Det är alltid något helande över att göra en summering av säsongen som gått. Att få göra upp med det vackra och det fula, det upplyftande och det nedslående. Framför allt efter den säsong Liverpool snart avverkat, som tyvärr varit mestadels ful och nedslående.

Så, without further Freddy Adu, här följer utvärderingar av målvakternas och försvararnas insatser 2014/15. 1-10 är betygen som gäller.

MÅLVAKTER

Simon Mignolet: 7,5
Belgarens säsong har varit tudelad, lite som Batman-skurken Two-Face, fast istället för en god halva och en ond halva har Mignolet haft en bedrövlig och en enastående halva. Innan petningen mot United på Old Trafford fanns det i princip inga egenskaper kvar hos Mignolet som man kunde berömma, förutom reflexerna. Ingen pondus, ingen kontroll av straffområdet, ingen kommunikation med försvaret och vare sig längd eller riktning på passningar/utsparkar. Mignolet var en katastrof, lagets största säkerhetsrisk tillsammans med Lovren och det verkade inte finnas någon ände på eländet. Mignolet blev inte bättre av att få fortsatt förtroende så Rodgers hade till slut inget val; han var tvungen att peta honom på obestämd tid

I det här läget tog Rodgers sitt bästa individbeslut under säsongen, för den Mignolet som återvände några matcher senare borta mot Burnley var som förbytt; pondus i luften som aldrig tidigare skådats, verbal och intensiv i kommunikationen med försvaret, bra längd och hyfsad riktning på passningarna och, om möjligt, ännu mer kattlika reflexer på linjen.

Det här spelet fortsatte Mignolet att leverera under i princip hela andra halvan av säsongen och jag skulle vilja påstå att ingen spelare räddat så många poäng åt laget som honom. På ett halvår har Mignolet sett till att målvaktspositionen gått från att vara en av lagets svagaste delar till att bli en av de starkaste. Den återuppståndelsen, inte minst mentalt, är oerhört imponerande av Mignolet vilket gör att betyget blir 7,5 istället för 6,5.
Säsongens näst bästa spelare.

Brad Jones: 3
Det blev ingen långvarig eller minnesvärd cameo för Jones när Mignolet petades. Personligen såg jag fram emot att se ett nytt ansikte i målet efter alla hemska insatser av belgaren. Jag tänkte att Jones åtminstone skulle kunna visa mer pondus och få lite bättre längd på sina passningar, även om jag samtidigt var medveten om hans brister. Men det blev tyvärr ytterligare en nivåsänkning med Jones i målet. Att chansslänga sig åt fel håll på skott i öppet spel som inte ändrar riktning är faktiskt skrattretande löjligt. Lämnar klubben i sommar.

FÖRSVARARE

Alberto Moreno: 5
Jag är verkligen inte övertygad av köpet från Sevilla. Han har ibland en offensiv som är frejdig och företagsam (2 mål) men beslutsfattandet lämnar oftast mycket i övrigt att önska. Delvis förståeligt då Moreno är ung och gör sin första säsong i en helt ny liga, men det verkar inte som han har någon naturlig förståelse hur en ytterback ska agera i den offensiva delen av planen. Måste lära sig att slå tidigare inlägg och verkligen drillas i hur han ska ta sig förbi sin bevakare.

Det går inte att slå den snart Moreno-patenterade snett-inåt-bakåt-passningen till en egen försvarare 30 meter in på offensiv planhalva nio gånger av tio. Med andra ord måste Moreno börja ta fler egna initiativ och inte vara så rädd för att misslyckas. Han fyller 23 i sommar och måste nu pushas till att börja ta för sig betydligt mer.

Defensiven är tyvärr ingen roligare läsning. Största orosmomentet är att Moreno uppträder väldigt oskolad i många enkla försvarsmoment. Han fyller alltså 23 i sommar men gör lika många juniormisstag som en 18-åring. Som jag ser det ligger han långt efter i ren och skär fotbollsutbildning, både taktiskt och spelmässigt. Händerna bakom ryggen är en aspekt, jag tycker det är ansvarsfullt av försvarare att tänka på den här biten, men Moreno gör det på tok för tidigt i spelsekvenser vilket gör att han tappar balans och blir enkel att sprinta förbi.

Positionsspelet är en annan aspekt som tyvärr inte håller måttet, delvis ännu mer blottat av det faktum att han tvingats spela i en väldigt obekväm pseudo-roll som wingback i 3-4-3-formationen. Moreno är betydligt mer bekväm som vänsterback i en rak fyrbackslinje.

Till sist är det tydligt att spanjoren inte klarar pressen i de stora matcherna, i alla fall inte ännu. Nervositeten verkar ta överhanden och han har gjort avgörande misstag mot City och Arsenal borta samt United hemma den här säsongen. I tillägg blir han ett väldigt enkelt mål för motståndarna att fokusera på i matcher av stor dignitet, på grund av sin uppenbara nervositet. Med mer erfarenhet går det här förhoppningsvis att bota.
Det finns nog en bra vänsterback i Moreno, men det känns som att det finns lite väl mycket att jobba på för en spelare som snart fyller 23 år.

José Enrique: 4
Har nästan spelat för få matcher för att på allvar kunna bedömas. Enrique har som vanligt varit stabbig framåt och ojämn bakåt. Skador har förstört stora delar av hans säsong, Rodgers verkar dock inte ha särskilt stort förtroende för spanjoren när han är hel ändå. Kan knappast kan ha någon framtid i Liverpool då han fyller 30 i januari och kontraktet går ut nästa sommar. Någon miljon bör det väl gå att få för honom i sommar?

