• Publicerat 31 december
  • Skrivet av Redaktionen
  • 0 Kommentarer
Foto: Bildbyrån

Nytt år att vänta – och likaså ny allsvensk säsong. Så här i nyårstider sammanfattar FD:s redaktion allsvenskan 2018. Först ut Anton Zetterman.

TIO FRÅGOR TILL FOTBOLLDIREKTS ANTON ZETTERMAN OM DEN ALLSVENSKA SÄSONGEN 2018

AIK SM-guldvinnare. Välförtjänt? Hur imponerad ska man vara av Rikard Norling och dennes manskap? Sportchef Björn Wesström värvade ändå in stjärna efter stjärna i vintras – och kryddade det med en viss Sebastian Larsson i somras.

– Välförtjänt kan man väl lugnt säga. Det är ju ett historiskt bra resultat de uppnått med en enda torsk och 16 insläppta. Hur imponerad, vad har vi för superlativer? Man är något mer än mycket imponerad i alla fall. Fick verkligen ihop pusslet till sista biten, man får vara en hård domare för att dra fram en spelare som föll ur ramen här. Varenda en bidrog. Två femplusfönster av Wesström (har någon sportchef i modern tid fått till så många fullträffar ett och samma år?) men man fick ihop det på planen också.

Malmö FF svarade för en usel vår – men sedan Uwe Rösler tog över i juni har laget varit rena segermaskinen. Tror du att MFF slagits om guldet om tysken rattat laget redan från start i år?

– Om han hade haft Christiansen, Antonsson och Gall med från starten av säsongen så hade man nog bra mycket närmare i alla fall. Sedan fick Rösler förstås spelet på plats på direkt när han kom in på ett sätt som inte Magnus Pehrsson lyckades med efter ett år med laget. Hade AIK darrat om MFF hade haft häng redan från början? Jag tror ändå inte det. Men slagits om guldet som i att man haft både teoretisk och praktisk möjlighet att vinna det med säg fyra omgångar kvar… jamen varför inte. Jag krånglar mig ur det här snirkliga resonemanget och svarar ja!

Hammarby tippades av många inför säsongen hamna i tabellens mitt, men toppade länge serien. Att de nu miste sin Europaplats, är det ett stort misslyckande?

– Att man tog en poäng istället för tre i sista matchen mot Östersund? Nej inget stort misslyckande men säkert en enorm besvikelse för folk i och runt klubben. Utifrån sett så ser en fjärdeplats ruggigt bra ut. Vem i hela Sverige tippade dem fyra inför säsongen? Jag tror den människan ljuger (eller är en hammarbyare som tippat helt och hållet med hjärtat).

På tal om misslyckande, vad säger du om Elfsborg och IFK Göteborg i år? Ska Jimmy Thelin och Poya Asbaghi vara kvar efter att de inte fått spelet att stämma och heller inte uppnådde de förväntade resultaten?

– Med Blåvitt så är det väl just ”de förväntade resultaten” som är grejen mer än Poya. Klart att det är en smärtsam reality check för en klubb som slogs om guldet ända in på slutomgången så sent som 2015, att de nu inte har resurser för annat än… ja, en elfteplacering? Det kan gå fort utför, men det är väl någonstans där man får placera in dem i hackordningen nu. Jag tror inte man kan tälja fram ett SM-guld ur den här truppen genom att sparka Poya och ta in någon annan. Man kanske kan få ut en åttondeplacering av ett tränarbyte men någon guldstrid har inte truppen i sig, långt därifrån. Elfsborg känns som ett större misslyckande. Visst fanns det kvalitet för mer än vad det blev i år. Finns några yngre spelare där som inte fått den utveckling man trodde, men man bör ge det här lite mer tid än en säsong.

Elfsborg och Blåvitt klarade sig kvar i allsvenskan till sist utan problem, för det fanns ju tre andra lag som aldrig riktigt orkade lämna bottenstriden. Att det var de tre nykomlingarna Trelleborg, Dalkurd och Brommapojkarna som åkte ur, är det ett svaghetstecken för superettan? Tror du att vi kommer få se en liknande trend framöver?

– Ja, känns definitivt som en trend. I fjol var det respass direkt för två av tre nykomlingar också. Går man igenom allsvenska tabellerna bakåt i tiden så ser man att nykomlingarna hävdar sig bättre, åtminstone år ett så har minst ett lag överraskat och klarat sig bra. Jag vet inte om just den här uppsättningen egentligen var så enormt svag jämfört med tidigare år. Men glappet har ökat. Känns snarare som att de allsvenska lagen bara blir starkare hela tiden medan superettan står och stampar.

Ett lag som hade en något märklig säsong var Djurgården. Cupguld i våras och Europaspel, men efter uttåget mot Mariupol i början av augusti var känslan att luften gick ur. Håller du med? Vad borde man ha förväntat sig av 2018 års Dif som ändå tappade ett par tunga namn som Kim Källström och Magnus Eriksson?

– Ja jag sparkar in den möjligen vidöppna dörren och säger att luften gick ur dem. När de blev utslagna där så var de ändå med i någon form av toppstrid, var bara tre poäng upp till tredjeplatsen då. Jag hade dem högt i tabellen inför säsongen därför att de såg så ramstarka ut defensivt. Med några (främst offensiva) spetsvärvningar i sommarfönstret hade de kanske hakat på däruppe, men som truppen såg ut från sommaren och framåt så var det mer väntat. Ett mål mer insläppt än 2017 men gjorde 14 mål färre framåt, säger en del. Då hängde ändå Kadewere åtta på våren innan han stack. Så talar vi förväntningar inför säsongen; ja.

IFK Norrköping då? De säger ju själva att det snackas för lite om dem – och så är det kanske. Hur mäktig är deras prestation i år? De kampades trots allt om guldet med AIK ända in på målsnöret.

– Mycket mäktig. Fick stark utveckling på flera spelare samtidigt och det gjorde sitt till. Alla kanske inte såg det framför sig inför säsongen att så många spelare skulle ta sådana steg. Samtidigt var väl de flesta överens om att det var minst ett topp 5-lag inför säsongen? Hur som helst, de gör en helt sagolik höstsäsong och mer ren medielogik om det inte snackas mer om dem (läs: storstadsfokus samt att AIK samtidigt gjorde en närapå perfekt säsong, finns sällan plats för mer än en i taget).

Paulinho vann allsvenskans skytteliga och utsågs även till årets MVP på Allsvenskans Stora Pris. Är han ligans bästa spelare eller vem skulle du vilja lista där?

– Han är alla gånger en absolut toppspelare, och just den här säsongen kändes som en riktig fullträff för honom. Men skulle ändå säga att Anders Christiansen är den kvalitetsmässigt bästa spelaren, Kristoffer Olsson är med däruppe också.

Största floppen/besvikelsen i allsvenskan 2018, vem eller vilka är det?

– Svårt. Lättare att nämna positiva överraskningar, som Sundsvall och Hammarby. Tabellen i stora drag ganska förväntad, give or take några placeringar här och där. Så flopp är kanske ett för starkt ord, men säger Malmö sett till Malmös förväntningar både inifrån och utifrån. Ska vinna SM-guld varje år och i år var man aldrig nära.

Vi ska inte avsluta på negativt manér, utan nu vill jag bara höra vad du tycker var den största höjdpunkten i årets allsvenska?

– Helgen när AIK och Hammarby tillsammans hade 80 000 åskådare kan man väl se som något slags klimax för allsvenskan… hoppas jag har riktigt jävla fel, men kan nog dröja innan vi får se en sådan grej igen.