LÅNGLÄSNING: Psykningar biter inte på Linnér – ”Jag är som en lobotomerad häst”

DUBAI/STOCKHOLM. Idag fyller AIK-målvakten och SM-guldhjälten Oscar Linnér 22 år. Ingen ålder för en målvakt. I en lång intervju med FD berättar han om känslan att vinna guld i sitt hjärtas klubb, den uppmärksammade tatueringen, drömmen om landslaget, Italien och spel i Champions League. Hur han lärt sig hantera kritiken från media och fans och hur är det egentligen att stå i målet framför en hatisk bortaklack – där glåpord och annat haglar.
– Jag är verkligen som en lobotomerad häst ibland. Det är så jag själv ser mig när jag spelar, säger han till FotbollDirekt.se.

Kritiken som Oscar Linnér fick 2017 var inte nådig.

Men han lärde sig av det, gick vidare och lite över ett år senare lyfte han Lennart Johanssons pokal med en nästan orimligt stark statistik. Både vad gäller hållna nollor och insläppta mål.

– Det vi fått uppleva tillsammans i AIK 2018 är ju helt fantastiskt. Ett extremt härligt gäng med massor av vinnarskallar, karaktärer och ett starkt tränarteam. Vi gick in i en säsong där vi visste att vi hade kniven mot strupen. Att det var skarpt läge. Vi visade att vi kan kliva fram i pressade lägen och vara ett vinnarlag – trots motgångarna på försäsongen. Framförallt var det ett väldigt bra kvitto på att vi jobbar på rätt sätt och har något som kan bli ännu större. Det finns mersmak.

Personligen då? Du var en bärande spelare i ett försvar som nästan var som en mur.

– Vi jobbade mycket på samspel mellan backar och målvakt i vårt försvarsspel under 2018. Det är mycket mer komplext än det ser att ut. Vem ska täcka vilken yta? Positionsspel och rätt beslutsfattning i skarpa lägen. Det är inte helt lätt att stå där i ett derby och i 90:e minuten veta vem det är som ska gå på ett inlägg mellan backlinje och målvakt. Men vi hade gjort det glasklart inför säsongen om vem som skulle göra vad. Det gjorde att vi hade ett framgångsrikt försvarsspel under säsongen, säger han och fortsätter:

– Vi var täta bakåt och det visste vi att vi skulle behöva vara för att gå hela vägen. Vi hade spelare framåt som Henok (Goitom) och Tarik (Elyounoussi) som vi visste skulle kunna producera mål framåt så länge vi höll tätt bakåt. Då visste vi att vi skulle vinna matcher.

Hur stor del hade du i guldet?

– Jag tar åt mig en ganska stor del av äran. Lika mycket ansvar som en målvakt har när man förlorar, lika mycket ära tycker jag att man ska ta åt sig när man vinner. Det är inte lätt att stå där och leda med 1-0 i 70:e minuten, utan att ha haft en speciellt svår match, och plötsligt kommer det ett skott som du förväntas vara med på noterna för att hålla nollan och ta tre poäng. Det är sånt som avgör i slutet.

– Sen tycker jag själv att jag höll en väldigt hög lägstanivå. Jag agerade lugnt i situationer, jag bjöd inte på så mycket, så det var bra.

En del kanske tycker att du har ett lätt jobb. Ni släpper inte till så mycket målchanser och du har ett starkt försvar framför dig. Hur tänker du när du får höra det?

– Det kan man tycka. Men samtidigt står jag i AIK. Den klubben med mest press på sig i hela allsvenskan. Jag tror att det är mer tacksamt att stå i en klubb som släpper till fler chanser och bara få flyga och fara åt alla håll för att göra räddningar – med fans på läktaren som inte har några större krav. Det vet både jag och klubben hur mycket ansvar man har på sina axlar. Att prestera med det tunga ansvaret är skillnad mot att prestera med lättare vikt.

– Jag är jättenöjd med min säsong och försöker glädjas åt det. Samtidigt vet jag själv att förväntningarna på mig kommer vara höga efter den säsong vi och jag hade. Och det är något jag måste kunna leva upp till och förhoppningsvis kunna överträffa.

AIK släppte in 16 mål på 30 matcher. Du stod 21 matcher av dessa, höll 13 nollor och släppte bara in nio mål. Ganska extrema siffror som du måste vara nöjd med?

