”Goitom vilken klasspelare – måste återvända till AIK”
Året var 1995 och IFK Göteborg hade lyckats ta hem Allsvenskan efter en förbannat udda säsong. Efter elva omgångar låg man nämligen sist i ligan men lyckades kämpa sig hela vägen upp och vann alltså slutligen före andraplacerade Helsingborgs IF och tabelltrean Halmstads BK.
Ett år senare bjöd IFK på en betydligt mer stabil säsong, bortsett från ett par dåliga matcher såsom den mot AIK som man förlorade med 0-6. Redan i omgång 24 avgjorde IFK serien, då de vann med 6-0 mot Trelleborgs FF.
Kontrasternas lag, IFK Göteborg. 11 år efter det senaste ligaguldet slog man till igen och vann 2007 med blott en poäng före Kalmar FF och tre poäng före tredjeplacerade DIF.
En sak kan jag därmed konstatera gällande IFK. Om det är något som inte borde diskuteras eller läggas för stor vikt på, är det sättet som de vunnit ligagulden på. I de tre ovannämnda fallen var det tre helt olika förutsättningar och utgångslägen. 1995 var man borträknad, 1996 dominerade man ligan, 2007 kämpade man in i den sista omgången.
Allsvenskan anno 2012 har just dragit igång och även om jag tidigare skrivit om att jag inte tror att IFK tar guldet, skulle jag heller inte vilja vara den som beskriver söndagens insats mot Syrianska som ett fiasko. Redan i nästa omgång, då man spelar hemma mot Norrköping, kommer vi att se ett helt annat Blåvitt, ett sådant som vi förmodligen hade förväntat oss att se redan i den första omgången.
******
Det är ren nostalgi att tänka på ”de där åren”, 1995-1996. Joachim Björklund, Jesper Blomqvist, Magnus Erlingmark, Pontus Kåmark, Dick Last, Håkan Mild… vilka namn IFK förfogade över! Det var rent nöje att se dessa spelare lira fotboll.
******
I den spanska, engelska och italienska ligan finns det LAG och lag. De stora och de små. De som år efter år dominerar och de som år efter år kämpar för sin existens. Klasskillnaden är stor; något som dessvärre inte förekommer i Sverige.
Varför?
Varför har man, på alla dessa år, inte lyckats få fram ett enda lag som kan dominera i ligan?
IFK är förvisso närmast till att lyckas med detta, men även de har, sedan guldåren och spel i Europa, inte blivit mer än ”det där svenska laget”. Djurgården har heller inte lyckats, trots goda försök. Två-tre titlar senare raserade bygget fullständigt och man får göra om, göra rätt, kämpa i Allsvenskan för att senare, i slutet på säsongen, se sig själva på en mindre smickrande (läs: elfte) plats. Samma med AIK, samma med Malmö, ja samma jäkla visa med varenda lag i Sverige.
Var ligger det största felet i det svenska klubbyggena? Vem eller vilka bär ansvaret till dessa misslyckanden? När kommer vi kunna stoltsera med ett lag som spelar frekvent i Europa?
******
Henok Goitom i Allsvenskan? Det vore väl något. Det är en klasspelare som jag gärna ser återvända hem, för spel i AIK.
******
Mikael Stahre må vara en Squiggy-look-a-like (googla!), en mysgubbe som knaprar sega råttor och ser ut som en lätt överviktig lastbilschaffis mer än en allsvensk tränare med pondus; men han är intressant. Läste intervjun med honom som gjordes av vår duktige Mårthen Bergman nyligen och jag gillar verkligen Stahres sätt att tänka. Jag önskar honom all lycka i år, det kommer nämligen bli tuffare än trott…
******
Påsktider och allt; jag hade dödat för en semla just nu. Hemma i Stockholm föråt jag mig på semlor under denna period på året, men här i Schweiz är det tyvärr inte ”samma-lika”. Skillnaden mellan dessa två länder är stor. STOR. Inte bara gällande semlor, utan allt. Rubbet. Visste ni förresten att de väljer/röstar fram ”den snyggaste kossan i byn” varje år? Det gör man naturligtvis inte i städerna (och som tur är bor vi i en stad..) men i de flesta byarna. Kossorna får promenera runt i byn, en efter en, medan folket tar emot dem med stora applåder och stående ovationer. Den snyggaste kossan blir den som fått mest applåder.
Bakom mig ser ni en sjö och glimt av bergen. Hit tog det mig ca 2 timmar att vandra (upp!) Fantastiskt vackert och öde. Vandringsskorna är inte särskilt sexiga, I know, men det lämpar sig inte riktigt att vandra här i ett par 15 cm höga klackar. Tyvärr…