likaså, i bloggen om norrettan…

/ Erik ”Nörden” Eklund (Twitter)