Foto: Bildbyrån

Han skadade korsbandet som tolvåring i Malmö FF, och fick beskedet att han gjorde bäst i att lämna klubben. Nu gör Astrit Seljmani succé i superettan med Varberg – sex mål på sex matcher, skytteligaledning och utsedd till Månadens spelare. Vid sidan av hans succé på planen så kämpar hans 14-åriga bror mot cancer. Nu firar Seljmani varje mål med en målgest för sin sjuka bror.
– Det är för att hylla honom. Han är min idol och min största inspiration, han motiverar mig i allting jag gör, säger Seljmani till FotbollDirekt.se. 

Varbergs BoIS tippades att åka ur superettan. Vid upptaktsträffen inför säsongen så hamnade BoIS näst sist i tipsen. Endast Syrianska var mindre betrott. Efter sex omgångar ser det helt annorlunda ut. Varberg har sex raka segrar, enda obesegrade laget och sju poäng ner till tvåan i tabellen.

I anfallet har nyförvärvet Astrit Seljmani stått för sex mål och ledning i superettans skytteliga. I dagarna blev han utsedd till ”Månadens spelare” i superettan, ett nyinstiftat pris för serien där Seljmani blev första vinnaren någonsin.

– Det har gått jävligt bra. Vi har vunnit sex raka matcher och dessutom dominerat sex raka matcher. Det har inte varit någon match där vi haft tur, vi har kanske haft någon stolpe med oss någon match men i matcherna i stort så har vi drivit spelet, säger han till FotbollDirekt.se.

Då var ni långt ifrån favoriter på förhand…

– Väldigt väldigt långt ifrån favoriter. Men det är fotboll, det är elva man därute som ska göra det. Vi tror på oss själva och vi har ett ett jävla härligt gäng. Vad media och folk runtom sagt, jag visste ju att det var helt fel. Jag förväntade mig att det skulle bli såhär bra, kanske inte att vi skulle ta sex raka segrar direkt men definitivt att vi skulle vara med däruppe och slåss. Vi skulle vara ett av lagen som slogs om att gå upp i allsvenskan.

Efter säsongen med Torn i fjol så var flera klubbar intresserade av Seljmani. Han kände Varbergs tränare Joakim Persson sedan tidigare, i Kristianstad. Det blev avgörande.

– Jag visste vad jag skrev på för. Det har blivit exakt som det jag trodde. När Jocke hörde av sig, då var det inget snack. Det fanns några andra klubbar som hörde av sig men då var det glasklart. Han är så bra på att få ut mest möjligt av alla spelare, både på träning och på match. Så det är klart att han var en tungt vägande faktor till att jag valde Varberg. Det har gått väldigt bra hittills. Man märker att staden börjar stötta oss mer och mer nu, och det betyder mycket också.

22-årige Seljmani värvades in inför säsongen efter ett 2018 i division 1-nykomlingen Torns IF där han stod för 13 mål i fjol. Han har varit uppe och touchat superettan tidigare – säsongen 2016 gjorde han åtta matcher för Ängelholm.

Men i år är första säsongen ”på riktigt” för en spelare som tagit en liten omväg till eliten. Efter två år och tre klubbar i division 1 (Kristianstad, Rosengård, Torn) så fick han chansen i Varberg. Men inte långt innan kontraktet skulle skrivas på så fick Seljmani ett tungt besked: Hans lillebror Altin hade drabbats av cancer. Astrit Seljmani berättar om beskedet som präglat hans liv de senaste månaderna.

– Det hände i vintras, precis innan jag skrev på för Varberg. Det var i den vevan som beskedet kom. Min lillebror har alltid varit den som driver mig mest, han pushar mig alltid att jag ska göra mitt bästa, och han har alltid velat att jag ska nå så långt som möjligt. Han är min största supporter och jag är hans.

Broderns cancerbesked kom överraskande för Astrit Seljmani, som själv har känt att han velat vara på plats för att stötta sin lillebror så mycket det bara går. Det har blivit många vändor fram och tillbaka de dryga 20 milen mellan Varberg och Malmö.

