Foto: Bildbyrån

Johan Wiland missade slutfasen av förra säsongen och Hammarby fick problem. I december opererades stjärnan och han är ännu inte tillbaka. Det är en 38-åring med stor motivation men som medger att karriären kan vara i fara.
– Det kan det vara. Jag vet ju inte hur det kommer att kännas och fungera när jag börjar träna igen. Men om det går så hoppas jag verkligen kunna spela i två år till, berättar Wiland för FotbollDirekt.se.

Johan Wiland är tillsammans med Andreas Isaksson bland det största av målvakter Sverige har sett över 2000-talet. SM-guld med Elfsborg redan 2006 och flera år hos suveränerna FC Köpenhamn och flera ligatitlar och Champions Leagues gruppspel.
Det är utan vidare som hamnar högt på en allsvensk ranking.
Meritmässigt knappast slagen av någon.

Men långt uppe i fotbollsåldern så har han haft det blandat sedan han gick till Hammarby. Han har hunnit visa att han ännu har toppkvaliteter men samtidigt har han en kropp som hackat. Strax före jul opererades han för axelproblem som stoppade han i de sista allsvenska omgångarna och som alltjämnt stoppar honom.
Några garantier finns inte för att hans problem ska kunna lösas genom det där ingreppet i december och två månader i mitella – men han vill inte ge upp.

– Jag har hela tiden sagt att jag siktar på sommaren och det gäller fortfarande. Jaja, jag är motiverad och vill spela i ett par år till, säger han men kommer in på en skada som är lurig och som skulle kunna tvinga honom att sluta:

– Det kan det vara. Jag vet ju inte hur det kommer att kännas och fungera när jag börjar träna igen. Men om det går så hoppas jag verkligen kunna spela i två år till. Jag menar jag har axelproblem och det jobb jag har. Kombinationen av sådana här problem med axlar och vara målvakt och kasta sig efter bollar är väl inte den bästa, säger han och skrattar till.

Berätta om läkarna och deras syn?
– Nej, men det får mig att må bra. När jag gör återbesök så säger läkarna att det går som det ska men att det går långsamt. Och det är väl så när man är 38 och inte 20 längre, funderar Bajen-stjärnan.
– Ja, Hammarby vet hur det ligger till och ger mig all tid. Jag vill ju vara med om det här. Ah, det är så mycket som är spännande i klubben och jag har ju inte varit här så länge. Jag känner massor av inspiration över den satsning som Bajen påbörjat och hoppas verkligen få uppleva mer.

Men samtidigt bromsar du dig själv, det behöver inte läkarna göra som när du bröt armen 2005?
– Ingen press, ingen stress. Jag vill inte känna det. tar det här någon månad längre så är det så. Jag vill ju som sagt spela fotboll i ett antal år till om kroppen bara håller så jag vet vad jag ska göra. Ja, men det blir lättare med erfarenhet och man har gått igenom saker tidigare. Det är ju jag som kan min kropp bäst, bara jag som vet hur det känns. Det var annorlunda när jag bröt armen 2005. Då behövde jag bromsas men det blev ju bra den gången och jag vann SM-guld året efter. Nu behöver jag inte bromsas på samma vis i och med att jag har helt andra perspektiv.

Inte det minsta frustrerad?
– Jo, men det är klart att tiden går ju långsamt och det är så där när man längtar efter det roliga.

Ge oss avslutningsvis hur du ser på Hammarby nu jämfört med inför allsvenska premiären i fjol?
– Jag kom ju i ett läge till Hammarby när man började satsa större. Vi är lika bra nu, minst. Jämfört med förra året vid samma tid så är vi definitivt minst lika bra, om inte bättre. Och så har vi fått faciliteter ute på Årsta som gör Hammarby ännu större. Ja, men det går att jämföra med FC Köpenhamn. Det är samma snitt men mer Hammarby än vad FCK skapar FCK-känsla över sin anläggning. Och så har ju vi större publik och en lika fin arena, om än inte riktigt lika stor. Ja, men det känns otroligt inspirerande att få vara i en klubb som har den otroliga potential som Hammarby har, avslutar ett namn som gjorde hela sju år i Skandinaviens största klubb som omsätter uppemot en miljard kronor.