LONDON: Det var Malmö FF som förlorade hemmamötet men det är Chelsea som mår riktigt dåligt.

Hur illa är det med patienten?

Om Malmö FF lyckas hålla den här matchen vid liv så länge som möjligt, då kan vi möjligen få det svaret.

 

England är uppochned i ett Brexit-töcken som delar landet 50/50, varenda tidning söndersmulad med debatten, varenda nyhetssändning tar den infekterade frågan varv efter varv,

Och London är i förvandling på sitt sätt. Nybyggnationer i takt med Dubai, lyftkranar längs varenda del av Themsen med en ”sjöglimt” och alla nya hus i akvariumglas som en bisarr kontrast till det gamla smutsbruna tegel som alltid varit en del av ett land som stått och stampat några år efter alla andra.

Chelsea? Same same.

Förändringens vindar blåser med orkanvindar runt Stamford Bridge, ”alla” pratar om vem som ska ersätta Maurizio Sarri. Inte ATT han ska bort, utan NÄR. Blir det Zidane? Plockar man in Lampard?

”Sarri ball” var kul så länge det varade (sisådär 17 matcher) men tålamodet är kort och drevet går.

Samtidigt säger Sarri själv att ingenting är fel på systemet, det är spelarna som inte klarat av det.

0-6 i arslet mot Manchester City i ligan, 0-2, mot Man United och adjö till FA-cupen, final i Ligacupen i helgen (mot Man C) och tre dagar senare väntar Tottenham i Londonderby.

Malmoe?

Nobody cares.

Förutom att det bara är ytterligare en station för Sarri på väg mot stupstocken.

Och det är just därför som vi utsända svenskar letar efter den lilla möjligheten till någon sorts Malmös Mirakel på Stamford Bridge.

Det är där alla tillresta Malmö FF-fans söker en förhoppning.

Och tror att det är just exakt där som Malmö FF, Uwe Rösler och hans spelare känner att de kan skaffa sig en liten, liten fördel som i slutändan kan göra det omöjliga möjligt.

Hur gör man det?

I det här fallet: håll matchen vid liv så länge som möjligt.

Det råder inget som helst tvivel om att Malmö FF vare sig vill eller kan föra den här fotbollsmatchen och sett till hur 2-0-målet kom på Stadion så vore det sannerligen också ett självmord,

Det är Midtjylland och Besiktas-modellen som gäller. Avvakta. Kontraslå.

Och ha lite flyt.

Ja, Malmö FF behöver göra två mål men det är ett enda mål som KAN får Chelsea-spelarna i gungning. Ett 0-1 på en hörna men också ett 1-1 med kvarten kvar eller nåt.

För hur matchen än kommer att se ut, hur överlägsna än Chelseas stjänspäckade armada känner sig, hur lugn än Sarri ser ut att vara på bänken – det är här och nu det är snurrigt i skallen på hemmaspelarna, det är bara resultat som får dom att tänka, fundera, grubbla och tveka, inte prestation.

Och det är resultat som kan få hemmapubliken att fortsätta vända sig emot såväl laget och i synnerhet tränare Sarri.

Ser vi till gruppspelet i Europa League hade Chelsea inga större problem att avfärda klart sämre motstånd på Stamford Bridge.

Men det var DET Chelsea, ett lag i medvind som vann varenda match.

Dagens Chelsea är någonting helt annat.

Och jag vet mycket väl att vi utsända svenskar gärna vill leta in absurdum efter något litet, litet som kanske möjligen kan vara en liten öppning, en lucka eller en chans.

Nästan så att det känns överdrivet.

Men det går åtminstone att hitta någonting som ger Malmö FF en liten, men hyggligt realistisk, möjlighet till ett smärre mirakel.

Alltid något.

***

Arnor Traustason har fått en dotter och kan alltså vara redo för spel.

Dock ville inte MFF-ledningen avslöja om islänningen skulle flygas in till London för match eller inte.

Oklart om de tror att den hemligheten skakar om Chelsea eller inte.

***

Efter att ha sett matchen i Malmö i efterhand, det är tydligt vilket övertag MFF faktiskt hade på alla sina offensiva fasta situationer. Och det är egentligen mest lite oflyt att Malmö inte får in ett ”skitmål” på någon av situationerna.

Det flytet måste de förstås ha på Stamford Bridge.

Lika tydligt är hur ofta – inte alltid, men oftast – Chelseaspelarna visade sin klass när MFF tokpressade ner dom långt ned på egen planhalva. Två-tre-fyra one-touch och så var de genom ett presspel som hade trasat samman vilket allsvensk lag som helst.

Där gick det att extremt tydligt se skillnad på individuell skicklighet.

***

Tänk att Malmö FF har med Erdal Rakip på resan (han tränade med laget igår) trots att han inte får spela mot Chelsea.

Undrar hur det känns för en spelare som Bonke Innocent som fått stanna hemma?

Innocent, som trots allt fick hoppa in i en hel del EL-matcher i höstas, är uppenbarligen inte längre en del av klubbens satsning och jag utgår från att Daniel Andersson och Co gör allt för att skeppa iväg honom till annan klubbadress.

Jag tror inte att han kommer få tillbaka de cirka åtta miljoner som han kostade.

Och sett till såväl kvalitet, speltid och prislapp är det förstås ett kapitalt fiaskoköp.

***

Inte utsålt på Stamford Bridge.

Det är dyrt att gå på fotboll i England och det finns andra matcher som går långt före den här för de som vill se Chelsea.

Men 3500 tillresta Malmöfans lär göra avtryck på läktarna.

***

Jag gick bort mig på presskonferensen när jag i ett klassiskt hjärnsläpp frågade Fouad Bachirou hur han tänkte inför Östersunds Arsenalmatch i London.

Men hade ju lämnat innan, jag såg ju matchen så det vet jag ju.

Blev hånad för den isen efteråt och får tugga i mig det: för dåligt, helt enkelt.

***

Kavajväder i London.

Det känslan av ”vår” är aldrig så härlig som i februari.,