– Så här. Jag vill inte klia mig själv på ryggen och berätta hur bra jag är. Jag gläds mer åt att det hårda jobbet som jag lagt och lägger ner löner sig på ett sånt sätt att vi får så fina siffror. Både jag som individ och vi som lag har lagt extremt mycket tid på att vara solida bakåt. Allt jobb lönar sig, det är mer det jag gläds åt snarare än att tänka, ”fy fan vad bra jag är, 13 nollar på 21 matcher. Det hade ingen annan gjort”.

Trots grymma stats fick du inte vinna titeln för bästa målvakt på allsvenskans stora pris. Var det orättvist?

– Orättvist och orättvist… det finns ju olika infallsvinklar när man lägger sin röst på det där pristet. Isak (Pettersson) gjorde en fantastiskt fin säsong och jag är djupt imponerad av den killen och hans prestationer. Han förtjänar att vinna på samma sätt som jag tycker att jag förtjänar att vinna. Vi är två väldigt olika målvakter i två olika situationer. Han står i Norrköping där det kanske är ett lugnare klimat och lite mer att göra. Jag står i AIK där pressen kanske är hårdast i hela Sverige och har gjort det bra där. Vi båda hade ett bra år och jag gläds med honom för det är en fantastiskt bra människa och bra målvakt.

– Självklart så hade jag velat vinna men det viktigaste var att vi som lag vann. Det var lite viktigare… sen vann jag när spelarföreningen röstade. När jag tänker på bekräftelse överlag.. alltså på samma sätt som jag är ganska resistent mot kritik så är jag nog ganska resistent mot beröm och bekräftelse också.

Hur menar du?

– Jag bara jobbar hårt varje dag. Sen får folk tycka och tänka vad de vill om mig. Inget kommer ändra mina rutiner. Jag tror det är viktigt att man är ganska monoton. Att man fortsätter jobba på samma sätt oavsett om det går dåligt eller om det går bra. Att man inte rycks med för då kan det bli en både känslomässig och prestationsmässig berg-och-dalbana.

Finns det någon risk att det blir en mättnad efter ett guld? Rikard Norling verkar i alla fall inte mätt utan driver på som man vant sig att se honom. Det var en träning här där du fick en känga för en dålig mottagning i en taktiskt övning.

– Sånt behövs. Vi är professionella spelare och ska kunna hålla en bra nivå där vi skapar utvecklingsmöjligheter varje dag. Jag tror alla i AIK:s omklädningsrum jobbar hårt varje dag. En hög kravställning från tränaren kan vara jobbig ibland för vissa, men för egen del känner jag att jag har tagit Rikards ord, tips, kritik och hyllningar på rätt sätt och det har hjälpt mig jättemycket. Han har haft en stor del i min utveckling.

– Det handlar om att ta det man får höra från tränaren på rätt sätt. Då tror jag att det kan vara till stor hjälp. Jag tror att han hjälper många i laget att hålla sig på tårna och jobba hårt varje dag. Det är vi nog alla tacksamma för. Kanske inte just i stunden när man blir besviken, kanske lite irriterad, av att få kritik. Men i efterhand hjälper det både den enskilda spelaren och hela laget.

Du fick chansen som förstamålvakt 2017. På ett målvaktsmässigt sätt, hur är du i dag jämfört med för två år sen?

– Både min lägsta- och högstanivå är väsentligt mycket högre nu jämfört med för två år sen. Att höja lägstanivån är nästan det viktigaste. Det handlar om att vara en solid sista utpost och ge sina försvarsspelare trygghet. De ska inte behöva stå och vara oroliga för vad som händer bakom sig. Där känner jag att jag tog stora kliv både under 2017, som var mycket av en inlärningsprocess, och 2018 där mycket satt från början. Det är jag väldigt glad över. Det är hårt jobb i positionsspel, beslutsfattning – när man ska gå ut och när man ska överlåta – som vi jobbar noggrant med. Där har jag haft en stor utveckling.

