DOHA: Januariturnén…lätt att vifta bort, vanligt att håna en aning och betrakta som något som ändå inte är på riktigt.

Men mycket viktigare än så.

Det finns flera exempel på hur förbundskaptener hittar guldkorn i landslagsmiljö just under den här turnén.

Erik Johansson och Viktor Claesson är två bra sådana som ligger nära i tiden.

Men det finns många.

Jag var själv med i Australien 1992 när Patrik Andersson och Jocke Björklund började ta form som radarpartners och var två fina Tommy Svensson-fynd på en resa där Sverige spelade tre matcher utan att göra ett enda mål-

Nu åker Sverige till VM-landet Qatar efter några år i Abu Dhabi (asiatiska mästerskapen avgörs i Förenade Arabemiraten nu) och vi gör det med en trupp som ser mer intressant ut än någonsin.

Av flera skäl.

Ett är att svensk fotboll kryllar av unga spännande spelare med sköna spetsegenskaper.

Ett annat att Janne Andersson inom en snar framtid kommer att behöva föryngra och då kan det mycket väl vara spelare som vi ser i den här truppen.

Här finns en och annan oslipad diamant.

Det handlar om att ta chansen.

För det är absolut så att insatser i klubblagsspel spelar störst roll, men det går inte att underskatta betydelsen av en bra januariturné – de spelare som gjort det bra här har skapat förtroende hos olika förbundskaptener som gett dem en enklare resa in i det ”riktiga” landslaget.

Det finns det väldigt många bevis för.

Jag har gått igenom den svenska trupp som tar sig an Island och Finland här i Doha.

23 man finns kvar av de ursprunget på 26, inga nya tas in sedan Kristoffer Olsson, Kerim Mrabti och Johan Larsson lämnat återbud .

Här är årets turnégäng, vem eller vilka blir Jannes fynd den här gången?

Målvakter:

Oscar Linnér, AIK

Han är en av de unga svenska målvakterna som redan har hunnit etablera sig och redan känns som en stabil pjäs på en position där de allra bästa väldigt ofta når sin peak när de är cirka 30 år. Oscar är 21.

Det är lätt att hävda att han var svårbedömd under 2018 eftersom han stod bakom allsvenskan i särklass bästa försvarsspel. Men han var förstås en del av det. Det finns ett imponerande lugn i agerandet, ett starkt psyke i en karg värld och redan en väldigt utvecklad målvaktsteknik.

Har alla förutsättningar att nå hela vägen i landdlagssammanhang.

Isak Pettersson, IFK Norrköping

21 år precis som Linnér med ett sensationellt allsvenskt år bakom sig.

Lite vildare och spektakulär i sin stil, aggressiv och blixtsnabb i aktionerna – det är svårt att INTE lägga märke till Isak under matcherna.

Fortsätter han att bli ännu bättre finns det en oerhört intressant framtid här.

Jacob Rinne, Ålborg.

Tog den svängen till Belgien för något år sen och hamnade i det där svarta svenska avgrundsdjupa belgiska hålet. Mest av skäl som inte hade så mycket med fotboll att göra.

Det är lätt att bli bortglömd då.

Och på svenska nyhetssidor är du inte direkt förstasidesstoff om du sen tar din karriär vidare till Aalborg i Danmark.

Men där gör Jakob ett väldigt bra och uppskattat jobb, en av danska ligans absolut mest respekterade målvakter.

Extremt allround, mycket pondus.

Han är 25 år nu och snart bör det kanske vara läge att uppgradera sig klubbmässigt för att  ha en chans att etablera sig på riktigt i landslagssammanhang.

Försvarare:

Adam Andersson, Häcken

Svenska ytterbackar av klass finns det inte överdrivet många i allsvenskan och det har inte blivit fler när det ska skapas ”wingbacks” i 3-5-2-system, vilket då ger oss mewt någon hybrid av ytterback och yttermittfältare.

Vilket inte alltid är optimalt om man vill in i Janne Anderssons 4-4-2.

Här har vi dock en kille som under hösten etablerade sig starkt på Häckens högerbacksposition och som ska bli intressant att se i den här miljön.

Joel Andersson, Midtjylland

Som tvillingbrorsan Adam; snabb, ettrig, nyttig. Tvåvägsspelare.

Det var ingen tillfällighet att Midtjylland hostade upp några miljoner för Joel för det finns potential och när man inte spelar för någon av de ”stora” allsvenska klubbarna blir man lätt  smått förbisedd. Åtminstone medialt.

Nu gör han sin andra turné, gjorde en bra insats senast han var med. På ”fel” kant, som vänsterback.

Jonathan Augustinsson, Djurgården

Vänsterback, såklart.

Men han har det inte bara i blodet, det finns något genuint ”eget” med Jonathans backspel.

