Förbundet eller Sef – vad är vad och vem har ansvar för vad? Ofta tycks gränserna mellan fotbollförbundet och elitklubbarnas intresseorganisation vara flytande. Sef:s generalsekreterare Mats Enquist förstår att många ibland undrar:
– Det är många som har svårt att skilja oss åt. Inte bara supportrar utan också i klubbarna och även i media, säger Enquist till FotbollDirekt.se.

Föreningen Svensk Elitfotboll (Sef) bildades redan 1928. Mindre än tio år kvar tills 100-årsjubileum för en organisation som på senare år tagit större plats i mediasammanhanget – de flesta allsvenska supportrar i dag känner nog till Sef och dess verksamhet något sånär.

Men vad Sef håller på med och hur verksamheten skiljer sig från förbundets, det är det ändå många som missar ibland. Sef:s generalsekreterare Mats Enquist säger att han ofta får frågor som egentligen borde ställas till förbundsrepresentanter. Misstolkningar kan vara att Sef är en del av förbundet, eller rent av att förbundet lyder under Sef.

– Det är jättesvårt. Många supportrar har jättesvårt att se skillnad på oss, och media ibland också vet jag av erfarenhet. Och det kan det vara till och med för våra egna klubbar ibland. De som sitter i förbundsledningen, och våra klubbchefer och ordförande i Sef-klubbarna, de har oftast koll på gränsdragningarna. Men går du ner på klubb till evenemangskillen eller någon som jobbar på försäljningsidan i klubbarna, så kan de också ha svårt att skilja på vad Sef gör och vad förbundet gör, säger Enquist.

Om du själv skulle komma med en pedagogisk förklaring på skillnaden, hur skulle det låta?

– Förenklat: Sef är elitklubbarnas egna organ, vi jobbar alltså åt dem. Vi är ett gemensamt ombud för de 32 klubbarna i Allsvenskan och Superettan. Vi sitter inte som överhöghet mot klubbarna. Vi är bildade av elitklubbarna, för att hjälpa dem att tillvarata gemensamma kommersiella och andra intressen och av dem har vi fått ett antal uppgifter, som det här NBL-projektet, att Allsvenskan ska bli Nordens bästa liga. Men klubbarna kan faktiskt vilken dag som helst säga, ”nej, nu lägger vi ner Sef”. De har inte gjort det sedan 1928. Men de kan göra det.

– Men vi har i uppdrag att driva klubbarnas intressen. Det har handlat de sista åren om utveckling av image, varumärkesfrågor, arena- och evenemangsfrågor, ligagenomförande och säkerhet, supporterfrågor, kommersiell utveckling, IT, CSR, klubbutveckling och sportslig talangutveckling. Det är där vårt fokus ligger. Utveckling. Förbundet är de som äger fotbollens grunder; tävlingsformat, regelverk, domare, spelordning, serierna, disciplinfrågor, landslag och bredd etc. Vår lite nya roll har växt fram fenom åren, och senast kom vi och SvFF överens om gränserna 2012. Frågar du mig personligen så tycker jag att det är en ganska bra uppdelning. Ta nu till exempel när det kommer frågor om oegentligheter hos föreningar, så är det inte Sef:s jobb. Vi ska försöka stötta föreningarna i allmänhet. I ett specifikt fall om en förening brustit mot fotbollens regelverk så får föreningen själv stå till svars mot förbundet. Då är förbundet den som förvaltar fotbollens regler och har rollen som utredande och eventuellt bestraffande organ.

Det kan kanske finnas områden där det ni jobbar med och det förbundet jobbar med som ligger så nära varandra att det bidrar till en förvirring ibland…

– Det är klart du har rätt där. När det gäller satsningar på akademierna, var går gränsen mellan vad förbundet och distrikten gör och vad vi gör. Klart att elitakademierna har en naturlig koppling till klubbar i övriga delar av fotbollen. Till exempel. Men jag skulle säga att i de allra flesta fall så är det tydligt. Vi sitter inte och trampar varandra på tårna dagligen, tvärtom. Däremot jobbar vi ihop i många olika frågor. Det faktum att förbundet äger vissa frågor och vi andra frågor, det innebär inte att vi springer i två separata rör – bara att rollerna och ansvaret är uppdelat inom något som totalt sett är en helhet.