– Samtidigt finns det utrymme att bli ännu bättre. Jag vill bli så bra som möjligt och det är lättare sagt än gjort. Jag kommer ihåg att jag hade en match mot Hammarby när vi vann med 1-0 inför 49 000. Efteråt satt vi och tittade på klipp på hur jag kunde agerat ännu bättre i vissa situationer. Hur optimerar jag mina chanser till att göra räddningarna ännu enklare nästa gång? Den approachen till allt har jag utvecklat. Innan 2017 var det lätt att tänka att, shit vad skönt – vi vann. Då var man bara nöjd med att ha vunnit och tittade inte så mycket på vad jag kunde gjort bättre. Nu har man ju kommit mycket längre.

Jag antar att man blir pressad att mogna snabbt i den här klubben? Tålamodet är kanske inte det längsta för en ung spelare samtidigt som titlar ska spelas in.

– Men så är det. Ska man stå i ett topplag förväntas topprestationer. Det är ingen välgörenhet det här och det har det aldrig varit. De gångerna 2017 när jag gjorde nån dålig match så fick jag höra saker med både salt och peppar på. Det enda man kan göra är att ta in det på ett sätt så att fokus ligger på att göra det bättre nästa match. Får man en avhyvling på träning eller match av en medspelare så betyder inte det att man är dålig utan att de vill en väl.

– Man måste snappa upp saker för att lära sig snabbt. Kritik från rätt personer och på rätt sätt kan vara extremt givande. Därför är jag väldigt glad att ha spelat med killar som Nils-Eric Johansson, Per Karlsson och Alexander Milosevic. Spelare som har rutit ifrån vissa gånger när det har varit något som inte stämt eller varit för dåligt. Då har jag fått träna extra på det under en period och se till att det inte händer igen

– Snabbt lärande i den här klubben är inte viktigt. Det är en förutsättning.

2017 hade du en tuff period med ett avgörande misstag i Europaspelet mot Braga. Misstag kommer alltid att ske som målvakt, men hur tycker du att du hanterar misstag i dag jämfört med första året?

– Nu hade jag väl inte så många misstag förra året men jag är inte naiv. Det kommer absolut att hända igen. Det är bara att vara trygg med faktumet att shit happens. Man får vara besviken där och då men efter ett tag måste man approacha det. Vad gick fel och vad kan jag göra bättre? Sen behöver man träna på det så att det förhoppningsvis inte händer igen. Återigen, folk får tycka precis vad de vill men jag kommer alltid behandla både framgång och motgång på det sättet.

Hur känner du att du hanterar kritik utifrån i dag?

– Jag är bara extremt tacksam att jag fått stå i AIK i så tidig ålder. Att som ung målvakt få vara med om att ryckas med både i en extrem hajp och framgång, att hantera det, kontra att man står där med brallorna nere och en hel klubb emot sig. Hur man hanterar det. Allt detta har gjort mig väldigt förberedd på större saker i en väldigt tidig ålder.

– Det var som nu när jag skulle spela matchen med landslaget på januariturnén. Utan att på något sätt låta nonchalant så var det, med tanka på all erfarenhet jag skaffat mig i AIK, så klart en stor grej rent äromässigt. Men det bidrog inte till någon extra anspänning eftersom jag är så van att hantera press i klubblaget. Det hjälper mig otroligt mycket som fotbollsspelare.

–  Och jag tror att skillnaden är stor att gå från ett lag utan publiktryck till en storklubb. Det är inte som att börja om på noll, men det kan vara som att gå in i en vägg. Nu har jag gått in och igenom den väggen och kommit ut på andra sidan. När det händer något tufft igen vet jag hur jag ska hantera det.

Men tog du ändå åt dig mer av kritiken förut. Var det så att du scannade av media och läste vad alla tyckte och tänkte?

– Jo, men i början gjorde jag nog det.

Det måste varit problematiskt som ung målvakt?

– Verkligen. Innan läste jag mycket mer. Jag var ny förstemålvakt. Det blir lätt att tänka, vad tycker folk om mig och hur uppfattas jag? På samma sätt som man kan göra misstag på planen så är det i mina ögon ett litet misstag som spelare att ta åt sig för mycket  av det som står i media. Lagkamrater sa tidigt till mig att det är bättre att skita i att läsa artiklar i tidningen och bara stänga av. Låt inte det påverka dig. Och det är självklart lättare sagt än gjort men med tiden så har jag lärt mig handskas med det på ett bra sätt.

– Sen är det inte lätt när man bor i Stockholm och alla polare som är AIK:are får läsa om en i media när man var uthängd. Det är inte kul när folk läser det, men man blir resistent, och det gör att man kanske är förberedd för större saker.

