OSLO: Vårvärmen har strålat över Stockholm, gräsmattan nylagd inne på Friends och att har gått på sedvanlig mångårig rutin från Scandic Park, där bakom de finare flanörerna från Öfvre Östermalm..

Och ser vi till spel och resultat så blev Rumänien en relativt bekväm resa fram till tre poäng i EM-kvalets första match.

Different story nu.

Norge på en sandåker, isande nordanvindar över vinterkylslaget Oslo, 20:45-match en tisdagkväll, lillebror som har allt och vinna med Lasse Lagerbäck vid rodret.

Det känns inte helt bekvämt.

Norge-Sverige sänds i norska TV2, baggarnas motsvarighet till TV4, och deras trailer inför matchen säger allting om vad den här matchen betyder för var fotbollskusin från landet.

En allvarlig man tittar in i kameran och säger:

”Jag är inte svensk. Och det är jag glad för.

I skidspåren leker vi med svenskarna. Och nu ska vi banka dom gul och blå på grönt gräs”

Utan ett uns av glimt eller ironi.

Tänk er tvärtom, vi svenskar ser inte riktigt på den här matchen med samma glöd.

Den är lite häftig för det är ett skandinaviskt derby, men där är väl vår arvfiende snarare Danmark och den har en speciell laddning såklart med polarna Lagerbäck och Janne A på vardera sida.

För Norge och norrbaggarna är det större än så. Sverige på Ullevål är det närmaste en VM-final som Norge kan komma.

De kommer offra allt för att få svensken på fall.

Rambo Henriksen lär inte släppa en jävel över bron utan berått mod, Tarik Elyonoussi får krafter nog att pressa sönder ett svenskt försvar över en hel match och Joshua King kan sannolikt forcera genom en Gran eller två om så krävs.

Har Sverige den elden i sig inför den här matchen? Sannolikt inte. Men vi måste vara beredda på att det kommer att smälla, det kommer gå undan och det kommer inte vara lika bekvämt och myspysigt som det kan vara under ett tak på Friends Arena.

Janne Anderssons elva måste – som vanligt – vara lite smartare än motståndarna och det gäller i allra högsta grad på Ullevål eftersom hjärtat kommer pumpa rödare och intensivare på hemmaspelarna.

Det är klart att det går att lösa, Sverige har gång efter gång bevisat att de har just exakt den smartness och kunskap som är tillräcklig, men det en finns en risk att det här kommer bli mycket tuffare än vi anat.

Till att börja med har Norge under Lagerbäck skapat ett homogent och svårslaget lag. Spanien kunde förvisso gjort 5-0 på norrmannen under den första halvleken i Valencia men å andra sidan kunde Norge med lite flyt ha fått med sig en poäng efter den andra.

Det tycker jag säger en del om det hör norska laget och dess slagstyrka.

Sen får vi inte glömma att Sverige kommer till den här matchen utan två av våra mest namnkunniga spelare: Victor Nilsson Lindelöf (pappa häromdagen, grattis) och Emil Forsberg.

Och ovanpå det talas det om att gräsmattan på Ullevål är en fullständig katastrof, sumpig och utfylld med massor av sand.

Nu när jag inte helt säker på att det missgynnar Sverige mer än Norge, för det var ett tag sen Drillo röjde som mest här och inte brydde sig om de spelade på bomull eller asfalt.

Men det kommer blir svårare för Sverige att spela sig ur en ursinnig press, som jag förväntar mig att de kommer utsätta den blågula uppbyggnaden för.

Det talas om att det svenska laget sannolikt måste anpassa sitt spel till viss del på grund av planens beskaffenhet och det känns heller inte särskilt tryggt. Det sista jag vill se det här svenska laget göra är någonting som de inte riktigt är bekväma med.

Kn det tillochmed vara så att Janne Andersson väljer en startelva till viss del efter yttre förutsättningar? Lex Tobias Linderoth i snöiga Moldavien en gång på Lagerbäcks tid.

Jag tror inte att planen är helt perfekt för en fotskadad Albin Ekdal att kasta sig ut i, till exempel.

Det är väl snarare så att den är mera Gustav Svensson-anpassad och då utgår jag från att Sebastian Larsson tar en kant, där jag hoppas att Viktor Claesson nu får den vakanta vänstersidan för det är Claessons i särklass bästa position.

Jag utgår från en försvarslinje med Kraft istället för Lustig och att Marcus Berg/Robin Quaison fortsätter som en duo längst fram.

Lite beroende på hur matchen gestaltar sig är det förstås så att Alexander Isak i kalasform gärna får mer än tre minuter men det kan också var så att Sverige tvingas köra en hel del Långa Bollar på en Bengt som kan bli Sebastian Andersson en bit in i matchen.

Kallt blir det i alla fall. Ruggigt. Blåsigt. Sandigt.

Och riktigt jävligt.

Lillebror kommer vara jobbigare än någonsin.