Javier Manquillo: 4
I början gillade jag Manquillos aggressiva försvarsstil, han gick snabbt i närkamp med motståndare och vann oftast sina dueller. Defensiven stabil och kompromisslös alltså. Men efter ett tag blev det uppenbart att han hade väldigt svårt med den direkta stil som många lag i Premier League använder sig av. Fysiska yttrar kunde leka med honom alldeles för enkelt och Manquillo fann höga bollar på ytan bakom honom oerhört svårhanterliga.

Det var detta som fick Rodgers att byta ut honom borta mot West Ham efter 22 minuter och några matcher senare i halvtid borta mot Crystal Palace. Efter de matcherna har Manquillos chanser varit oerhört begränsade. Offensiven är tyvärr alldeles för trubbig, både passningar och inlägg håller för låg nivå. Det skulle vara väldigt förvånande om hans lån inte avslutas i förtid.

Glen Johnson: 3,5
Slutade bry sig i princip vid samma tillfälle som Rodgers tog över Liverpool. De senaste tre åren har varit en provocerande dynghög av letargiska insatser, där Glen vaknar till ungefär var 20:e match. För att han bara råkar bry sig den dagen helt enkelt.

En sådan dag var mot Stoke på Anfield och det sena segermålet ska Glen ha tack för. Men det väger ju naturligtvis inte upp för mestadels katastrofalt passningsspel, ett otal offensiva löpningar förklädda till söndagspromenader och närmast katatoniskt bollkladdande nära eget straffområde. Ska bli så skönt att bli av med denna groteskt överbetalda flane.

Dejan Lovren: 2
Så nära en katastrofusel säsong man bara kan komma. Kom till klubben haussad som en defensiv ledare av Brendan Rodgers, istället har han tillbringat större delen av sin debutsäsong som en hårresande misstagskavalkad. Synnerligen opassande för en trebackslinje, hans brister i positionsspelet har förbryllat alla från glamourbloggare till världsledare. Lovren har haft en sådan tung säsong att den enda vägen för honom är uppåt, det kanske kan fungera som någon sorts förtröstan inför 15/16. Men just nu ser jag inte var den uppryckningen skulle komma ifrån.

Kolo Touré: 5
There is no need to be upset.
Och lite så är det ju med Kolo Touré, man kan tycka att han famlar runt där bak som en blind höna ibland, men det går inte att vara arg eller besviken på honom. Inte särskilt länge i alla fall. Alltid 100 procent dedikerad och otursförföljd på offensiva fasta (tror han träffat virket fem eller sex gånger med stenhårda nickar, fortfarande inget mål för klubben). Alltid en drivande kraft i försvarslinjen, men samtidigt ofta en svag länk när tempot höjs.

Mamadou Sakho: 7
Visade sitt taktiska kunnande genom att smärtfritt anpassa sig till en trebackslinje på nolltid. Det var fransmannen som knöt ihop trion där bak till en framgångsrik enhet och gjorde Can, men framför allt Skrtel, till ännu bättre försvarare. När Sakho saknades började trebackslinjen krackelera, det är nog det bästa berömmet jag kan ge honom.

Ser ibland väldigt stressad ut med bollen vid fötterna men skenet bedrar – Sakho är en av truppens tryggaste med bollen och en klok passningsspelare. Dock sätter han sig själv i trångmål ibland och han tenderar att ha riktigt jobbiga dagar i en-mot-en-situationer och nickdueller. Behöver helt enkelt bli ännu jämnare och höja sin lägstanivå för att bli en riktigt stor back, men för mig råder det inget tvivel om att han ska vara den första mittbacken som väljs oavsett formation.

Martin Skrtel: 6,5
Var som allra bäst som central mittback i trebackslinjen när den också innehöll Can och Sakho. De tre kompletterade varandra väldigt bra, och konstellationen lyfte fram Skrtels styrkor på bästa sätt. Han kunde fokusera sig på att ligga tätt på motståndarens största hot, följa med och ta djup, men också stötbryta när det behövdes, med vetskapen att han hade två man som kunde städa upp bakom. Han kunde hålla saker och ting enkelt, rensa när det behövdes eller fördela bollen till de mer bolltrygga Sakho/Can.

Med bara en mittbackskollega är Skrtel betydligt svajigare och fastnar ofta mellan flera olika tankar i försvarsarbetet, men han är fortfarande det bästa alternativet att spela bredvid Sakho. Hans styrka i luften är svår att ersätta och erfarenheten behövs i den unga truppen. Återstår att se om Wisdom eller Illori kan utmana slovaken, det skulle verkligen behövas.

//

Spelarna från den här summeringen som väntas lämna är alltså: Enrique, Johnson, Manquillo och Jones. Kanske ger någon eller några miljoner i övergångssumma för Enrique, men framför allt blir klubben av med i runda slängar 200-225 000 pund i löneutgifter varje vecka. Frågan är dock om Liverpool kan bli av med hela Enriques lön på uppskattningsvis 65 000£/v, kanske måste klubben fortsätta att betala en del av den fram tills hans kontrakt skulle gått ut.

//

Andra delen av säsongssummeringen, med mittfältarna, kommer imorgon.