Det är tydligt att Djurgården och sportchefen Bosse Andersson är på väg att forma ytterligare en spelare som snart kan generera en hygglig bunt med euros till Kaknäs.

Det extrema i det här fallet är alltså att Jonathan, om han fortsätter att utvecklas i rask fart, till slut kan bli A-landslagsman och faktiskt konkurrera om en plats med sin egen bror.

Filip Dagerstål, IFK Norrköping

Den yngsta mittbacken (21 år) på turnén, men redan så klok och mogen i sitt spel att du kan tro att han varit med sen Dala Dahlkvists dagar.

Nu gör han faktiskt sin andra januariturné och han debuterade i allsvenskan redan 2014.

Han kommer tvingas ta ett större ansvar i Norrköping när Andreas Johansson inte längre finns kvar vid hans sida och många tror att det kan göra honom till en ännu bättre spelare.

Känslan är att han växer med ansvar.  Kanske får vi ytterligare ett bevis på det på just det här i Qatar

Robin Jansson, AIK

Ja, den här storyn kan ni vid det här laget.

Och jag imponeras inte bara av att Robin tog steget från division 1 till ett SM-guld utan också av HUR han gjorde det.

För jag upptäckte, som många andra såklart, att den här liraren är bra. På riktigt.

Följsam och stark i närkampsspelet, smart med bollen via en förträfflig vänsterfot, ett vapen på huvudet på fasta situationer.

Han har dessutom en frisparksträff som det vittnats gott om från flera håll, men som vi ännu inte fått se fullt ut.

Det ska bli väldigt intressant att följa Robin Jansson framöver.

(Sen går det förstås inte att låta bli att älska den här typen av late bloomers, som Vidar att det aldrig är för sent, att det inte måste finnas en mall för vad som gäller för att nå framgång)

Alexander Milosevic, AIK

Januaritrupperna innehåller alltid några namn som symboliserar grundstomme och Alex är förstås en av dessa.

Du kan inte åka iväg med ENBART spralliga landslagslamm.

Milosevic har varit med förut och var ju faktiskt en given truppspelare i det ”riktiga” landslaget innan han försvann till Besiktas som aldrig riktigt blev Besiktas utan Hannover, Darmstadt och Rizespor.

Milosevic behövde komma hem och jag tror inte att han ångrar en sekund att han gjorde det, även. om cashen kanske inte riktigt är lika feta.

Kommer han tillbaka som en man för ett A-landslag? Kanske, Här är ett ypperligt tillfälle att visa det, så som Erik Johansson en gång gjorde på januariturnén.

Sotirios Papagiannaopoulos, FC Köpenhamn

Vi såg alla vilka höjder som ”Sotte”  kan nå som befälhavare i ett försvar när Östersund röjde i Europa.

Knappast överraskande att FCK köpte loss honom till slut.

I Danmark har han haft en ryckig säsong efter en skada, det har blivit en hel del bänk men allt eftersom säsongen gått så har han fått större förtroende av Ståle Solbakken.

Sotirios är Janne Anderssons förstareserv på mittbackspositionen om någon i ordinarie A-landslagstruppen tvingas lämna återbud.

I Doha lär han få chansen att bevisa att han är värd fler chanser.

 Mittfältare/Anfallare:

Hosam Aiesh, Östersunds FK

En personlig favorit under den gångna allsvenska säsongen och jag har en känsla av att förbundskaptensduon Andersson/Wettergren känner likadant.

Aiesh är så pass spännande att se i de här sammanhangen att han bör ha varit ett av de första namnen som skrevs upp på listan.

Så irrationell med bollen, så målfarlig för att vara kantspelare.

Bring him on.

Alexander Fransson, IFK Norrköping

Han var ordinarie som central mittfältare i Janne Anderssons första landslag (Holland på Friends).

Sen försvann Alexander mellan berg och dalar i Schweiz innan han vände hem och i höstas blev en av allsvenskans absolut bästa centrala mittfältare.

Kan Fransson nå samma slagstyrka internationellt som han gör på Östgötaslätten? Janne Andersson önskar sig nog det, Fransson är en mittffältstyp som han högaktar.

Turnén kan mycket väl bli början på en väg tillbaka för Fransson.

Viktor Gyeökeres, Brighton

Den riktigt stora överraskningen i truppen.

Men välscoutad såklart.

Viktor står allt närmare ett A-lagskontrakt i Premier League efter klok matchning och starka insatser i U23-ligan, även kallad Premier League 2.

Där är, för övrigt, Brighton klart framträdande och i en ligaposition som är bättre än exempel Liverpool, Chelsea och Tottenham, för att nämna några.

Det känns friskt och lite nytänkande av Janne Andersson att plocka in Viktor för att se vad han har i sig i de här sammanhangen, nu när det gavs ett tillfälle

Melker Hallberg, Vejle BK

Har karriären fått lite fäste nu?

