Senaste nytt
MatchrapporterTagen av Bajen-fansen: “Största i min karriär – visste inte var jag skulle ta vägen”
STOCKHOLM. Hemma på Skarsjövallen har Ljungskile ett publiksnitt på 1 295 i år. Under söndagen ställdes de grönvita mot Hammarby på Tele2 Arena – inför hela 31 074 åskådare – och knep en poäng.
– Åh, herregud. Ett tag var jag så fruktansvärt taggad. Jag visste inte var jag skulle ta vägen, säger Ljungskiles skyttekung David Johannesson om 0-0-matchens inramning.
Ljungskile lyckades få med sig en poäng hem från bortamatchen mot Hammarby på ett fullsatt Tele2 Arena under söndagen. Det trots att mittbacken Steven Old blev utvisad precis innan pausvilan.
– Vi hade bra koll, sen får vi tyvärr en utvisning. Med tanke på den så får vi väl vara nöjda med kryss, men vi ska absolut inte skämmas för poängen, säger anfallaren David Johannesson till FotbollDirekt.se.
– Inramningen tror jag inte att jag behöver säga något om. Alla förstår att det var superfantastiskt, fortsätter han.
Johannesson har gjort elva mål i superettan i år, men mot Bajen förblev han alltså mållös.
– I första halvlek fick jag något läge som jag borde ha förvaltat bättre. Man får inte så jättemånga chanser, så det gäller att trycka dit den. Sen i andra halvlek blev det försvarsspel i 45 minuter för mig. Då var det bara att ligga rätt. Vad ska jag göra? Blev det en nickduell så hamnar ändå bollen hos dem och så får vi börja om igen.
– Jag blev jätteensam och kunde inte göra något. Jag fick bara fördröja tiden. Men sen dyker det alltid upp någon situation som när Hopf (Johannes, Hammarbys målvakt) och Saetra (Lars, Hammarbys ena mittback) slår ihop. Då avvaktade jag bara och med lite flyt så hade jag fått med mig den så att jag bara hade kunnat gå in med den i mål. Det var bara att hålla tummarna för att det skulle dyka upp något litet och sedan hugga.
Lite synd att du inte riktigt fick chansen att visa upp dig i en sådan här match?
– Ja, jag tycker det. Jag tror att alla känner att det hade blivit annorlunda om vi hade fått spela med elva man hela matchen. Jag är ganska övertygad om att vi hade gett dem en match då.
– Jag vill inte säga för mycket, men vi hade gett dem en jävla match. Det kändes bra i första halvlek. Jag vill bara skruva tillbaka klockan. När jag såg det röda kortet så fick jag rysningar, säger Johannesson.
Sugen på att göra mål och tysta hela arenan?
– Åh, herregud. Ett tag var jag så fruktansvärt taggad. Jag visste inte var jag skulle ta vägen. Det blir snackisen i bussen hem nu. Jag tror att alla är jätteimponerade.
Vilken serie kändes det som att ni spelade i?
– Inte superettan i alla fall. Jag är van vid division 3-fotboll med 100 personer i publiken, ute i bushen. Jag måste säga att deras fans är helt fantastiska. Det var klockrent.
För en spelare i Ljungskile är det inte helt vanligt att spela matcher inför mer än 30 000 på läktaren.
– Det är superkontraster, men det är det här som man längtar efter, säger 27-åringen.
Johannesson rankar också söndagen väldigt högt när han jämför med tidigare dagar i fotbollskarriären.
– För mig personligen är det här nummer ett, hittills. Det är solklart, förklarar han.
Hur var det att kommunicera ute på plan?
– Det gick inte. Tor Arne (Fredheim, Ljungskiles tränare) stod och vinkade och skrek under matchen, men jag hörde inte vad han sa. Jag fick låtsas att jag hörde vad han sa. När det blev avbrott fick jag springa ut och fråga: “Vad är det?”, men det var knappt att man hörde då. Det var bara att nicka och hålla tummarna på att man gör rätt (skratt).
Ljungskile leder just nu superettan med en poäng före Hammarby och Sundsvall. Den sistnämnda klubben har en match mindre spelad, men LSK är alltså med i den absoluta toppstriden om platserna upp i allsvenskan – och David Johannesson ser fram emot hösten som väntar.
– Kan inte nästa match vara nu, eller i morgon (läs i dag)? Jag vill bara spela mer. Jag är skittaggad, avslutar Johannesson.
Bortalaget leddes ut på Tele2 Arena av lagkaptenen Markus Gustafsson, som bara ler när han tänker tillbaka på stämningen vid inmarschen.
– Det var så klart magiskt. Alla halsdukar, de sjunger… magiskt, det var grymt, säger Gustafsson.
Att gå in där som motståndare till de 31 000 på läktaren och möta det trycket, hur påverkas man av det?
– Jag tror att man kan ryckas med lite, men jag försökte hålla mig rätt cool och jag tyckte att jag lyckades med det. Jag tycker att hela laget lyckades bra, vi stressade inte upp oss.
Den förre Öis- och Gais-spelaren har spelat stora matcher inför högljudd publik förr, såsom Göteborgsderbyna mot IFK Göteborg. Det i kombination med kaptensbindeln på armen innebar en viktig roll för Gustafsson, inte minst i förberedelserna.
– Jag försökte att ta mitt ansvar. Med sådana som inte har spelat så mycket inför så här stor publik tidigare, att man snackar mycket om det inför matchen. Oavsett om vi har lite boll, publiken emot oss – ingen stress.
– Man får lite rutin efter varje stor match, men varje match som jag har spelat där det har varit tryck från publiken är det snarare att jag har höjt mig och det är då jag är som bäst egentligen, säger Ljungskile-kaptenen.