Jag har alltid funderat på hur det är att stå framför en bortaklack där det bara haglar fula ord och målet är att få dig ur balans? 

– Alla hanterar det nog på sitt sätt men kollar du på mig och mitt kroppsspråk så är jag ganska monoton. Jag visar inte så mycket känslor. Visst, när Sebastian Larsson kvitterade mot Malmö var det svårt att hålla igen… men oftast jublar jag inte ens när vi gör mål. Jag kanske inte står och hoppar och slänger med armarna när vi släpper in mål heller. För jag känner att det tar energi ifrån mig och att jag kommer ur min bubbla som jag har när jag spelar match. Jag försöker vara svår att nå, och jag är svår att nå, för jag är så fokuserad.

– När jag går mot Djurgårdens klack så ser man ju det man ser. Det är en vägg där alla står och gestikulerar, det flyger mynt. Jag vet inte hur mycket mynt det brukar flyga in.

Du skulle kunna bli rik?

– Haha, jag funderar på att plocka upp mynten någon gång och köpa en glass. Det hade varit kul.

– Nej, men jag är verkligen helt i min egen bubbla. Och det tror jag att man kan se när jag spelar. Jag är verkligen som en lobotomerad häst ibland. Det är så jag själv ser mig när jag spelar. Och det vill jag vara. Inget ska kunna påverka mig, men det är lättare sagt än gjort. Och det kanske är därför jag fått förtroende att stå i den här klubben också. Hade man tänkt på vad bortafansen skriker åt mig kanske jag hade tappat in en boll i stället.

AIK hade kunnat värva in ett mer etablerat namn både inför 2017 och 2018. Att det inte blev så, känner du tacksamhet eller mer att du övertygade ledningen?

– Att jag bara övertygade och att de gjorde helt rätt vore naivt att säga. För man ska ändå konstatera att det förtroendet jag fick från Rikard, som i sin första hela säsong i AIK under den här sejouren, slänger in mig som förstemålvakt och låter mig köra på.. och inte ryggar undan och kastar ut mig… han lät mig lära mig och utvecklas snabbt. Det är klart att jag är evigt tacksam för det eftersom det hjälpt min karriär att ta fart.

– Det som känns bra är däremot att jag 20 månader senare lyfter SM-guldspokalen och varit med och lett laget till ett guld. Känslan när man lyfte pokalen var att jag gett tillbaka till klubben och Rikard för förtroendet som gavs till mig. Det är få förunnat att få uppleva det jag fått uppleva i den här klubben.

Du fick debutera med landslaget på januariturnén. När blir du etablerad?

– Jag kommer inte säga att jag räknar med att komma med snart. Men målbilden finns självklart där. sen är det inte upp till mig att svara på när jag är tillräckligt bra för det. Landslaget har ett väldigt kompetent ledarteam och jag jobbar givetvis för att så snart som möjigt få chansen. Men det är inte upp till mig att göra den bedömningen. Sen behöver inte målet vara att bli förstamålvakt direkt, utan mitt mål är att komma med i en landslagstrupp på riktigt.

Tror du att du måste spela utomlands för att komma med?

– Nej det tror jag absolut inte. Jag hade mest dialog med målvaktstränaren Maths (Elfvendal) och det var inte så att jag fick reda på om jag var fyra eller femma i rangordningen. I stället sa han vad jag behöver bli bättre på just nu. Det här är dina spetskvaliteter som vi ser det och värdesätter, men här har du det som du måste jobba hårt på. Då finns alla möjligheter. Med det sagt så bekräftar han att potentialen finns men att hårt jobb krävs. Då finns möjligheten att slå mig in om inte alltför lång tid.

Vad behöver du förbättra för att nå dit?

– Nej, men fortsätta att utvecklas här i AIK. Att fortsätta vara en stabil målvakt och att höja min högstanivå ännu mer. Att göra fler matchavgörande räddningar och leda laget till framgång. Inte bara vara en stabil sista utpost som gör skillnaden i matcherna som det krävs. Utan att för den sakens skull överarbeta och bevisa något bara för att jag vill slå mig in i landslaget. Än så länge har jag utvecklats i bra takt här i AIK och det ska jag fortsätta med, samtidigt som det är kul att ha något som landslaget att sikta på.

