Hur länge orkar landslaget, förbundet, förbundskaptenen, landslagschefen och alla oskyldiga landslagsspelare leva i lögnen?

Eller tror någon på allvar att Emil Forsberg blivit så pass skadad i ljumsken över en natt att han absolut måste lämna landslagstruppen två dagar före en match i Oslo?

Det är så mycket uppgifter, så många källor, så många indicier att det inte längre är trovärdigt att skylla allting på media.

Och mitt i brinnande EM-kval-samling sitter nu Janne Andersson i ett läge där han tydligt måste betona vem som bestämmer vad som gäller i det här landslaget: är det han, spelarna eller är det någon annan?

Det är klart att ingen i landslaget vill ha något trubbel, ingen vill ställa sig mitt i en konflikt och då får det heta att allting är toppen och Forsberg får meddela via SvFF:s mediakanaler att han verkligen älskade att vara med killarna i laget.

Men nu drar han direkt hem till härliga Leipzig.

Vi kan säga mycket om just turerna kring Emil Forsberg, men vi kan konstatera att ingen kan bevisa om han har fått ont i ljumsken över natten eller inte.

Men.

Varför skulle det överhuvudtaget bli offentligt två dagar före matchen mot Norge? Varför skulle vi bjuda Lasse Lagerbäck på den nyheten?

Och när det sägs att Forsberg inte är jätteskadad men inte klarar av två matcher på tre dagar så undrar jag:

Var startelvan mot Norge redan uttagen? Han blev utbytt mot Rumänien efter en timme, han kunde kanske spela en halvtimme mot Norge? Det blir 90 minuter på tre dagar.

Eller så hade Emil Forsberg, som i pressmeddelandet meddelar hur mycket han älskat att vara med killarna i landslaget igen, valt att vara kvar med sina kompisar över matchen i Oslo för att stötta sina lagkamrater i en viktig match.

Kunde inte Leipzig vänta en dag på sin spelare till en rehab/vila under ett landslagsuppehåll?

Micke Lustig haltade av banan igår. Han har inte åkt hem till Skottland än. Eller skyndat med att meddela att han gärna drar så fort det går.

Det finns givetvis ett skäl till att uppgifterna om att Emil Forsberg ville dra från landslaget  kom redan igår efter matchen och där får ni alla fritt fram att spekulera, men det är ju ingenting som etablerade kollegor i branschen bara har tagit rätt ut ur luften.

Ingen i landslaget – inte ens presschefen – gjorde sig nåbar när nyheten var ute. Jag har varit med så pass länge att jag förstår exakt vad det handlar: ingen vet vad de ska säga. Eller får säga.

För det hade varit väldigt enkelt att omgående slå tillbaka mot uppgifterna som helt falska och påhittade; dementera tungt, slå näven i bordet, sudda ut alla tänkbara spekulationer och den lavin av åsikter som sköljde över sociala medier igår.

Istället: tystnad.

Det går inte att dölja det uppenbara längre. Inte ens med dagens statement om en ljumske och om att allting är frid och fröjd.

Det finns alldeles för många trovärdiga källor som under länge tid rapporterat om motsatsen.

Den här gången har det blivit lite för tydligt, lite för uppenbart.

Vi minns hur tysk media rapporterade om att Forsberg inte riktigt uppskattade Janne Andersson, det slogs tillbaka som ”illasinnade rykten”.

Vi tog del av Robin Olsens och Victor Nilsson Lindelöfs mediabojkott i landslaget, som till slut förklarades med att ”spelarna gör som de vill”.

Vi fick uppgifter om att ett av skälen till att VNL nu tackade nej till landslaget var att han var upprörd över att kompisen John Guidetti petats, men uppgifterna slog kraftfullt tillbaka som nonsens och man hänvisade till ”personliga skäl” som inte preciserades.

Och ingen i hela världen kunde ta miste på vad Forsberg tyckte om att bli utbytt i EM-kvalmötet med Rumänien, för att sen gå rakt igenom mixade zonen utan att prata med någon.

För övrigt hakade Robin Olsen på Forsberg och vägrade tala med media, oklart vad Olsen hade för skäl att toknobba intervjuer.

Finns det någon som tror att det är en tillfällighet?

Det är det inte.

Det finns några gemensamma nämnare när det gäller de här spelarna, några är väldigt nära vänner och alla har samma agent, Hasan Cetinkaya.

Ingen är särskilt förtjust i Janne Andersson och det härrör sig framförallt till Guldbollen 2017. Den gick lite överraskande till Andreas Granqvist.

Det var en jämn strid med Emil Forsberg och det framkom uppgifter om att Janne Andersson, som är jurymedlem, hade lagt sin röst på Granqvist.

Där tog missnöjet fart.

Det handlar också om nån sorts ”maktkamp” efter det att Zlatan Ibrahimovic lämnade landslaget (detta hade förstås aldrig hänt om Z fortfarande varit kvar).

Det yngre gardet som vill ha större makt i en hierarki där de äldre (Markus Berg, Sebastian Larsson, Andreas Granqvist) fortfarande är knapphålet högre med landslagsledningens goda minne.

Om det är agent Cetinkaya som är roten till problematiken har jag ingen aning om, det går förstås bara att spekulera kring det men det vore ingen särskilt djärv gissning att tro att han har ett finger med i spelet.

Även om spelarna är vuxna människor som borde ha stake nog att stå för sina egna beslut.

Trots att Sverige gått väldigt bra under Janne Andersson så har det alltså inte varit fullständig harmoni de senaste två åren.

Vilket det inte behöver vara i ett lag, för det är klart att det alltid finns slitningar – så har det varit även i det svenska landslaget, värst under VM 2006 i Tyskland. Vilket bekräftats flera gånger om.

Och nu sitter landslaget med en situation som snart börjar bli ohållbar.

Det är upp till Janne Andersson att bestämma hur han ska ta sig an problematiken. Antingen låtsas han som det regnar och hoppas att alla tror på storyn om en ljumske som är skadad eller så gör han klart för ALLA att landslaget bara är till för de som vill vara med under de premisser som gäller.

Blir man tjurig för att man blir utbytt är det väl en sak – jag tror det finns få spelare på elitnivå som uppskattar ett byte –  men om laget vinner matchen kan det inte vara ett skäl för att tjura ihop. Oavsett vad man anser om förbundskaptenen.

I sådana fall tycker jag precis som jag tyckte när Tomas Brolin och Zlatan Ibrahimovic nobbade spel i landslaget:

Vill du inte vara med, ska du inte vara med.

Alltså, om det inte passar: stanna hemma.

Oavsett vem du är, hur du är eller om du blir utbytt.

”Emil och jag är helt överens om att detta är det klokaste beslutet just nu”, säger Janne Andersson i SvFF:s presskommuniké om att Forsberg lämnat truppen.

Och allt är frid och fröjd.

Hur länge hoppas alla inom landslaget att folk ska tro på det?