Foto: Bildbyrån

AIK har varit ”sådär” och Djurgården har hyllats för en ”superstart”. Jag personligen skriver inte under på annat än att AIK inte har varit lika bra som sin potential och att Djurgården ännu har en del att bevisa. Derbyt ger mig rätt. I alla fall i min ögon. 

Derbyn i 08-området i allmänhet är för mig rejäla höjdpunkter men jag skulle ljuga om Djurgården – AIK på förhand gav mig den bensin på elden som man vill ha. Det kändes väldigt svagt på förhand och jag vet inte vad som kan få mig att ändra uppfattningen: det skulle vara polisens extremt korkade ”försök” att förbjuda det ena efter det andra. Men det gör mig mer förbannad än förväntansfull.

***

21 127 åskådare kan inte av någon anses som godkänt.Derby, hallå?

***

Det var aldrig i närheten av att bli utsålt på Tele2 och bara det är sorgligt nog, folk borde behöva slåss för en plats på läktaren. Själv hamnade jag på en buss där två individer ”just fått tag på biljetter” 70 minuter innan avspark. Det borde ha varit omöjligt. Men strunt i det. Matchen.

Djurgården tog tag i taktpinnen, AIK väntade. Och de väntade smart. Dif hade bollen men kom inte riktigt loss. Visst fanns det chanser men det vore lögn att måla upp en första halvlek av högsta klass för den var, med allsvenska mått mätt, ganska medioker. Jack Lahne blev varnad & Jack Lahne hamnade i två fina målchanser. Sen tog vi kaffe. Lite hårddraget.

***

Tarik Elyounoussi. Gånger två. Där har ni facit för hur det här derbyt slutade. AIK vann, Djurgården försvann och alla argument för att det var orättvist kommer att spolas ner i närmaste toalettstol omgående. Djurgården tappade det mesta på planen och publiken vandrade hemåt. Det var en slags komplett ”Djurgården kan inte vinna” över det hela och jag kan tycka att det var sorgligt. För Djurgår’n har ett material som ska/borde kunna matcha ett AIK som ännu inte hittat helt rätt än, en klart tuffare match. Givetvis saknas mittlåset Erik Berg och Marcus Danielson något enormt i den här matchen. Stabiliteten blev kanske inte avgörande men samtidigt tror jag att det hade gjort en enorm skillnad.

Rikard Norling har tagit ett nödvändigt och väldigt klokt beslut i att gå tillbaka till grunderna. Grunderna som gav AIK SM-guld 2018 och som på så många sätt präglar hans AIK: Stabilitet.

***

Det ska absolut inte dras för stora växlar på ett enskilt derby då dessa lever sitt eget liv. Men. AIK vinner utan att imponera. Djurgården förlorar utan att vara i närheten. Tolka som det tolkas kan men nog ser jag vägskäl i gryningen, det gör jag.

Kim Bergstrand och Thomas Lagerlöf har börjat ett bygge som på många sätt är intressant men det går icke att fortsätta det bygget för långt från toppen.

Rikard Norling är läskigt medveten om att han ”aldrig blir större än klubben”. Det som förlänger hans liv som chef i AIK är vinster likt dessa, knappa men klara. Vinn eller försvinn gäller alltid. Om man (han) inte älskar det är det slut. Han avgudar det.

***

Det är ”bara” en av trettio matcher för Djurgården men ändå finns det anledning att åtminstone fundera på ”varför”. Prestationerna inledningsvis i allsvenskan var bra och lovorden strömmade in. En serie är lång och måste präglas av en tydlig känsla.

Astrit Ajdarevic är en profilvärvning och han har inte alls tagit den huvudroll de blårandiga hade hoppats och trott ännu, Det finns ännu tid men det går inte att skjuta upp det speciellt länge till. Vi har snart dammat av en tredjedel av det allsvenska seriespelet.

Mohamed Buya Turay är en vass forward med siktet inställt. Det han måste få ordning på är humöret. Han hamnar (allt för ofta) i dispyter och tjafs, det gynnar aldrig honom. Fokus på det han ska göra och det han kan kommer att hjälpa både honom och Djurgården till mycket bättre resultat.

***

Tarik Elyounoussi är spelare med extrema kvaliteter, i den här matchen visade han sitt värde. Killen är guld värd.

AIK är regerande mästare med allt vad det innebär, men framför allt är de numera Norlings trygga AIK. Jag är inte någon vän av att åberopa statistik men det facit Rikard Norling har skojar man inte bort. Det finns ett fokus i att lyckas i kvalet till Europa och det som återstår att hitta rätt konstellation offensivt. Kanske är Kolbeinn Sigthorsson det som saknats hittills. Hur som helst är AIK på intet sätt avsågat från toppen och det går inte att bortse ifrån.

***

Det rullar vidare och även om man vill värja sig lite kommer vi inom ett par, tre omgångar, ha en tabell vi får förhålla oss till mer eller mindre säsongen ut. AIK har jag absolut en tro på att de hamnar i den absoluta toppen, Djurgården har jag inte tippat där och den här insatsen ger mig inte anledning att ändra åsikt. Men jag har haft fel förr.

***

Jag försöker alltid att inte kommentera saker utanför själv fotbollen men nu är jag så trött på polisens försök och uppenbara uppsåt att störa det kanske bästa bästa med allsvenskan: supporterkulturen. Ni är fel på det och i ärlighetens namn inte ens i närheten av att ha en vettig åsikt. Gör det ni ska men låt fotbollen veta vad den vill ha.

Med det sagt: fler växelramsor mellan supportrar för att förtydliga, fler statements med flaggor eller Dif:s ”1312”. Jag är hundra procent för ordningsmaktens existens i vårt samhälle då detta krävs. Ingen gillar kriminalitet eller brottslig verksamhet, där är vi alla med men när det gäller fotboll måste vi landa i vettigare synpunkter. Och det finns massor,,

När det gäller bangers är jag dock med på polisens sida till 100%: omedelbar utvisning på livstid. Jä*la påfund. (mvh Gubbe).

***

Vi måste njuta, tiden går för fort. Snart är en tredjedel avverkad och man har knappt vaknat. Mera, mera, mera. Tack på förhand.