– Det är första gången det hänt någon i vår släkt, så det kom väldigt överraskande. Varberg har varit väldigt stöttande i allt det här. Jag får lite ledigt ibland, när jag måste vara nere i Malmö.

–  Det är klart att det blev en annorlunda start på tiden här i Varberg. De första veckorna efter beskedet… jag pendlade varje dag, åkte ner för att stötta honom. När behandlingarna började så sade familjen till mig att nu får du inte komma hit varje dag längre, nu måste du koncentrera dig på fotbollen i Varberg. Men jag åker fortfarande ner och hälsar på så fort jag har en ledig dag.

Spelar han också fotboll? 

– Ja, han spelar i ett lag i Malmö, mittback till skillnad från mig. Men han har inte kunnat spela de senaste åtta månaderna pga sjukdomen. Så han är hungrig på att få spela igen. Han har ett mål nu, det är att komma tillbaka och kunna spela P 14 i Gothia Cup i sommar tillsammans med grabbarna i laget.

– Han är inne på sin femte behandling nu. Om två-tre veckor får vi besked om hur det ser ut, om han måste få mer behandling eller inte. Om vi får ett positivt besked så kan han åka dit (till Gothia Cup). Han ska klara sitt livs största test just nu, större än någon fotbollsmatch. Han tror på det, jag tror på det, vi tror på det. Det är den inställningen vi har.

Altin har ännu inte kunnat se någon Varbergmatch på plats, berättar Astrit. Men inte en minut av storebrors matcher i superettan missas:

– Jag väntar fortfarande på att kunna ta hit honom. Tanken är att han ska komma upp i juni och kolla en match i Varberg om allt går som det ska. Men han följer matcherna från sjukhuset, han sitter där och kollar tillsammans med familjen och läkare. Så varje match är det tio pers i sjukhusrummet som kollar på tv. Jag får ett sms inför varje match, alltid inför matchen får jag en bild på familjen tillsammans framför tv:n. Det ger mig en boost när jag går ut på planen.

Astrit Seljmani har firat sina hittills sex mål i superettan med att forma händerna till ett ”A”. Det är för Altin.

– Det är därför jag gör a-tecknet när jag gör mål, det är för att hylla honom. Han är min idol och min största inspiration, han motiverar mig i allting jag gör.

Hur har det här påverkat dig den här säsongen, på och utanför planen? 

– Jag uppskattar allting mer nu än jag gjorde innan. Jag är frisk och jag får göra det jag älskar att göra. Man får en helt ny syn på allting, man uppskattar allt mycket mer.

– På planen? Det är det som är det fina med fotbollen, när man går in på planen så tänker man bara på fotboll, på att vinna. Jag krigar alltid för tre poäng, varje match. Man lägger allt åt sidan och går in för det.

När FD intervjuar Astrit Seljmani så har han en träningsledig dag. Istället har han jobbat – Seljmani har ett civilt jobb vid sidan av fotbollen i BoIS.

– Jag jobbar som vikarie nu i olika skolor i Varberg, det är allt från lågstadiet till högstadiet. Jag har alltid jobbat vid sidan av fotbollen, jobbat med ungdomar. Jag brinner för det, hjälpa ungdomar som behöver stöttning. Det är något jag gjort länge, jag har gjort det hemma i Malmö också, jobbat med ungdomar som behöver extra stöd efter skoltid. Stöttat dem med allt möjligt, läxhjälp och sådant.

Det är en kombination av ekonomi och Seljmanis egen vilja som gör att han jobbar deltid i Varberg. Men han är även engagerad ideellt. Tillsammans med sina bröder och några kompisar har han hemma i Malmö startat organisationen ”Vi” för att hjälpa ungdomar i behov av stöttning.

