PÅ FD: Talar ut om besvikelsen efter mutdomen: ”Såg inte Dickson i ögonen en enda gång”

DUBAI. Dickson Etuhu och hans vän friades av tingsrätten i åtalet om grovt givande av muta. Kenny Stamatopoulos, 39, väljer att tala ut om känslan av att sitta i rättssalen och möta den förre AIK-stjärnan – som han beskriver som en ”lögnare”. Frustrationen är stor över den friande domen. 
  – Det som irriterar mig är att bara för att jag dödade konversationen så är det plötsligt ingen muta längre, säger han till FotbollDirekt.se. 

Enligt Kenny Stamatoupoulos erbjöd den förre AIK-stjärnan Dickson Etuhu och hans 37-årige vän två miljoner kronor för att reservmålvakten skulle manipulera resultatet mellan IFK Göteborg och AIK våren 2017.

I början på december 2018 var det dags för åtal i Stockholms tingsrätt. Enligt domen var den tekniska bevisningen inte tillräcklig för att fälla Etuhu och hans kompanjon. Åtalet om grovt givande av muta ogillades. Ord stod mot ord.

”Samtalet parterna emellan inte har haft ett tillräckligt konkret innehåll för att nå upp till ett straffbart muterbjudande i lagens mening”, skrev tingsrätten i sin dom.

För första gången väljer nu Stamatoupoulos, numera målvaktstränare i AIK, att berätta om känslorna av att kliva in i rättssalen. Han berättar att han både känner besvikelse och ilska. Både mot Dickson Etuhu – som han betraktade som en nära vän – och det svenska rättssystemet.

– Det var obekvämt att sitta där. Konstigt. Jag har aldrig varit om en rättegång och plötsligt är allas ögon på mig, säger han till FotbollDirekt.se efter en träning i Dubai.

– Jag visste inte vad jag skulle vänta mig och visst var jag nervös. Hur skulle jag känna när jag såg dem och tittade in i deras ögon? Men när allt väl drog igång kändes det okej. När du inte behöver ljuga och bara är dig själv så behöver man inte tänka så mycket.

Såg du Dickson Etuhu i ögonen?
– Jag såg honom inte i ögonen en enda gång. Inte en enda, betonar han. Och heller inte hans kompis. På två och en halv timme tittade jag inte en sekund på någon av dem. Jag ville helt enkelt inte bli påverkad på något sätt. Inte brusa upp mig.

Hur mådde du inför rättegången när allt började närma sig?
– Kvällen innan blev jag nervös. Jag skulle ljuga om jag sa något annat. Jag sov inte mycket den natten. Och när jag kom till tingsrätten blev jag hänvisad till ett litet väntrum tills att domaren kallade in mig i salen. Där snurrade det en hel del tankar, säger han och pustar ut. Men väl inne gick allt naturligt.

Åklagaren lyckades inte hitta tillräckligt med bevis för att rätten skulle fälla duon för grovt givande av muta. ”Stam” var visserligen inte förvånad, han förstod att det skulle bli svårt, samtidigt som han tycker att allt pekar på att Etuhu och hans vän ljugit ihop sin berättelse.

– Ärligt talat väntade jag mig det (en friande dom). Det var mycket ord mot ord. Jag vet inte riktigt hur systemet fungerar här, men jag tycker att ord mot ord…

– … alltså jag känner att vårt ord måste väga tyngre. Pusslet i deras berättelse hänger inte alls ihop jämfört med vårt. Det är fullt av lögner och det är massvis av detaljer som saknar förklaring. Många frågor lämnas obesvarade.

– Så det var väldigt många lögner från deras sida. Det är bara påhittade ord. Nu har det överklagats och processen är igång. Jag har satt mig ned med polisen igen och gått igenom lite saker. Men mer vet jag inte.

Stamatoupoulos känner att han gjorde det enda rätta. Samtidigt så finns det en sak han kan gräma sig över, något som skapar irration inom honom.

– Det som irriterar mig är att bara för att jag dödade konversationen så är det plötsligt ingen muta längre. Bara för att jag kom bort från frågan om att ta emot mutan, att jag avbröt samtalet, betyder det att det inte hänt? Så borde det inte vara.

Vad säger du om stödet du fått?
– Helt otroligt. Från dag ett och fram till i dag. Helt otroligt. När vi pratar om uppbackningen från individer som Rikard, Björn, Jens och spelarna till enskilda supportrar och supportergrupper. Även tv- och radio – verkligen ett stort stöd från alla. Det gör det lättare för det här var ett svårt beslut.

Du har en stor familj med många barn. Hur hanterar ni det inom familjen?
– Min äldsta son är gammal nog att förstå. Han ser bilder på mig och Dickson i media och hör folk på skolan prata om det. Oftast äldre barn. Så han har frågat en del och jag försöker svara enkelt och ärligt till mina barn. Och min fru har varit ett av mina största stöd i hela det här. Hon har gjort mina beslut mycket enklare. 

– Jag vet inte om du läst förundersökningen? Min bror var ju den enda som sa att jag inte skulle rapportera in det, haha. Men han var rädd för vad som skulle hända mig. I efterhand så förstår nog alla att han gjorde det för att skydda mig.

Känner du någon ilska?
– Självklart är jag arg på Dickson. Han var inte min bästa vän, men vi var goda vänner. Och vänner gör inte sånt här mot varandra. Du sätter inte din vän i ett sånt här scenario. Speciellt inte en person med familj och som älskar den här klubben. Varför trodde han just jag skulle göra det? Det förstår jag inte.

– Den andra personen har jag ingen relation med. Han bryr jag mig inte om, han bryr sig säkert inte om mig heller. Men vad gäller Dickson, det gör ont och det stör mig. Hur kunde han göra så här mot mig?

– Jag känner definitivt att jag har gjort allt rätt i det här.

Hur ser du på matchfixning efter det här. Tror du att det händer i allsvenskan?
– Man läser en del om det. Men innan det här hände så tänkte jag inte på att det kunde hända här i Sverige. Det är tråkigt för ju mer jag ser på fotboll och misstag sker, då tänker jag direkt att spelaren kan vara mutad. Misstag händer hela tiden i fotboll och det borde inte behöva vara det första man tänker på när det sker.

– Tyvärr existerar kriminalitet överallt där det finns pengar att tjäna. I allsvenskan och större ligor än så. Vanligast är det nog i lägre divisioner när bevakningen inte är så stor och spelarna tjänar dåligt med pengar. Om man får ett erbjudande om att fixa en match så kan det nog vara lätt för vissa att känna sig frestade.

Hur ofta tänker du på hela den här händelsen när du vaknar på morgonen?
– Nej, det gör jag faktiskt inte. Utan det är mer situationsanpassat. När jag ser och läser saker som gör mig påmind. Sen är min personlighet så att jag har lätt att gå vidare. Jag tror det har att göra med att jag som målvakt vant mig vid att ta smällar. Det är många jobbiga saker som hänt mellan stolparna och skulle jag gå runt och tänka på det för ofta så hade jag blivit gammal väldigt snabbt.