Oscar Linner med 2018 fetaste tatuering? pic.twitter.com/RCTYxLVSWw

— Adam Mårtensson (@Marrten1891) November 27, 2018

Hur har reaktionerna varit efter tatueringen?

– Haha, den har fått bra reaktioner. På ett sätt tror jag inte att folk fattar hur stort det är att vinna SM-guld med klubben som man växt upp och stöttat. Känslorna går inte att beskriva. På ett annat sätt tror jag att folk förstår det för många vet hur hårt jag jobbat och det jag gått igenom för att komma hit. Så att man förevigar ett ögonblick som är accepterat i mångas ögon finns det nog en förståelse för.

– Även om mamma var lite chockad första gången eftersom det för henne kanske inte är lika accepterat. Det är en stor prestation som ligger bakom och det var heller inget impulsbeslut. Jag hade länge tänkt att jag skulle göra en sån tatuering om jag någon gång fick uppleva ett SM-guld.

Var det Mutumbas 2lax9-tatuering som var inspirationen?

– Nej, faktiskt inte! Han är en fantastisk spelare och ambassadör för AIK. Men den här har jag sett framför mig länge. Du vet AIK-råttan ”Gnaget” som klättrar upp för Lennart Johanssons pokal och ett inristat årtal på det när man tar sin första SM-titel. Det är något som jag drömt om sen jag var liten kille.

Kristoffer Olsson och Alexander Milosevic är borta. Två spelare som tagit mycket ansvar. Hur ser du på det?

– Det är två tunga pjäser som är borta. Förra året försvann Nisse Johansson, Jesper Nyholm och Robert Lundström, som kanske var den bästa spelaren innan knäskadan, redan på försäsongen. Så vi har tappat spelare förut och lyckats fylla luckorna på ett bra sätt och allt jag som spelare kan göra är att lita på den sportsliga ledningens ögon. Jag hoppas att de tagit in spelare som kan hjälpa till att ta flaggan och driva laget framåt.

– Det visar sig när matcherna kommer vad våra nya spelare har att erbjuda. Sen ska man inte glömma att det är svårt att spela sin första match i AIK. Man ska vara försiktig både som medspelare och supporter att döma folk efter två-tre matcher. Det kan krävas sju-åtta matcher innan man är inne i det och efter det kanske spelaren plötsligt flyger fram. Jag tror vi måste ha tålamod och tro på att våra tränare kan förädla spelarna till spelare som kommer bidra till klubbens framgång.

Finns det någon spelare du tycker tagit kliv eller som du tror kan lyfta sig?

– En oväntad spelare som tagit kliv och som jag verkligen beundrar är exempelvis Per Karlsson. Från att han kanske inte har setts som en back med speciellt bra uppspel nu, som den seriösa spelare han är, tränat hårt på sitt passningsspel med båda fötterna och sin precision. Nu kan han lägga in värsta mackorna åt olika håll och har uppspel som motståndarna ska ha en jäkla respekt för. Det beundrar mig för att om han kan addera det till sitt enorma defensiva spel och dessutom bli ett vapen i uppspelsfasen så vet jag inte vilken försvarare som är bättre än honom i allsvenskan. Han beundrar jag och jag tror inte han nått sin högstanivå än.

Är du orolig för något? Tycker du att det saknas något.

– Nej, det skulle jag inte säga. Eller… det är inte upp till mig att bedöma men det är bara att konstatera att det kommer att behövas en bredd i truppen utifrån våra erfarenheter förra året. Oväntade saker kan ske. Folk kan falla ifrån. Då kommer det behövas täckning och ska vi kunna motsvara de höga förväntningarna samtidigt som vi slåss på två fronter i allsvenskan och Europa så kommer det att krävas en bredd i truppen. Det är det enda jag kan konstatera. Sen om det finns i dag eller inte är inte upp till mig att bedöma.

Lustig, Bahoui Rakip, Haksabanovic och Hrgota är exempel på namn som kopplats ihop med AIK i vinter. Hänger du med i silly season?

– Ja, det är klart att man hänger med. Sen kanske jag inte lusläser allt som skrivs i media. Bara för att jag inte läser alla nyhetsartiklar ska folk inte tro att jag inte har koll på vad som sägs runt klubben. Man lever ju i klubben dagligen.

