Alla-slår-all(a)svenskan så här långt.

Men Djurgården står obesegrat och leder allsvenskan med flest poäng.

För att Dif är kaminer av järn som brinner hetare än på väldigt länge.

Det är inte helt lätt att greppa allsvenskan så här långt, det har vart lite som det var för några år sen när alla matcher var i stort sett omöjliga att förutse.

Sen kom en dominans från främst Malmö FF och AIK, men även via IFK Norrköping, som skapade ett tydligt skikt av topplagen och resten.

Det finns inget som säger att det inte blir så även 2019, men ändå – så här långt:

  • AIK får skit för at de inte varit tillräckligt bra, men ligger ändå fyra i tabellen – med minst antal gjorda mål av alla lag.
  • IFK Göteborg har ingen trott på men har 3-0-besegrat Elfsborg som i sin tur ligger 3:a efter att ha åkt berg-och-dalbana i prestation.
  • Helsingborg har tryckt tillbaka Norrköping och Hammarby men sett ut som om de stått stilla och spelat fotboll däremellan.
  • Sirius har inte varit chanslöst i någon match. Trots möten med både AIK och MFF.
  • Hammarby stod på fem segrar vid den här tiden förra året, nu har de vunnit en. Mot AFC.
  • Sundsvall fortsätter att få lovord. Men har alltså bara en trepoängare. Mot Malmö. Som i sin tur ligger tvåa efter KRIS-rubriker redan i omgång 2.
  • Östersund har knappast imponerat. Även Morrisson har fått spela, men gjort det i promenadtakt på ALLA positioner Samtidigt. Ändå åtta poäng så här långt.
  • Kalmar FF hará bara en förlust. Mot Sirius.
  • AFC krossade IFK Göteborg i premiären och rätt många trodde på en allsvensk sensation. Nu är dom redan på kvalplats.
  • Falkenberg har varit svårslaget. Trots allt.
  • Det är väl bara Häcken som är som vanligt. Oerhört bra på pappret. Men så snart det brinner till på riktigt så har de vikt ned sig.
  • Och så Djurgården:

Det är förstås ingen tillfällighet att det är ett lag som leder serien just nu.

För det är ett annat Djurgården.

De senaste åren har stjärnorna lyst rätt kraftig i rubrikform; Andreas Isaksson, Kim Källström och Jonas Olsson.

Alla gjorde godkända insatser för klubben.

Men av olika skäl så fanns knappast känslan att de brann med en evighetslåga.

Idag är det Astrit Ajdarevic, Erik Berg och Mohammed Buya Turay som är namnen.

Jag tycker att de med all tänkbar tydlighet visat att de VILL göra allt för Djurgården ska vinna sina matcher. Oavsett vilket.

Och de har fått med sig hela laget. Som vi inte riktigt sett de senaste åren.

Mot Norrköping var det tydligt hur såväl Berg, Ajdarevic som Turay drev sitt lag framåt för en kvittering efter en första halvlek som östgötarna fått lite dit de ville.

Isak Pettersson var formidabel i Norrköpings mål men till slut gick det inte att stå emot en glöd som skapat en fullt utvecklad eldsvåda hos Erik Berg; han forcerade in i Norrköpings straffområde och nickade kontrollerat in 1-1-målet på Jonathan Rings perfekta inlägg.

Då hade Berg hunnit vara väldigt nära målskyttet en stund innan och långt innan dess brunnit så pass mycket att han förmodligen borde blivit utvisad efter en olycklig tackling med sträckt sula över smalbenet på Kalle Holmberg; tjurig, lite Mellberg-arg, vinnarmentalitet.

Turay hade försökt på sitt sätt, inte lika lyckosamt förvisso, men det fanns ändå något att ta fasta på.

Nej, det var inte så smart att protestera såg överdrivet mycket över ett inkast som vinkades emot honom (korrekt domslut, för övrigt).

Men VILJAN!

För att få ett skett inkast.

Den säger en del.

Och när 1-1-målet kom på övertid sparade Turay på jubelscenerna för att istället rusa tillbaka på andra planhalvan för att omgående jaga mer än en poäng.

Ajdarevic?

Började på bänken. Sliten.

Såväl Bergstrand som Astrit intygade det. Där har vi också ett ”nytt” Djurgården. Att våga vila en av stjärnorna för att spå ut max av honom. Och av laget.

Ajdarevic var en injektion när Djurgården sakta men säkert tryckte tillbaka IFK Norrköping. Spelade smart i passningsspelet, var jobbig att hantera i straffområdet och omfamnade ögonblicket med en aura som ger vibbar av framgång.

Det – och mer därtill såklart – gav 1-1 mot IFK Norrköping i en match som Djurgården hade förlorat 9 gånger av 10 förra året.

Djurgården leder allsvenskan efter fem omgångar för att de varit tillräckligt bra, och de är obesegrade för att det är en järnkamin som brinner intensivare och starkare än på väldigt länge.