Häcken släpper in för enkla mål. Vilket är synd för med deras offensiv – som är allsvensk toppklass – hade de kunnat utmana på allvar upp i toppen om de bara tätade hemåt. Sen blir det tydligare och tydligare att Waris är en guldklimp utöver det vanliga. Han är inte bara snabb, han är dessutom alltid på rätt sida, alltid spelbar, kan göra sin gubbe och släpper bollen i rätt lägen. Häcken måste hitta ett sätt att utnyttja honom ännu mer.

 Åtvidaberg fortsätter att överraska vilket är skönt för går man ut med en sådan kaxig sång innan säsongen så hade de fått höra det om och om igen om de inte presterat. De visade stort självförtroende mot Elfsborg och höll bollen skickligt inom laget. Magnus Eriksson och Viktor Prodell är två mycket, mycket duktiga allsvenska fotbollsspelare. All heder åt en nykomling som dunkat in 30 mål på 14 omgångar. Det var inte Elfsborg som var – så – jävla – dåliga – utan det var Åtvidaberg som gjorde det ruggigt bra.

Helsingborg är – som alltid – extremt svårslaget. Har man sen en kille som Finnbogason som gör målen så har HIF alltid chansen att vinna även om de inte övertygar i spelet. Det har inte haft samma flyt som tidigare men de släpper fortfarande inte in så mycket mål och ger sig alltid chansen att avgöra matcher. Tar också ofta poäng även när de inte förtjänat det.

Vad gäller IFK Norrköping trodde många att det skulle gå tyngre när Astrit Ajdarevic försvann. Han betydde mycket för deras anfall och var väldigt giftig. När han var bra var Norrköping bra.  Men det känns som att de har gått samman och tagit ett snack och bestämt sig för att göra detta tillsammans istället för att sakna Astrit. De två segrarna de tog nu betyder väldigt mycket för självkänslan inom truppen, annars hade saknaden av Astrit rubricerats i pressen gång på gång på gång.

Jag blev väldigt orolig när jag såg AIK borta mot Malmö. Jag kände inte alls igen ”mitt” AIK. Allt hårt jobb och alla kämpatakter som har blivit lagets signum var som bortblåst och det var ju definitivt närmre 6-0 än 4-1.  Sen är det förstås otroligt starkt att slå Häcken med 3-1 och direkt resa sig från en sådan överkörning. Nu är det dubbelmöte mot Åtvidaberg och där känner nog båda lagen att de kan ta sex poäng. AIK måste börja vinna för att sätta press på lagen framför.

Malmö FF spelar fortfarande, enligt mig, den roligaste fotbollen i Sverige när de har medflyt. Sättet de förlorar mot Örebro på får ju förstås inte ske. Det får fan inte hända att man slarvar till det i en sådan match när man på allvar kan få häng på Elfsborg. Markeringsmissen på kvitteringen är så bedrövlig så det finns inte på kartan.

Elfsborg har hamnat i den där svackan alla lag hamnar i. Den lär inte vara speciellt länge. Visst, Elfsborg har dubbelmöte med Kalmar – som de har haft väldigt svårt för genom åren – men truppen är på tok för bra för att inte spela sig ur den här dalen omgående.

****
Det är 16 matcher kvar och jävligt mycket att spela om. Varje match är livsviktig och i den här serien finns det ingen ”tydlig” mitten.

Elfsborg har fortfarande en pole position som är ungefär så bra man kan önska och om jag måste utse en utmanare så tror jag att Helsingborg kan smyga med. De ligger en bit bakom men kan kämpa på utan rampljuset i ögonen. De har redan haft sin ”svacka” och är ändå med. De är stabila och kommer att fortsätta ta poäng på löpande band. Tillslut kan de vara med där uppe, som vanligt. Men om någon går om Elfsborg är det en jätteskräll.

Tabellen har satt sig någorlunda och den enda stora skillnaden jag kan se från nu till i slutet är att Göteborg kommer klättra. De kommer inte vara tolva när säsongen är slut. Det är ett som är säkert.