Underbarnet, fotbollsartisten, bolltrollaren…det har funnits en hel del epitet som klistrats på Simon Tibbling genom åren.

Understundom hyllad som kultspelare i Holland och ryktenas man i perioder under sin tid i Bröndby.

Men.

Ändå inte riktigt med det genomslag som många hade hoppats.

Känslan är att Simon Tibbling har ”det” men att han i slutändan käkas upp. Både på och utanför planen, för att han är lite för snäll och fortfarande harvar kvar i kategorin ”underbarn”.

Simon var en av de stora svenska hjältarna under U21-mästerskapet som gav ett EM-guld 2015, det är svårt att glömma hans mål och målgest i 89:e minuten mot Portugal 2015.

Sen dess har alla svenska spelare i den 23-mannatruppen spelat fotboll i A-landslaget.

Utom två.

Den ena är Joseph Baffo.

Och den andra är faktiskt Simon Tibbling.

(Arber Zeneli blev A-landslagsman, men för Kosovo)

Förvisso är det en del spelare med få landskamper och många gjorda under en januariturné, som Tibbling inte kunnat delta i av olika skäl.

Ändå är det anmärkningsvärt att en av Sveriges mest omtalade unga talanger får göra sin A-landslagsdebut först vid 24-årsålder.

Men sanningen är förstås att det aldrig riktigt har lossnat på allvar.

Det började väldigt bra i holländska Groningen men blev efterhand allt futtigare med speltid.

Och i Bröndby har det varit väldigt mycket upp och ned.

Förvisso 20 ligamatcher den senaste säsongen, men utbytt i nio och kortare inhopp i fem.

Det som sticker ut är att Simon gör lite för få poäng.

Ser vi till ligaspelet har han gjort fem mål på fem ligasäsonger i Europa, sen han drog från Djurgården till Eredivisie 2014.

Under samma ligaperiod: sju assist.

Det är inte tillräckligt bra, även om Tibbling har tenderat att ha en mera defensiv roll.

Med den speluppfattningen, den löpstyrkan, tekniken och fötterna så måste han förbättra sin statistik.

Nu har Simon haft en klart uppåtgående trend i Bröndby under december och det är möjligt att han har någonting på gång som för evigt suddar bort epitetet underbarn.

För det kommer inte att hålla hur länge som helst.

***

Lite skön världsmästarprägel på dagens träning när Qatars höjdhoppskung Mutaz Barshim  tränade på arenan.

Han är oerhört sympatisk för att vara superstjärna och tog sig lite tid till alla som ville byta några ord och ta lite bilder.

Lite humor att Mutaz pratar svenska med malmöitisk brytning efter alla sina träningsår i Malmö, han har Daniel Wessfeldt som sin agent.

Den gode Danny Wess har även varit en del i Qatar och har en näsa för restauranger med bra mat.

Barshim sa:

”Daniel har hittat restauranger i Doha som jag inte ens visste existerade och då är jag ändå född och uppväxt här…”

***

Inga blev det tvåmålsspel på träningen. under ledning av Peter Wettergren.

Två tydliga elvor, som sannolikt bildar grund till de två helt olika lag som vi får se mot Finland och Island.

Så här avslutade träningen

Utespelare slag 1: Joel Andersson, Sotirios Pappagiannoupoulous, Robin Jansson, Jonathan Augustinsson  – Hosam Aiesh, Alexander Fransson, Simon Tibbling, Daleho Irandust – Alexander Jeremeieff, Kalle Holmberg

Utespelare lag 2: Adam Andersson, Alexander Milosevic, Filip Dagerstål, vakant (saknas en) – Jonathan Levi, Melker Hallberg, Simon Thern, Tesfaldet Tekie – Muamer Tankovic, vakant (blir sannolikt Viktor Gyöekeres när han kommer hit).

***

Clabbe Rusk på plats.

***

Det var spelglada spelare på det fina gräset ute vid Aspires sportcentrum, det syntes lång väg att många bara gått och väntat på att släppa loss igen efter lite ledighet.

Jag imponerades mest av Tesfaldet Tekie och hans blixtrande snabba fotarbete och sköna bollbehandling.

***

Svennis – med rakad hjässa! – dök upp i en TV-ruta på hotellet.

Jodå, han är i ropet igen.

Den här gången som förbundskapten för Filippinerna, som ska spela asiatiska mästerskapen.

***

Full fart framåt.