– Jag vet hur det är i Malmö, jag har jobbat i många skolor där det behövts extra stöd. Så vi har dragit i gång det här rejält sedan januari egentligen, vi har fått en lokal i Malmö. Det här är det som driver mig, det är det och fotbollen som är mina två stora engagemang. Fotbollen har alltid varit mitt liv, eller sedan jag var fyra år gammal egentligen. Det här med att hjälpa ungdomar, det kom in senare i livet. Jag har sett hur det kan vara för många barn och ungdomar, de har det ofta tufft hemma och det är fantastiskt att kunna ge dem den stöttning de inte hade fått annars.

Om Seljmani själv får bestämma så fortsätter gärna deltidsjobba, även om det skulle bli allsvenskt spel längre fram:

– Jag kommer fortfarande vara engagerad i det här, oavsett om jag jobbar med det eller inte. Jag hade gärna velat ha det vid sidan av fotbollen ändå, även om jag spelar högre upp. I Varberg tränar vi på eftermiddagarna, och det här att gå och dra mellan klockan 8 och 13, sitta och vänta på att det ska bli träning… jag har aldrig gillat det. Jag har gärna det här vid sidan av.

Astrit Seljmani har alltid betraktats som en stor talang i Malmöfotbollen och i Malmö FF. Men bara tolv år gammal åkte han på en allvarlig skada som tvingade honom att staka om karriärsplanerna. MFF sade till honom att sluta med fotbollen.

– Jag drog korsbandet i MFF när jag var tolv år, vi var på en turnering i Danmark. Efter det så bad MFF mig att lämna, mer eller mindre. De sade till mig att du kommer nog inte spela fotboll mer, det är nog bäst om du slutar här.

Vad kände man då? 

– Jag var tolv år gammal, att då få höra att du lär inte kunna spela mer med det här knäet… det var det de sade, att det blir svårt att komma tillbaka när det händer så tidigt, för någon som är så ung. Det var det beskedet jag fick. Att det inte skulle gå.

– Alla som bor i Malmö vill spela i MFF, det är målet för alla som spelar fotboll där. Så det är klart att det blev många frågetecken, ”vafan är jag inte bättre”, typ så. Jag började om, började spela med vännerna igen, för att hitta kärleken till fotbollen. Sedan blev det seriöst igen när jag var 16 och spelade i division 3. Efterhand blev det en morot, att visa dem att de gjort fel.

Hur bra var du i din kull innan skadan kom? 

– Jag var utan tvekan en av de spelarna som de trodde mest på. De hade försökt hämta mig i två år innan jag flyttade dit. Sedan när jag kom dit så gick det riktigt bra fram till skadan. Så det blev ett steg tillbaka för att ta flera steg framåt kan man säga.

Om MFF vill värva dig i framtiden?

– Det är klart jag lyssnar om de hör av sig. Det är inga bad feelings alls från min sida. Jag älskar staden, jag uppväxt där. Det där som hände då, det är glömt för mig. Det var inte klubben Malmö FF som sade det där, det var vissa individer i klubben som sade det.

– Sedan tänker jag inte alls på andra klubbar nu, jag vill vinna med Varberg. Men det är klart, alla vill spela i största klubbarna i allsvenskan och slåss om titeln, så är det ju. Allsvenskan kollar ner i superettan, det är en marknad för dem att hämta unga spelare från, och man är medveten om det. Men jag har tvåårskontrakt med Varberg och det är där jag har mitt fokus.

Det kan bli allsvenskan med Varberg också? 

– Det är inget jag tänker på alls nu. Vi har spelat sex matcher och vi har 18-20 poäng kvar innan vi har säkrat superettankontraktet.

Att du tagit en lite krokigare väg till eliten, hur har det påverkat dig som spelare och som person?

– Det har fått mig att jobba ännu hårdare än jag gjort annars. Innan levde jag lite på talang kanske. Man är mer medveten nu om vad som krävs för att nå upp till den högsta nivån. Mer medveten om allting, om träningen, maten, allt runtomkring. Mer professionell och målmedveten. Samtidigt, jag är bara 22 år. Jag är fortfarande ung. Jag känner ingen panik alls, att ”nu måste det hända”. Utan jag har tvåårskontrakt med Varberg och det är det jag fokuserar på.

Varberg möter Dalkurd hemma i dag klockan 16.