Vi kan förstås vara nöjda med ett svenskt fotbollslandslag ska spela om en VM-medalj på lördag.

Men i stunden är det mest lite bittert att Sverige inte är i VM-final.

För det här var den stora chansen och känslan är att det kan dröja väldigt länge till nästa gång.

Sverige hade ju det här.

Ett holländskt lag lite på hälarna, ett svenskt lag med tydligt kommando.

Så var det första timmen.

Och det var förstås bara någon centimeter som skiljde Nilla Fischers stolpskott från att leta sig in eller studsa till någon av två framrusande spelare.

1-0 där och jag är inte säker på att holländskorna hade orkat resa sig.

För det var inte mycket än så som skiljde i den här matchen.

En centimeter hit. Eller dit.

Och Sverige ”hade” den här matchen.

Att Holland tog sin i den efterhand berodde mest på att Sverige inte fick utdelning och inte orkade hålla trycket.

De orange tjejerna fick en nytändning när de kände att de var med i matchen, trots allt.

Och redan inför förlängningen var det tydligt att Holland hade övertagit greppet. Svenskorna fick soppatorsk.

Det här blev en helt annan semifinal än den första från Lyon.

Som natt och dag sett till tempo och intensitet.

Men jag tror att Sverige hade mått bättre av att få den farten mot sig, det såg vi tydligt mot Tyskland.

Det blir inte riktigt samma flyt när motståndarna – som Holland gjorde – står lågt och spelar tillknäppt.

Sverige pressade bort Holland och ägde den här matchen.

Men skapade betydligt fler klara målchanser mot Tyskland.

Det här svenska laget har offensiva krafter som trivs bättre när de får läge att kontra och dra iväg på ytor bakom motståndarnas försvarslinjer.

Svårare att skapa tillräckligt skarpt i ”uppställt spel”.

Det såg vi mot Chile, delvis mot Kanada och i den här matchen.

Men ändå.

Vi hade den här matchen i vår hand.

Den stora chansen att nå en VM-final.

Frågan är när den möjligheten dyker upp igen?

Damfotbollen växer starkt på flera håll, ingen kan ha missat det och Sverige har halkat efter.

Det låter konstigt när vi har ett svenskt landslag i en bronsmatch. Men det är viktigt att vara realist i det här läget.

Om fyra år kommer det vara ännu fler nationer som utvecklats i positiv riktning, några av de större som blivit ännu bättre.

Sverige har idag väldigt får spelare som ens platsar i de allra bästa klubblagen, det är ingen tillfällighet att landslagsspelare flyttar hem till den liga som inte längre är i närheten av att vara den bästa i Europa.

Vi har sett ett VM där Peter Gerhardsson fått ut max av sitt lag, svenska spelare som varit bäst för det gäller och (i ärlighetens namn) lite halvflyt med hur motståndet föll på plats.

Ingen kan ta det ifrån en enda av dom.

Men när får ett svenskt landslag den här stora chansen igen sett till hur framtiden sannolikt ser ut?

Jag är rädd för att det kan dröja ett tag.

Ekwalls spelarbetyg:

Hedvig Lindahl – 3

Stabil. Och visade sin klass när det behövdes: fenomenal räddning på nick efter hörna som hade gått in om inte Lindahls fingertoppar styrt bollen i ribban

***

Hanna Glas – 3

Strålande jobb mot Lieke Martens i första halvlek. Gav inte den holländska stjärnan en meter. Hade också ett par väldigt bra offensiva aktioner i första halvlek.

Nilla Fischer – 4

I stort sett felfri. Hade fullständig koll på såväl motståndare som den egna försvarslinjen. Agerade kyligt när hon fick läget i det holländska straffområdet och var bara någon millimeter från ledningsmål.

Linda Sembrant – 2

Smart och följsam. Gjorde egentligen bara ett misstag när hon gick bort sig i en brytning på Hollands 1-0-mål

Magdalena Eriksson (111) – 2

Hade det relativt lugnt tills van der Sanden kom in och röjde på hennes kant. Då fick hon det jobbigt. Som alltid ett hot med sin vänsterträff på inlägg, hörnor och frisparkar. Men inte helt hundraprocentig där ikväll.

***

Elin Rubensson (78) – 2

Blev startspelare på uppvärmningen och gjorde återigen ett starkt jobb i det tysta. Tog flera långa defensiva löpningar och såg väldigt trött ut när hon fick utgå.

Caroline Seger – 3

Ovärderlig för det här svenska laget, sprider nån sorts harmoni med sitt lugn och förmåga att läsa spelet. Men lite slarvigaremed passningsspelet än vi sett tidigare under turneringen.

Kosovare Asllani  – 4

Strålande match. Både offensivt och defensivt. Låg rätt i press och skärmade av holländska spelmotorn Spitse. Och var ständigt ett hot framåt med skön förmåga att alltid gör något kreativt av bollen.

***

Sofia Jakobsson – 2

Gavs inte riktigt samma ytor som mot Tyskland och då blir det lätt att Jakobsson kör fast. Så blev det den här gången. Hon fick dessutom väldigt få en-mot-en-situationer att jobba med.

Stina Blackstenius  (111) – 2

Hamnade väldigt övergiven i de flesta bollkontakter. Och när hon väl fick bollen överdrev hon spelet på egen hand. Jag hade gärna sett lite fler direktspel bakåt för att sen hitta nya ytor.

Lina Hurting (78) – 2

Var inte rädd för att ta initiativ. Ville verkligen hota sin motståndare. Kom runt första gången, men sen var det stopp. Vi hade hoppats på mer.

Avbytare:
Jennifer Falk (mv)
Zecira Musovic (mv)
Jonna Andersson (111)
Madelen Janogy (78) 
Amanda Ilestedt
Julia Roddar
Julia Zigiotti (78)
Anna Anvegård 
Mimmi Larsson (111)
Olivia Schough

PATRICK EKWALL