Har ni koll i omklädningsrummet?

– Ja, det är klart att vi har koll på vilka namn som kopplas till AIK. Sen kan man bara konstatera att vissa av namnen är spelare som såklart skulle kunna bidra. Men om vi behöver bidragen eller inte är inte upp till mig att bedöma. Det ska nog bli bra i slutändan.

Malmö FF och IFK Norrköping rustar. Både Hammarby och Djurgården känns intressanta. Vad ser du i spåkulan – blir det fler bra lag i toppen nästa säsong?

– Ja, absolut. Kvaliteten i allsvenskan har höjts senaste två åren. Och jag både tror och hoppas att det är så många bra lag som möjligt. På ett sätt vore det skönt med bara massa dåliga lag så vi alltid vann… men jag är här och värdesätter AIK och då vill man spela matcher av hög kvalitet. Att de andra lagen rustar för att utmana oss är jäkligt kul. Det bidrar till att det kommer bli ett roligt år för svensk fotboll.

– Jag tycker det är kul för hajpen som är över allsvenskan är så jäkla cool och efterlängtad. Vi har så bra förutsättningar för att ha en rolig liga på hemmaplan som folk förhoppningsvis värdesätter att spela i. Med publiktrycket som finns, AIK har fått sitt SM-guld, och MFF som spelar slutspel i Europa League – samtidigt som lag som Hammarby, Djurgården och till och med GIF Sundsvall levererar på en bra nivå. Det är sånt som tar svensk fotboll framåt.

Hur länge är du kvar i den här ligan då? Det var väl snack både om Grekland och Italien?

– Haha. Jag läste faktiskt en intervju med Rikard Norling och där tyckte jag att han svarade på ett bra sätt. Han sa ungefär att det vore oödmjukt av mig gentemot min arbetsgivare att prata om min egen förträfflighet att klubbar rycker i mig. I stället är jag väldigt tacksam för att vara här och jag vill hjälpa laget till nästa nivå.

Champions League?

– Man ska aldrig säga aldrig. Det är klart att vi är medvetna att det är en extremt tuff utmaning. Det är inte så ofta svenska lag kvalar in där. Om man jämför svenska klubbars ekonomi med utländska så har vi ett stort handicap. Samtidigt är fotboll fotboll. Det kommer stå elva man på andra planhalvan också. Det är inte laget som är bäst på pappret som vinner utan laget som är bäst för dagen.

– Vi mötte Sjachtar Dontetsk här i Dubai förra året och höll jämna steg. Visst att de kanske inte tyckte det var världens roligaste match att spela, men ändå. De hade sina bästa spelare med och vi höll jämna steg. Vi borde fått oavgjort den matchen. Den typen av prestationer gör att man känner att det finns hopp om att vi kan matcha lag på en hög nivå när vi får allt att stämma. Med kraften som finns i AIK med våra supportrar… om vi kan få till den tillsammans så kan det bli bra.

Höjer det era chanser att få in en sån som Obasi som spelat på hög nivå tidigare?

– Ja, han har rutin från den här typen av tävlingar och det är säkert en anledning till att AIK tagit in honom. För att vara en ledare som varit förut och som vet vad det handlar om. Han är en fantastiskt bra människa som hjälper oss alla med sin erfarenhet.

Ni har haft några chanser i Europa League de senaste åren. Vad talar för att ni lyckas bättre med Europaspelet i år?

– De senaste åren har jag personligen känt lite av kniven mot strupen. Det här guldet 2018 var verkligen efterlängtat, det förväntades, och då blev det nog ofrivilligt så att ett visst fokus försvann från Europa förra året. Klart att vi förberedde oss professionellt men någonstans i bakhuvudet tror jag att det extrema fokus vi hade på allsvenskan gjorde att Europaspelet hamnade lite i skymundan.

– Jag säger inte att vi kommer skita i allsvenskan i år, tvärt om för den vill vi försvara, men nu vet vi vad det handlar om att vinna allsvenskan. Vi vet att förväntningarna i år är att vi ska kunna gå in i ett gruppspel i Europa. Vi kanske inte har kniven mot strupen men vi vet att vi kommer behöva fokusera väldigt hårt på det.

– Vi jämför oss redan nu när vi spelar smålagsspel här (i Dubai) för vad som kommer krävas i vissa situationer när vi spelar Europaspel. Det handlar om att lägga ribban tidigt.

