Vet Malmö FF var de står inför mötet med Chelsea om en dryg vecka? Jag tror inte det, för det går sällan eller aldrig att veta efter en lång vinter. Eller efter två träningsmatcher i Marbella utan att göra ett mål.

Så här: det kan konfereras mellan tio olika ledare, analyseras sönder framför en dator och värdesätta spelarnas GPS-kurvor in absurdum.

Men när det väl gäller den 14 februari på Stadion i Malmö, när Chelseas stjärnspäckade lag står på andra sidan, när Malmöpubliken fått grytan att nå kokpunkten så som den alltid kan i Europaspelet…då har vi ett läge som sitter minst lika mycket i skallen.

MFF-Dynamo Kiev på gamla slitna Estadio Municipal Marbella var en av få matcher som jag bevittnat genom åren där du knappt kunde räkna ihop till någonting som ens kunde bli en målchans.

Men även om det gav svar som handlar om att MFF kände att försvarsspelet satt som det skulle och även om timing, speed och bollbehandling inte riktigt kom naturligt; en träningsmatch är en träningsmatch är alltid en träningsmatch, även om det är ett genrep i solen.

Du kan (och ska, självklart) alltid förbereda så bra som överhuvudtaget möjligt, men ibland går det inte att förbereda sig på verkligheten.

Ja, Krasnodar och Dynamo var absolut två rättmätiga testmotståndare men de var inte Chelsea. På Stadion. I en match som gäller någonting.

Jag är också övertygad om att du kan förbereda kroppen i väldigt stor utsträckning på matchtempo, men det sitter oftare i skallen än i benen. Det kräver tävlingsmatcher för att ”hitta rätt” och sådana går ju inte att få till hur mycket man än låtsas om det.

Som en direkt jämförelse var det tydligt när Östersund tog sig an Arsenal på hemmaplan i februari förra året, då sprang ÖFK omkring som om vore de vilsna.

Många spelare påpekade efteråt att det var svårt att anpassa sig till matchtempo efter det långa uppehållet.

Och en vecka senare – efter första matchen – satt Östersunds spel i mycket högre grad när de faktiskt skakade Londonklubben i returen.’

Malmö FF:s tränare, Uwe Rösler, sitter med ett antal spelare som har större erfarenhet av internationellt spel än vad Östersund hade då och de vet att de inte kommer att föra någon match. Men de vet också att Chelsea obarmhärtigt kommer straffa ett MFF som blir för passivt.

Den balansgången är svår och fungerade utmärkt mot exempelvis Midtjylland och Besiktas i bortaspelet.

Nu står det helt andra spelare på andra sidan, som dessutom har en viss vana vid att motståndare backar hem.

Egentligen är det en ”omöjlig” match att vinna, det vet vi alla. Men allt kan alltid gå och Chelsea har en hel del annat att tänka på och kan nog inte helt förstå vidden av hur MFF kan lyftas fram av sin hemmapublik.

Om det är tillräckligt för att gneta till sig 1-0-seger på en patenterad Rosenberg-till-Antonsson-kontring?

Det går att spekulera hejvilt om det, givetvis.

Oavsett vilket ser jag matchen som någonting lite större än då.

Så som ett fantastiskt avstamp på året för svensk klubblagsfotboll, för det enorma intresse som accelererar överallt där det finns ett allsvenskt lag.

Det om något är inte ens i närheten av så ”boring” som en 0-0-match på ett träningsläger faktiskt kan vara.

***

Östersund-Rostov (4-2) var en väldigt mycket mer händelserik match, i Estepona, 45 minuters bilresa från Marbella.

Bara det faktum att Rostov tränas av den gamla hockeyfrillan Valeri Karpin, att Olympic-fostrade Dennis Hadzikadunic startade för ryssarna och att de gjorde mål innan klockan tickat 10 sekunder.

Östersund tog sig tillbaka med hjälp av ett klart intensifierat anfallsspel och ÖFK ser absolut intressant ut.,

Om de får utväxling på sina nya spännande spelare så kommer de att definitivt att kunna utmana om allsvenskans topplaceringar.

Sen tidigare finns ju såväl som Tesfaledet Tekie och Hosam Aiesh och redan när har de två mittfältare med offensiva egenskaper som väldigt få lag har tillgång till i allsvenskan.

***

Hur match man inför Europa League-möte under ett uppehåll?

Tränar? Spelar matcher?

Ja, Dynamo Kiev gillar matcher.

De möter Olympiakos i sitt Europa League-möte och har under sitt evighetslånga Marbella-läger spelat enligt följande:

19 januari: Bochum, seger 3-0

23 januari: Steua Bukarest, 1-1

26 januari: Sparta Rotterdam, förlust 2-3

2 februari: CSKA Sofia, seger 3-0

5 februari: Östersund, 0-0

6 februari: New England Revolution, förlust 1-3

8 februari: Malmö FF, 0-0

Och idag, 9 februari, kör de en match till, mot norska Vålerenga innan de tar sig an Olympiakos i EL fem dagar senare.

***

Vi fortsätter hälsa hemvändande spelare välkomna tillbaka till allsvenskan.

En hel del övergångar känns väntade, några av dom är spelare som sannolikt inte haft särskilt mycket attraktivt at välja mellan.

Men Jonathan Levi till Elfsborg kom som en överraskning. Minst sagt. Vad hände där?

Han har inte varit ett givet startnamn men har trots allt fått spela en hel del sen senaste säsongen, såväl i ligan som internationellt och det i en av Skandinaviens största klubbar.

Då drar han till Borås.

Det är en riktigt stark värvning av Stefan Andreasson.

Och väldigt kul för allsvenskan.