– Till exempel har Sef representation med två personer i förbundsstyrelsen. Så det innebär att alla viktiga frågor om fotbollens regelverk och annat… de passerar inte utan att vi är med och tycker till. Vi och våra klubbar är ju också med och röstar på SvFF:s representantskap och årsmöte. Så vi har en rimligt stark möjlighet att påverka förbundet.

Han utvecklar kring en av de frågor som väcker känslor hos supportrar årligen: När allsvenska spelschemat släpps. I stort sett varje år kommer kritik från supporterhåll mot hur schemat är lagt. Sef har en roll i förberedelsearbetet när spelschemat ska spikas, men i slutändan så har förbundets Tävlingskommitté ensamt beslutsrätten.

– Formellt sett är det förbundet som lägger spelordningen, det är de som bestämmer. Men Ola Rydén (liga- och evenemangsansvarig) från Sef arbetar hårt med en beredning inför att Tävlingskommittén ska lägga spelordningen. Han pratar med arenaägare, supporterorganisationer, polis, partners och alla klubbarna. Så när TK, som ensamma äger rätten att bestämma, ska besluta… då är frågan beredd så bra det bara går. Ju bättre klubbarna kommer överens och ju bättre det går att få ihop för alla andra intressenter, då är det frid och fröjd. Sedan kommer det alltid vara några matcher varje år där folk säger, ”fy fan vad dåligt att ni inte tog hänsyn till just oss”. Men det går tyvärr inte att göra alla nöjda alla matcher. Men jag kan i alla fall säga att den beredning vi gör är så heltäckande som möjligt för att försöka få ett så smärtfritt program som möjligt. Och det är alltså en myt att TV, Svenska Spel eller polisen styr som de vill. Sanningen är att den enda som kan bestämma är TK, även om också de måste väva in alla synpunkter. De två saker som väger tyngre än allt annat är i första hand sportsliga hänsyn, och i andra hand om klubbarna är överens. Men, allas synpunkter vägs in.

– Och det tycker jag är ett ganska bra system. Ibland måste man ta beslut där man gör någon förbannad. Ja, då är det förbundet som är ensamt beslutande. Vi tycker det är bra, så det inte blir det här tjafsandet mellan parterna. Vi slipper i de frågorna hamna i det här att vi gynnar en förening framför en annan, det hade varit olyckligt. Utan vi lägger fram att ”så här tycker Malmö och så här tycker Hammarby om den här matchen”, och vi kan inte hitta något annat speciellt skäl utan de tycker olika. Då måste TK få avgöra. Det är inte så dumt att det är så, även om en Malmösupporter kommer tycka att det är för jävligt att vi inte tog Malmös parti, och en Hammarbysupporter kommer tycka motsatsen.

Flera elitklubbar har varit under lupp för oegentligheter på olika sätt under årens lopp. De senaste åren har kritik riktats mot klubbar som AFC Eskilstuna (där ordföranden Alex Ryssholm anklagas för att runda föreningsdemokratin) och Dalkurd (som flyttat sin verksamhet från Borlänge och fick allsvenskans sämsta publiksiffror någonsin på köpet).

Mer nyligen har det handlat om Helsingborg (som satsat med flera stjärnvärvningar och samtidigt haft svag ekonomi, och nu riskerar mista elitlicensen) och inte minst Östersund, där ordföranden Daniel Kindberg riskerar fängelse för ekobrott.

Alla dessa klubbar är medlemmar i Sef genom att de spelar i Allsvenskan eller Superettan. När nyheter om oegentligheter i klubbarna kablats ut, så har många velat att Sef ska agera på olika sätt – om inte Sef kan kasta ut klubben i fråga, så borde man kunna straffa på något annat sätt eller åtminstone komma med ett tydligt statement. Mats Enquist tycker inte att man från Sef-håll duckar för känsliga frågor när det gäller klubbarna:

– Grundidén är att det är förbundets ansvar i sådana situationer utifrån vår rollfördelning, och om man tänker efter så är det kanske inte så dumt. Vi tycker givetvis att det är trist och bekymmersamt – kanske rent av oacceptabelt – om det blir problem med en klubb, det kan exempelvis skada varumärket för ligan och för alla andra klubbar med. Men det innebär inte att vi automatiskt är den som ska bestraffa klubbarna. Vi är mer en utvecklingsorganisation och ger ett gemensamt stöd till föreningarna. Det är vår roll. Det är därför vi till exempel inte går ut mot en enskild klubb som är i blåsväder. Inte för att vi är fega, utan för att det inte är vårt uppdrag. Förbundet är fotbollsmyndigheten, utan att låta elak med ordet myndighet… men förbundet äger fotbollen. Det är deras roll, ansvar och mandat, inte vårt. Och i förekommande fall kan det också vara en civil domstols. Det räcker gott och väl, och när dessa väl tagit ett beslut så kommer vi att hantera konsekvenserna av det. Det är rättssäkert, spekulationer får andra ägna sig åt.