Melker drog tidigt från Kalmar och 23 år gammal har han hunnit med Udinese, Vålerenga, Ascoli och Hammarby innan han nu hamnade i danska Vejle där det rapporteras om starka insatser.

Talangen finns onekligen, men känslan är att han behöver lugn och ro i en klubb som tror på honom – inte fiska runt i olika vatten.

Det är möjligt att han hittat rätt den här gången.

Kalle Holmberg IFK Norrköping

Inte en januariturné utan en måltjuv.

Och nutidens Janne Hellström har egenskaper framför mål som gör att han har ett värde i en sån här trupp, där matcher ska spelas och matcher ska vinnas.

Är 25-årige Holmberg en forward för ett framtida A-landslag? Det är väl lite mer oklart,

Daleho Irandust, Häcken

Me, I like.

Allsvenskans lurigaste centrala mittfältare, en sån där spelare som har lite av det ”där” som  ingen annan har och som gör Irandust till en av turnéns mest spännande spelare.

För vi vet att han kan hitta lösningar som få andra kan när han är på det humöret, men vi vet inte riktigt om det håller på ännu högre nivå och om det finns plats för den här typen av flamboyanta mittfältsmanér i ett Janne-landslag.

Jag hoppas ju det Turnén blir en första värdemätare i det fallet.

Alexander Isak, Dortmund

Först: det var väldigt bra att han fick möjlighet att komma med här.

Det är klart att det säger en hel del om hans status när Dortmund släpper iväg honom, jag inser ju det, men de har väl redan gjort tillräckliga statements för att vi ska förstå hur läget är.

Alexander isak är fortfarande ung och han är fortfarande väldigt lovande, det kan ingen ta ifrån honom – men Dortmund var ett felval för just nu är Dortmund alldeles för bra för Isak.

Därför är det bra att Janne Andersson får inventera en aning och kanske kan det här bli början på någonting nytt och bra för Alexander.

Alexander Jeremejeff, Häcken

Här har vi en forwardstyp som har lite andra egenskaper än de andra i truppen och det är också viktigt i den här uttagningen, att hitta en kombination som fungerar tillsammans.

Jag tycker att Jeremeieff kan vara högklassig på allsvensk nivå i sina bästa stunder, han har ganska många vassa egenskaper.

Med rätt uppbackning och rätt anfallspartner kan det bli bra nog.

Åtminstone i de här sammanhangen.

Jonathan Levi, Rosenborg

För några år sen, då i tröstlösa Landskrona Bois, sprang han åttor kring etablerade Malmö FF-mitfältare i en cupmatch.

Ett under att MFF inte plockade in honom från grannen några mil norrut.

Istället lyckades Matias Concha med konststycket att värva Levi i hård konkurrens till Öster (Concha var sportchef där då) och någon månad senare köpte Rosenborg den svenske mittfältaren för åtta miljoner.

Hos norska mästarna har han successivt fått mer och mer förtroende.

Det var givet att vi skulle få se Jonathan Levi på turnén och det ska bli väldigt spännande att se hur han har utvecklats.

Muamer Tankovic, Hammarby

En gång i tiden var han A-landslagsman, glöm inte det.

Nu är han ännu ett bevis på hur gott det kan göra för en talangfull fotbollskropp att vända hemåt en sväng.

Vi vet vad Tankovic har i sig för han är på det humöret.

En bra turné och fortsatt utveckling i allsvenskan 2019 och han kan mycket väl bli en man för ”riktiga” landslaget igen.

Tesfaldet Tekie, Östersunds FK

Ytterligare ett snyggt scoutat ”fynd” i Östersund.

Tekie har absolut hunnit bevisa att han kan flytta en boll på mittfältet i ett tempo och med smartness som vi behöver i svensk fotboll.

Han behöver förädlas en aning och i rätt takt kan de bli för jäkla bra i slutändan.

Helt rätt uttagning, spännande spelare.

Simon Thern, IFK Norrköping

Det är klart att vi har någonting i den här kroppen som till slut kunde leda IFK Norrköping till en andraplats i allsvenskan.

Och när han är som allra bäst så kan han lyfta vilka lag som helst.

Simon kan driva fram med bollen i extremt hög fart, han kan göra nytta i en defensiv roll, han kan sticka in passningar och han kan avsluta.

Kan han nå hela vägen till ett A-landslag i framtiden? Det är lite upp till bevis på de här turnéerna för en spelare som Simon.

Simon Tibbling, Bröndby

Kultspelaren.

Hur bra är han idag?

Ja, det är svårt att greppa om. Han har blandat och gett i Bröndby, ibland på bänken och väldigt ofta utbytt i de matcher han startar.

Det är möjligt att tränarsituationen inte varit optimal för en spelartyp som Tibblings, men han ger åtminstone inte upp någonting.

Och i Doha får vi utrymme att läsa av Tibblings status och det ska bli intressant,