Foto: Bildbyrån

Andreas Yngvesson var högst bidragande till Malmös SM-guld 2004. Kultspelaren följer fortfarande MFF på nära håll och för FD berättar 44-åringen att han tackade nej till pengarna utomlands för att spela i den himmelsblåa tröjan och att kärleken till klubben fortsatt är stark.
– Malmö är Sveriges bästa lag. Rent fotbollsmässigt är de överlägsna, men de är också sin egna värsta motståndare, säger Yngvesson till FotbollDirekt.se.

Han är född och uppvuxen i Sundsvall, har gjort två sejourer i ”Giffarna” och även två år i AIK – men hjärtat klappar för Malmö FF än i dag.

Andreas Yngvessons fyra säsonger i den himmelsblåa tröjan 2002-2005, där det blev totalt 13 mål och 12 assist på 79 allsvenska matcher, satte onekligen avtryck.

Anfallaren var en nyckelspelare i det MFF-lag som vann SM-guld 2004 och för FotbollDirekt berättar han att kärleken från Malmöfansen fortfarande är stor.

– Nuförtiden är det väl mer pappor och farbröder som känner igen mig därnere, haha… Nej men det är bara positiva reaktioner från MFF-supportrar – vilket bara det är stort i sig! De är ju rätt patriotiska, skåningarna. Det är svårt att som ”utomjording” komma till MFF och bli erkänd där, men det har jag lyckats bli. Jag och en av mina bästa vänner, Nicke Skoog. Vi räknas som MFF:are även fast vi egentligen inte är det, säger Yngvesson som i dag inte längre sysslar med fotboll som arbete.

– Jag jobbar med unga män som missbrukar, så det har ingenting med fotbollen att göra.

Varför?

– Jag jobbade för MFF som ansvarig för ungdomsakademin, men så var det till sist min tur att följa efter kvinnan så vi flyttade upp till Vallentuna.

Så du har ingen koppling till fotbollen längre?

– Nej, ingen koppling bortsett från det känslomässiga och då är det MFF som gäller!

Hur mycket följer du Malmö FF i dag?

– När jag är nere går jag och kollar på matcherna. Jag följer alltid tabell och resultat, men jag ser inte alla matcher.

MFF hade en väldigt jobbig vårsäsong i fjol men studsade tillbaka med nya tränaren Uwe Rösler och slutade till sist trea i allsvenskan och tog sig hela vägen till Europa Leagues sextondelsfinal. Vad säger du om fjolårssäsongen?

– Alltså nu är jag inte färgad när jag säger det här, för Malmö är Sveriges bästa lag. Rent fotbollsmässigt är de överlägsna, men de är också sin egna värsta motståndare. Vi såg under våren att inte mycket behövs för en rejält kräftgång. Är man inte på tårna funkar det inte, för så enkelt är det inte att vinna allsvenskan. Men att MFF har bäst fotbollskvalitet i Sverige, det råder det ingen tvekan om.

Malmö FF har vunnit hela fem SM-guld under 2010-talet, men vann bara en ynka ligapokal under nya seklets tio första år – då alltså 2004 när Yngvesson hade en tongivande roll. Hur MFF anno 2004 hade stått sig mot de senaste årens MFF-guldlag?

– Skulle vi mötas tio gånger hade vi absolut varit med och slagits om vilka som vunnit mest. Men med det sagt så spelade vi i det gamla gänget långtifrån den roligaste fotbollen. Jämför man med dagens MFF var vi nog klart mer fysiska, taktiska och var mer ”grisar” som snackade mycket skit på planen. I dag har spelarna en helt annan bollkontroll och de är mycket bättre individuellt än vad vi var. Kanske att vår upplaga från 2004 mer var ett lag där vi inte brydde oss om våra egna insatser, det räckte snarare att vi vann våra matcher!

Och så hade ni Afonso Alves som kunde göra det kreativa framåt?

– Ja exakt, Afonso, Niklas Skoog och sedan också Markus Rosenberg som gjorde det där lilla extra, men bakom dessa var det många krigare. I dag är det fler spelare som vill synas.

Har du kontakt med några spelare från din tid i Malmö i dag?

– Niklas Skoog, Jon Inge Höiland, Thomas Olsson och Mattias Asper, de var mina vänner i laget då men den enda som jag har nära kontakt med i dag är Niklas Skoog, ja han är den enda. Livet går vidare…

Det är bara Markus Rosenberg från din tid som fortfarande spelar va?

– Ja, sedan är Daniel Andersson sportchef och Olle (Olof Persson) hoppade ju nyss av jobbet som assisterande tränare i MFF. Men man fattar ju att det bara är Rosenberg som är kvar, det är ju nästan 15 år sedan jag lämnade klubben som spelare, haha! Så ja, det är väl rätt naturligt men jävligt starkt av ”Mackan” att orka hålla på och fortfarande spela på en så hög nivå!

Efter att ha lämnat Malmö FF för Landskrona sommaren 2005 varade karriären inte särskilt länge till. Året därpå tackade Yngvesson för sig på elitnivå, blott 32 år gammal. Om den i dag 44-åriga Yngvesson är belåten nu när han ser tillbaka på sina år som professionell fotbollsspelare?

– Det fanns ett läge där jag kunde välja pengarna, men där jag i stället valde Malmö framför att sticka ut i Europa. Jag fick fantastiska minnen i MFF. Jag vann guld med klubben 2004 och det var enormt stort. Jag kan inte säga att jag är missnöjd förutom att jag ekonomiskt hade haft mer på kontot om jag valt utlandet, men det är inget som stör mig i dag. Absolut inte.

Vad var det för klubbar som ryckte i dig?

– Det var flera. Strasbourg, Newcastle, Portsmouth, Larnaca på Cypern… Det fanns massa men jag valde det sportsliga för att se hur långt det kunde gå.

Det är inget som du ångrar?

– Nej, va fan ska man ångra det för? Ekonomiskt absolut, men hade jag inte spelat i MFF hade jag till exempel inte fått Nicke Skoog som nära vän. Så nej, jag ångrar det inte alls!