– Till exempel: Sef kan inte bestämma vilka som är våra medlemmar. I våra stadgar står att våra medlemmar utgörs av de som för vart år har rätt att spela i de två högsta serierna. Och vem har rätt att bestämma vilka som ska spela i de två högsta serierna? Jo det är förbundet. Om man av någon orsak skulle utesluta en förening, dra in elitlicensen till exempel. Ja då förändrar det vår medlemsbas, och vi hanterar konsekvenserna av det. Men, det är fortfarande inte vårt beslut.

Finns det ibland frågor där du kan känna att ”här kan jag ha en officiell hållning utåt, även om det inte är en Sef-fråga”?

– Visst händer det ibland. Vi har ju en roll ibland att faktiskt kunna tycka annorlunda än förbundet. Om Sef-klubbarna tycker en sak och förbundet beslutar någonting annat, då har jag inga problem att gå ut att säga det, för det är mitt uppdrag att göra det för elitklubbarnas räkning. Men ibland när man tycker att Sef ska bete sig som en myndighet mot en enskild klubb… nej, det är inte mitt eller vårt jobb. Möjligen om det är något som vi gemensamt beslutat om i Sef, och en klubb väljer att strunta i det.. då kan jag gå ut och kritisera klubben att de inte gjort rätt. Det har jag inga problem med heller. Men det är en helt annan typ av fråga.

– Litegrann blir det en balansgång. Ibland hamnar man i det här, att vi ska vara först att uttala oss. Om en klubb misstänks för oegentligheter, så ska Sef ta ställning mot det. Men min enda ställning kan bara vara att det här överlämnas till förbundet. Gillar man inte förbundets beslut så ska man ta det med förbundet. Jag har litet svårt att förstå det där rent principiellt, varför det ska vara så upprörande. Men jag förstår att folk vill att man ska ta ställning, speciellt när man är tillgänglig att svara på frågor.

Mats Enquist har genom sitt eget Twitter-konto länge kommunicerat med allsvenska supportrar och svarat på både Sef-relaterade frågor och annat som folk kanske upplever bör vara Sef-frågor. Själv upplever han inte att det leder till problem, att han dras med i diskussioner där han tvingas gå ur sin roll.

– Nej, jag försöker ha en tydlig gränsdragning där. Jag betraktar inte mig själv som privatperson på Twitter utan jag utgår i från att jag är ”Mats Enquist på Sef”. Däremot har Facebook varit privat, men det har jag lärt mig att det kan vara svårt med den gränsdragningen ibland. Vi har ett Sef-konto som uttalar sig också. Det är klart att det är jag som person som uttalar mig när jag skriver på mitt eget Twitterkonto. Men återigen, då räknar jag mig som 100 procent officiell.

– Twitter har fördelen att alla kan få tag på mig. Vare sig de följer mig eller om de vill ställa frågor. Jag tycker Twitter har varit väldigt bra. Det var jobbigt de första åren, den bilden som fanns av Sef som fotbollsmyndighet och ”pampjävlar” i största allmänhet. Klimatet var inte så trivsamt, men jag försökte hålla ut de första åren – och det vände till slut. Jag måste ärligt säga att jag har enorm behållning av kommunikationen med supportrarna. Det är ett av mina trevligaste och bästa samtalsforum, även om jag/vi kan få rejält med kritik ibland. Supporterspråket är ofta hårdhänt, men det finns också en helt underbar humor och en passion som man bara måste respektera och älska.

– Sedan kan jag förstå att folk blir förbannade ibland, och jag förstår att folk retar sig på saker, vi kan ju tyvärr inte alltid motsvara allas förväntningar, men jag upplever också att det finns respekt för det faktum att man bryr sig och svarar. Det är absolut ingen obehaglig ton på mitt Twitter-konto, och jag försöker respektera allas rätt att få svar när jag kan ge dem det.