 

Så Norling pratar om Champions League redan nu?

– Ja, det har han gjort. Och det tror jag är bra för att då blir det inte samma chock när man kommer dit. Det är bättre att börja förbereda sig redan nu.

Vad gör du om fem år?

– Då har jag lagt ner fotbollskarriären och jobbar som pilot… Haha, nej men om fem år så hoppas jag att jag är så fräsch som målvakt som möjligt. Att jag varit skadefri så mycket det går och ser att jag kommer kunna spela länge. Vid en ålder av 26 ska jag kunna tänka utveckling fortsatt. Robin Olsen var väl 26 när han kom med i landslaget och han har ju många år kvar på toppen. Man är fortfarande en ung målvakt även då.

– Det är ganska sjukt. Jag känner både arbetsro och att jag har ett försprång mot många andra. Jag är i en ung ålder för att vara målvakt. Om jag jobbar på rätt sätt har jag förhoppningsvis nått nya nivåer.

Premier League? Serie A? Bundesliga?

– Jag kanske spelar i något av Milanolaget. Det vore fint. Men förhoppningsvis har jag fått spela Champions League med AIK innan dess.

Gillar du Italien?

– Ja, absolut. Jag har varit där två gånger. Det är ett coolt land där folket lever för fotboll. Precis som det är för de som håller på AIK. Man vill ju spela där passionen finns och där trycket och elektriciteten finns. Det är så jäkla coolt att få vara med i den typen av verksamheter. Jag kollar inte jättemycket på fotboll ska jag vara ärlig och säga. Men är det några matcher jag tycker är kul att kolla på så är det Milan och Inter. Nu när Olsen står i Roma… Juventus också såklart. Med det sagt så ser jag inte ner på andra ligor. Men som supporter så är Serie A en ganska charmig liga.

Du dömde fotboll som ung. Din kollega Samuel Brolin säger att du inte var en bra domare?

– Haha, nej kanske inte. Jag tror inte att jag lärt mig vara självkritisk i den ålder. Jag dömde lite extra fram tills jag fick a-lagskontrakt med AIK 2015. Det var bra fickpengar. Ett bra extraknäck!

Vilken guldfest var roligast?

– Svårt att säga. Första kvällen var så mycket att ta in så det blev nästan för mycket intryck.

Blev du av med kläderna mot Kalmar?

– Nej, jag fick behålla kläderna. Jag var ju inte inne på planen när fansen stormade eftersom jag satt på läktaren skadad. Vi var ju rätt många som satt där. Kristoffer Olsson, Daniel Sundgren, Adu… Vi var ett skadeskjutet gäng som satt där och hade velat spela. Men det gick snabbt över när slutsignalen gick.

Stör det dig att du inte var med i sista matchen?

– Det kan jag inte säga. Jag skadade mig dagen innan matchen mot Östersund. Jag fick en ganska stor bristning nedanför ljumskfästet. Ur ett medicinskt perspektiv borde jag inte spelat den matchen, men jag gjorde en bra match som hjälpte oss ta tre poäng. Efter den så var det omöjligt att spela sista två matcherna. Jag försökte och försökte, knaprade piller, men det hjälpte inte. Det var inte ens i närheten att kliva in i en avgörande match som en halt häst.

– Jag har följt NFL-slutspelet och jag tycker att LA Rams slogan var så jäkla bra. ”We not me”. Så fick man tänka där. Det handlar inte om mig utan om att AIK ska ta SM-guld.

Mycket fotboll i den här intervjun. Hur kopplar du av utanför fotbollen?

– Jag fick bakläxa av målvaktstränaren i landslaget som frågade hur mycket extra jag kör i gymmet. Jag har lagt mycket extra tid i gymmet men han tycker att jag ska göra det varje dag. Lite med glimten i ögat. Så jag försöker lägga än mer tid än jag gjort på att optimera min utveckling. Lite mer i gymmet, äta ännu bättre mat och allt som är viktigt runtomkring. Men sen så måste man vara smart. Jag är bra på att koppla bort fotbollen också. Jag älskar att gå till Taverna Brillo och fika eller käka mat. Jag bor hemma och lägger resten av tiden på Karlberg och Taverna Brillo, säger han och skrattar.